Kvinnodominerade arbetsplatser: vanligt med intriger/skitprat/vuxenmobbning??

Det är snarare du själv som är skeptisk till fakta.

Nej det är ingen halmgubbe, allt som är lite svårt att svara på är inte halmgubbar.

Jag tror att det tar emot för en man att berätta om han blir slagen av sin kvinna och jag tror att det tar emot för honom att berätta för sin kvinna, sin familj, sina vänner att de är onda mot honom på jobbet.

Jag tror inte att män som blir mobbade på jobbet känner att det är lätt att erkänna en sån sak.

Jag ser ju här i tråden hur många vill ha det till att man inte ens kan säga att män kan bli mobbade. Det måste tystas. Och den attityden gör det ju inte enklare för män.

Du kan ju börja med att ta män på allvar i stället för att predika för något du uppenbarligen själv inte följer? Bara som ett liiiiitet tips...

https://www.flashback.org/t2130229#2

Att påstå att jag motsäger mig det faktum att män blir mobbade, misshandlade av sin partner etc därför att jag har lagt ett inlägg om att män i regel är ärliga med sina känslor, är en halmgubbe.

Jag ser det som att män har svårt att visa att de blir illa åtgångna eftersom det ligger i mansrollen att man ska vara stark, man ska klara av saker och ting, ingen ska sätta sig på en. Därför tror jag att det finns ett mörkertal i mobbningsfrekvensen för män på arbetsplatser på samma sätt som när det gäller misshandel i hemmet.

Intressant poäng. Det låter ju hela tiden så att bara för att man fötts som en vit heterosexuell man så kan man inte må dåligt, eller ja, man kan må dåligt men det finns de som har värre. Med den logiken så borde ju ingen i Sverige klaga eftersom det finns platser på jorden som är betydligt värre än norden.

Min devis är att man inte kan veta hur någon upplever världen såvida man inte står personen väldigt nära och vad som påverkar mig kanske inte påverkar dig och det jag kämpar med kanske andra tar med en klackspark.

Män är lättare att ha som jobbarkompisar mentalt, men är 2 män osams är det inte ovanligt att man pucklar på varandra. Jobbar på kvinnlig arbetsplats. Är själv inte sportintresserad, så att slippa det samtalsämnet känns skönt. Detta ältande om sport är favoritämnet på manliga arbetsplatser.

På kvinnlig arbetsplats är det som sagt Robinson-metoden som gäller. Skapa allianser, mobba ut sina fiender, dubbelspel, falskhet och skådespeleri.



Känner inte igen mig. Oftast är det invandrarna som är minst omtyckta. Speciellt asiatiska tjejer
ogillas.


Korrekt. håll allt för dig själv, anförtro ingen för informationen sprider sig snabbt vidare och snart står du där med byxorna nere.

Ja, jag tror faktiskt det är vanligare på kvinnodominerade arbetsplatser, framförallt inom yrken där man arbetar med människor. Det finns dock även män som är riktiga skvallerkärringar som skapar intriger osv men jag tror de är färre.

Varför många kvinnor har den här tendensen är svårt att svara på. Min uppfattning är dock att det är mindre vanligt bland kvinnor i mer avancerade yrken. Elller bland kvinnor på mansdominerade arbetsplatser. Kanske hänger det ihop med dåligt självförtroende och det typiskt kvinnliga beteendet att vilja vara alla till lags. I ren rädsla gör de vad de kan för att manipulera och kontrollera gruppen så att den ska gynna den egna självbilden och de egna prestationerna. När de även försöker styra män kanske det inte får samma effekt och då övergår det till utfrysnings tekniker osv i stil med det du beskriver, att du inte rings in fast du har mer erfarenhet etc.

Detta tragiska kontroll beteende är helt klart ett stort arbetsmiljöproblem där det förekommer.

Anser du att kvinnor är mer dominanta än män? Angående det jag fetmarkerat och utgångsläget för tråden.

Började på en kvinnodominerad arbetsplats i måndags, idag började jag få höra "politiken" på arbetsplatsen, Där X inte sköter sitt jobb enligt Y, Y är jobbig för att allt ska handla om hennes graviditet enligt Z och X, Z är jobbig för att hon inte förstår Svenska så bra enligt X och Y Och chefen är så jobbig bara för att hon är frikyrklig och predikar sin tro hela tiden...
Så klart nämns aldrig de här sakerna medans objektet för misstycket är inom synhåll, jag fattar inte hur ni kvinnor orkar... Själv går jag till min arbetsplats för att arbeta, inte för att föra socialt krig.

Ja, i sociala sammanhang, som exempelvis en arbetsgrupp så tror jag att kvinnor generellt har större kontrollbehov än män. Exempelvis vid handling så har kvinnor oftare behov av att stämma av med andra innan de gör något, lite räddare för att få kritik, att fatta egna beslut. Och andra kvinnor känner av det här och ger oftare varandra stöd, beröm osv än män gör. Problemet blir då att kvinnan tror att männen ogillar dom när de egentligen inte uttryckt någon åsikt. Och det tror jag leder till den här typen av beteende som TS besrkriver. Att vilja få gehör från andra till varje pris. Om det så innebär att mobba ut någon för att få den att förstå att den minsann får ta och visa mer uppskattning. Men det här är endast min personliga uppfattning och teori, baserad på egna observationer.

Okej. Om det är så här så stämmer det väl lite med den tyste jägaren, man kan inte prata och umgås när man jagar på samma sätt som man lagar. Mat. Kvinnor lär ju ska prata mer.