Citat:
Ursprungligen postat av Savoy
Valen 91/92 var på väg att ge islamisterna en förkrossande seger. Då tyckte militären att det får räcka med demokrati om inte folket kan rösta bättre.
Stämmer bra, dessa är det
http://en.wikipedia.org/wiki/Islamic_Salvation_Front
Finns dock en del grupper, t.ex:
http://en.wikipedia.org/wiki/Armed_Islamic_Group
Men man ska inte glömma bort att området "alltid" präglats av krig och motståndsrörelser som kämpat mot övermakten. Detta har tagit sig många uttryck genom århundradena. För att hålla mig någorlunda till modern historia så är det främst den franska inblandningen (efter ockupationen 1830) och den arabiska nationalismen som präglat landet. Både den franska staten och den arabiska nationalismen har exkluderat många grupper från gemenskapen, rentav aktivt stigmatiserat hela minoriteter. Det är grupper som inte "passat" in, och som därmed utgjort ett alldeles utmärkt rekryteringsunderlag för motståndsrörelser.
Ahmed Ben Bella (FLN-grundaren och landets första president 1963). är ett lysande exempel, han var
inte arabisk nationalist, han kunde inte ens tala arabiska. Däremot var han sufimuslim och den franska kolonialmakten gick hårt fram mot dessa. Landet tog redan under hans styre (han störtades från makten två år senare) en starkt auktoritär och socialistisk prägel. Hans efterträdare skulle försöka balansera mellan öst- och västblocket. Tittar vi på den algeriska militären idag så är den uppbyggd kring inhemsk produktion, samt rysk (sovjetisk) samt kinesisk materiel.
Grannlandet Marocko däremot är kraftigt uppbyggd kring fransk materiel. Algeriet och Marocko kämpade också indirekt länge om (marockanska) västra Sahara, genom att Algeriet understödde rebellgruppen
Polisario som fortfarande håller på och krigar i området. Det som är lite unikt med Polisario är att de använder en taktik som kallas ghazzi. De utför räder med Landrovers och liknande lätta terrängbilar beväpnade med kulsprutor och till och med pansarvärnsrobotar (rebellerna i Tchad/Darfur använder en liknande taktik). Givetvis krävs det utländskt bistånd för att klara av detta. Algeriet har stått för en del, men även svenska SIDA har pumpat in pengar (av humanitära skäl, men vilket Polisario sedan nyttjat).