avskedsbrev

Skulle du skriva avskedsbrev om ni tog självmord? Har du någongång skrivit ett?
Till vilka och vilket innehåll?

Ja. "Varför?" brukar vara den stora frågan när någon tar livet av sig. Jag lär inte ligga vaken om nätterna med ångest över självmordslappen när jag väl är död endå.

Jag skulle även läsa genom det ett antal gånger för migsjälv och föreställa mig hur de som läser det skulle tänka och reagera. Kanske också inse att "ingen tycker om mig " är en dålig anledning och söka hjälp en eller två gånger före jag fortsätter enligt planerna.

I sånna fall ett väldigt kort, eller en enda rad bara typ; hej då, förlåt! på en post-it-lapp. Men tror nog att jag skulle vara måttligt drogpåverkad om jag tog livet av mig och då inte vara kompatibel till att skriva något vettigt, och då känns det som att man lika gärna kan skippa det.

Fast nog har man funderat på det, tror ni det skulle kännas bättre om man skrev ett brev till sina efterlevande? kanske vore vettigt att förklara varför man gjorde det osv, eller skulle det bara bli ännu jobbigare för dem?

Nej, trots att jag befunnit mig nära döden i form av självmord ett antal gånger då jag var yngre har jag aldrig haft tanken på att efterlämna mig något brev där jag skyller ifrån mig eller gör mig till åtlöje under mina sista minuter i livet. Därav skulle jag kunna tänka mig att lämna efter mina gamla anteckningsböcker och dagböcker där jag rätt utlämnande beskrev den ocensurerade versionen av mitt liv i ungdomen och hur depressionerna började äta upp mig inuti.

har funderat mycket på självmord men mindre på brev faktiskt. när jag var 11 skrev jag faktiskt riktigt seriösa och personliga avskedsbrev till alla i min närhet då jag bestämt mig för att det fick vara nog. kommer inte ihåg exakt vad jag skrev men det jag minns är att alla skulle få nåt. typ polaren som gillade att rita skulle få mina bästa pennor osv.
har sparat dem men vet inte om det bara skulle va tragiskt att läsa dem igen.

Du hade långtgående självmordstankar vid 11 års ålder? Hårt :/

fast det var nog första gången. tycker det känns väldigt rimligt, det är ju då man börjar se igenom allt, får upp ögonen liksom.

Vad är det man börjar se igenom och få upp ögonen för vid 11 års ålder?

Jag tror jag skulle skriva ett sista brev faktiskt, där jag försöker förklara mitt beslut. Be om förlåtelse till familjen, som när det kommer till kritan är det enda som betyder något. Kanske skulle jag även hugga en verbal kniv i ryggen på folk jag anser har gjort mig illa.

Att ta självmord är lågt, men att sedan spy galla över folk i självmordsbrevet är fan i mig lägre än glocalnet.

Om jag är död lär jag ju knappast bry mig?