Som 16-åring stack jag till England för att jobba ett tag. Efter att ha bott hos min syster ett tag så ville jag ha ett "eget" stället och flyttade till ett hus där jag fick ett rum och delade resten av hushållet med de andra tre killarna.
Innanför den första dörren bodde en kille i 25-årsåldern som jag glömt bort namnet på. Han försvann tidigt på morgonarna och när han kom hem runt 18-tiden varje dag, så tog det inte lång tid innan det stank hasch från hans rum. Han sade sig jobba som aktiemäklare i city, tog kokain hela dagarna för palla med jobbet och rökte hela kvällarna för att kunna slappna av.
Innanför nästa dörr bodde Mick (cirka 45 år). Mick är/var gravt alkoholiserad men väldigt snäll. Ville alltid snacka en massa, men jag förstod nog max en fjärdedel av vad han sa, eftersom han snackade med någon nord-engelsk arbetarklassdialekt + den ständiga fyllan. En halvsläkting från norra London förstod ännu mindre av vad Mick sa och då umgicks vi ändå med skottar med ganska rejäl dialekt.
En trappa upp bodde jag innanför första dörren och bakom nästa dörr bodde Steve (40-45 år). Steve var lokal hustler och hade hela rummet fullt med uppenbart stulna prylar. Drack och knarkade en hel del. Det var nog bara första veckan som jag slapp ha honom bultandes på min dörr varje natt när han kom hem. Hur fan skulle jag kunna veta om någon ringt honom på dagen, när jag hade varit på jobbet och han legat tre-fyra meter från telefonen i hallen? Som 16-åring vågade jag inte säga ifrån heller, förrän en natt då han vrålade som fanken.
Jag hade gått och byggt upp mängder av instängda aggressioner och funderat på vad jag skulle göra. Jag köpte en luftpistol med "vuxet" utseende för att ha som backup och just den kvällen när han stog där och vrålade, full så i in helvete, så tacklade jag upp dörren på honom och var beredd på att slåss eller hota med pistolen, men Steve däckade där i hallen och verkade inte minnas ett skit dagen efter, för han fortsatte banka på min dörr varenda natt när han kom hem. Bodde där bara några månader efter den incidenten.
I köket brukade jag lägga min diskborste bakom kranen. De andra använde svamp (som man gör i England) och jag reflekterade aldrig över att någon skulle ha använt min diskborste. En dag trampade jag i en hundskit och när jag inte fick bort skiten så tog jag diskborsten och "diskade" sulan och kastade borsten i soporna.
När jag kom hem från jobbet dagen efter, så låg diskborsten bakom kranen igen.