Vad göra åt broderns schäfer?

Brorsan har en schäfer på 8 år som jag ibland tar hand om när dom är bortresta. Brorsan står högst i rang, det är det ingen tvekan om, mig respekterar han, men han utmanar hela tiden.

Om jag ska promenera honom brukar det gå till så här: Jag öppnar dörren och ibland kommer han och hälsar med viftande svans och ibland står han bara och tittar på mig tills jag ropar på honom att komma till mig. Han blir såklart uppspelt när jag tar fram kopplet och jag ser alltid till att han följer mig ut genom dörren och inte tvärtom. Själva promenaden är inga problem, han går fot och numer kan vi möta andra hundar utan att han ens reagerar. Han följer mig helt enkelt. Några gånger under promenaden saktar jag ner och låter honom uträtta sina behov och lukta runt lite.

När vi kommer tillbaks till huset är det alltid samma sak. Jag ser till att han sätter sig och när jag ska ta av strypkedjan börjar han morra (visar inte tänderna). Ger jag honom en tilrättavisning kan han visa tänderna ibland och nafsa efter handen. Oftast har jag bråttom (lunchrast) och tar bara av honom kedjan och sticker.

Igår när jag promenerat honom bestämde jag mig för att se till att han verkligen ska veta vem som bestämmer. Jag märkte att han började morra när det var dags att ta av kedjan och då stirrade jag honom djupt i ögonen och sa lugnt men bestämmt åt honom att sitta. Han satte sig sakta och morrade djupt hela tiden. Jag är egentligen inte rädd för att bli biten eftersom jag lätt kan brotta ner honom, men hjärtar börjar i alla fall pumpa lite när det är konflikt och det känns jobbigt att åka till sjukan och ta en stelkrampsspruta. Jag tänker på mitt kroppsspråk hela tiden och ser till att "brösta upp" mig när jag har med hunden att göra. Jag fortsatte i alla fall med att säga åt honom att ligga ner, även detta tog lång tid under djupt morrande. Hela tiden har han huvudet lite bortvänt medans han tittar på mig.
Sen fick han ligga där i en minut med mig ståendes bredvis honom. När han hade lugnat ner sig hukade jag mig ner och satte hunden upp och kopplade av kedjan. Han morrade till och jag sa åt honom bestämmt att gå och lägga sig på sin plats och det gjorde han utan mer ljud.

I alla fall undrar jag om nån hundexpert vet vad detta betyder? Är han rädd för mig eller vad är det frågan om?

Ka tillägga att hundar i allmänhet inte verkar gilla mig, får alltid känslan av att dom är lite rädda för mig, undantaget hundar som "lärt känna" mig.

Jag tycker att du behandlat Schäferns morrningar fel. Morrningar utan visande tänder är mer "gå iväg, du är för nära" och det tycker jag istället att du ska respektera tills schäfern känner sig helt säker på dig. Och jag tror att du gör det värre genom att då försöka dominera honom, vilket gör honom mer osäker på dig då du reagerar "konstigt" då han ber om mer utrymme.

Ett tips för att gå vidare kan vara att försöka bygga upp kontakt istället, så att han vet att du är någon man faktiskt kan lita på... Enkla saker som att göra era promenader mer kontaktsökande (för att bara följa är inte speciellt intressant..). Allt kan lekas med! Låt honom leta upp godis, och beröm varje gång han söker undergiven och intresserad ögonkontakt. Jobba tillsammans, det finns massa kul att hitta på under promenader.

Att dominera genom att stirra en hund i ögonen - fungerar det? Har fått för mig att det är som en utmaning istället för ett klargörande av vem som bestämmer, tror jag läst det någonstans. Men hur är det?

Avliva kräket. Låter som den inte är helt frisk i huvudet.

/F

Jag tycker inte det är helt friskt i huvudet att säga så. Du kan uppenbarligen inte ett skit om hundar och borde då inte uttala dig, alls.


Mja, det beror absolut på i vilken situation och resten av kroppspråket avgör. Men det är aldrig något positivt att stirra en hund i ögonen. Antingen utmanar du, hotar, dominerar eller helt enkelt gör hunden förvirrad eller osäker.

Tack för svaret! Det låter vettigt det du säger, men jag har alltid tänkt att om jag backar så kommer jag ge hunden dominans? Eller kan man backa för en morrande hund utan att han tror att han är den som bestämmer?

Tyvärr vågar jag inte ha honom lös för lek, jag har aldrig provat, men det vore ju tragiskt om han bet annan hund eller blev överkörd för att han kanske inte lyssnar på mig. När jag sitter hundvakt i en vecka eller så funkar det bättre, då tar vi långa promenader tre-fyra gånger om dagen och kopplet är inget problem att ta av, men han håller sig mest för sig själv när vi är i huset. Förra gången kom han för att kela en eller två gånger på hela veckan.

