Jämställdhet, ja tack..?

Hejhopp

!Disclaimer!
Vissa fördomar och generaliseringar förekommer.

Efter att ha läst på relationsforumet fick jag en tanke där just jämställdhet är ett passande tema.

Jag vet inte hur mycket ni har läst på det forumet, men ofta är det killar som skriver av sig och gråter ut över krashade förhållanden. Visserligen så är killar överrepresenterade på forumet, men det är lite lustigt att inte många tjejer skriver om samma tema där. För de måste ju också bli dumpade?

Kopplingen till jämställdhet blir: generellt sätt pratar kvinnor med sina vänner och bekanta om känslolivet i mycket större utsträckning än män. De är också mycket mer bekväma i att visa känslor publikt än vad män är. Varför är det så?

Jag tror att allt ligger i de samhälliga normer som de båda könen växer upp med. Tjejer ska vara lugna och då de umgås så pratar de med varandra medan killar ska vara stökiga och de umgås genom att spela fotboll, slåss etc...
Vidare har killar blivit förtryckta av varandra och de manliga normera under en mycket lång tid. Redan när man börjar skolan får man reda på att man som kille inte ska gråta. Varje gång man fick en smäll eller blev kränkt på ett eller annat sätt var det värsta att börja gråta, för då visade man sig sårbar och att vara sårbar som kille är önskvärt av samhället. Redan som 7-åring börjar killars emotionella liv att förtryckas och det låses in i ett skåp djupt inne i kroppen och nyckeln kastas bort. Under uppväxten byggs bara bilden på en "riktig man" ska vara på.

Vi män/killar kommer så småning om på att det inte är så jävla farligt att gråta och visa sig sårbar (vissa kommer aldrig till denna insikten).
I mitt fall dröjde det efter jag fyllde 22. Jag är då 15 år efter tjejer i utvecklingen på den fronten och det är fan åt helvete. Jag känner mig inte alls bekväm i att prata om mina känslor med mina manliga kompisar och kanske aldrig kommer göra det. Jag har som tur en farsa som har en jävligt nyanserad inställning till känslor (nej han är inte bög) och jag kan prata med honom. Men jag har hört för många polare som säger att de aldrig kan snacka på det sättet med deras pappor.

Som tur nu så finns ju flashbacks relationsforum där man anonymt kan gråta ut och eftersom de som läser också är anonyma kan man vänta sig stödjande svar, för det mesta.

Så jämställdhet, ja tack? Eller är detta ytterligare något som ni (män) känner er hotade av?

var man befinner sig på manligt-kvinnligt-skalan.

Olägenheten med att odla sina kvinnliga sidor består, förutom i att hamna lågt i rang bland män, i att väljas bort av kvinnorna som är ängsliga för att få homosexuell avkomma.

Visst, gråt ut på flashback, men visa aldrig, aldrig någonsin svaghet som man åt någon levande varelse. Absolut inte åt en kvinna!!! Visst, de kan tycka att du är gullig och emotionell och börja tycka om dej mer, men de börjar samtidigt se på dej mindre som en man, och mer som ett sjukt djur man måste akta sej för. Det finns inget en kvinna är mer rädd för än att föra vidare fega och svaga gener till kommande generationer. Visst, hon kommer kanske att börja tycka mer om dej om du gråter ut och visar känslor, men samtidigt kommer hon att bli mer osäker i ditt sällskap och se på dej mer som ett sjukt djur och inte som en man. En kvinna vill ha säkerhet, så om du visar osäkerhet i hennes sällskap har du förstört er relation som man och kvinna för alltid.

Min erfarenhet som kvinna är att det enbart är starka män som vågar visa sina känslor. Men jag vet också att vissa män som har otur hos kvinnor, ofta skyller på att de är mjukisar och just därför har otur...

Ett bra självförtroende hos en människa är det som är attraktivt. I ett bra självförtroende ingår att våga visa sig svag, när man känner sig svag.


Själv uppskattar jag samma egenskaper hos både kvinnor och män, så dina egna generaliseringar kanske kan härledas till ett dåligt självförtroende, snarare än att kvinnor inte vill se dina svaga sidor?


Avelskossor som enbart är intresserade av supermänniskor kanske tänker som du?


Jag undrar verkligen vilka kvinnor du har träffat???


Vad menar du med "säkerhet"? Om du menar ett bra självförtroende, så är det den egenskapen jag tänder mest på. Men om du menar en tuff, falsk fasad så har jag svårt att tänka mig något mer avtändande!