Jag brukar alltid berömma honom när han är undergiven, men aldrig när han är uppspelt. Tyvärr uppmuntrar brorsan hans uppspelta beteénde och skällande, men jag tycker inte det är min rätt att lägga mig i hur andra fostrar sina hundar (eller barn för den delen). Hunden skäller väldigt mycket, nåt som nästan försvann helt förra gången jag satt husvakt en längre tid, så oftast är han inte allför svår och envis för att lägga av med negativa vanor...

Jag ska prova att köra iväg honom till något avlägset ställe och leka med honom ordentligt nästa gång jag sitter hundvakt en längre tid.

Att han morrar handlar inte om dominans, utan helt enkelt att han inte vill ha någon kontakt just då, han behöver mer utrymme. Memea Mohlin har en bra liknelse jag citerar: "Jag skulle vilja jämställa din hunds agerande med en människa som hotar sin omgivning med kniv. Med andra ord, synnerligen otrevlig. Men att själv fortsätta fram (eller låta andra gå fram) emot en individ som hotar att sticka med kniv finner jag än mer tokigt. "

Jag kan inte heller ha min egna hund lös, men det går att hitta på en massa roligt ändå. Man kan leka med koppel på också, till och med korta. Man kan kampa med en pinne, låta hunden hoppa efter pinnen, man kan springa ikapp, man kan gömma saker i buskar eller godis i trästammar. Och min favorit - att hitta en sten/stock/whatever och få hunden att hitta ett bra sätt att komma upp på den, och sen göra något trick där. Då tränas balansen, problemlösningen och er kontakt stärks.

Att han inte kommer för att kela är ett jättebra tecken. En riktigt undergiven hund tar inga egna intiativ såsom att bestämma när det är keltid. Du kan närma dig honom, t. ex. sätta dig brevid honom på golvet en stund och se hur han reagerar. Vill han ändå inte ha kontakt kommer han visa det, kanske genom att gå iväg eller morra. Om han inte visar något kan du göra det några gånger, för att tillslut öka med målet att kunna klappa honom när du vill. Då borde du också kunna ta av halsbandet utan att han vill ha mer avstånd från dig.

Det jag tycker är viktigt för dig att berömma är de små grejerna han gör för att söka kontakt, om han någon gång tittar dig i ögonen så beröm! Jag menade mer att du såklart inte ska göra det om han försöker hota dig eller så, men jag tror inte alls att den här hunden försöker med det. Han vill bara inte ha kontakt. Men de få gångerna han vill ska du uppmuntra för fulla muggar, och ögonkontakt är VIKTIGT för kontaktsökande.

Jag tycker du ska slänga dominans och rangordning i papperskorgen och tänka mer tillit och samarbete. Det är lättare att motivera en hund som tycker det är roligt än en som lyder för att den är rädd.
Tycker du ska släppa tyglarna lite och inte vara rädd för att hunden "bestämmer".

Håller med det mesta som du säger men jag tycker inte att det är ett dåligt tecken att en hund kommer för att kela, tvärtom. Hunden tar kontakt vilket bör ses som ett bra tecken på tillit?

Du ska visa att du är alfahannen och lägga ner han och jucka på han Antingen fattar han eller så biter han snorren av dig...

Menar du att det aldrig bör praktiseras eller att hunden aldrig uppfattar det som positivt?

Det jag försöker komma fram till är: fungerar det att stirra hunden i ögonen vid korrigering för "extra effekt", så som TS gjorde?

Ja, det kan ge obehag för hunden beroende på ditt utförande. Säg att hunden gör något dumt och du blir förbannad samtidigt som du stirrar den i ögonen.

Jag skulle dock inte korrigera en hund på det sättet (använder helst inte fysisk korrigering förutom vid akutavbrott) utan skapar hellre positivtet i ögonkontakt med mig.

Ja, att ta kontakt är alltid bra, vilket jag säger. Men inte att ta intiativ till aktivitet, då det i princip alltid får gensvar och då kan hunden få för sig att den bestämmer. När jag pratade om det var det lite mer generellt, tror inte att det ingår i just den här Schäferns problem.


Mja, jag skulle aldrig praktisera det. Det kan fungera som en korrigering men ögonkontakt med sin ledare/ägare ska vara positivt! För hunden kan inte uppfatta det som något positivt om man STIRRAR. Att göra så ger bara en osäker hund, och er kontakt försvagas.