Psykadeliska eskapader och knasiga promenader

Tjenare. Denna skiljer sig lite från mina andra rapporter. Har försökt förmedla en mer 'in-the-trip'-känsla.


--



Vi tittar varandra djupt i ögonen samtidigt som vi försöker hålla de små lapparna stilla i handen. 'För gamle Alfred!' utropar jag och vi placerar lapparna under läppen och ler. Munnen smakar hårda, små papperslappar. 'In med en DVD nurå! och han är inte sen med att reagera. Blazing Saddles, ännu ett av Mel Brooks otaliga mästerverk börjar rulla. Jag tänder en cigarett och njuter. Läget är perfekt. Inga störiga människor, ingen stress, inga tider att passa, ingenting. Klockan är tio på kvällen och folket som brukar leta fest eller sällskap brukar i regel ha gjort det vid det här laget så ingenting att förvänta på den fronten. Jag har sett filmen tusen gånger så jag finner ingen större mening i att följa med i handlingen. Jag tror inte han orkar det heller. 20 minuter går. Spritt i benen, knasiga tankar, skevhet - LSD, LSD, LSD! Redan? Nej, löjligt. Vi skrattar, sväljer lapparna och mår illa. Filmen är slut. 'Öhh.. nudå?' Saker har redan börjat hända. Rummet är inte längre konstant utan är en varierande variabel i hjärnans trippade ekvation. Saker böjer sig, morphas - jäklar vilket drag det var i dessa! Sjukt! Skratt och kramar. Jag gillar att krama honom och han känner nog samma sak. Vi har lagt kinderägg i kylen som ska öppnas under peaken. Jag vill öppna nu men han hindrar mig. Han har på sig en hatt så jag går ut i hallen och hämtar fyra nya hattar och sätter dom på honom. Han tycker det känns löjligt och jag håller med. Jag tar hälften av dom och sätter dom på mitt huvud. Vi tar av oss hattarna och hälsar på varandra med diverse artighetsfraser. En för varje hatt. Sen sätter vi dom på en CD-hylla och säger att från och med nu får vi bara beundra hattarna istället för att använda dom.

Vi hamnar framför internet och ligger inbäddade i stora kuddar och täcken i soffan och fnissar åt katter. Jag fnissar så att jag nästan gråter. Jag tar en klunk cola men den smakar äckligt sött. Ändå tar jag en till.. plus en cigarett. Shit, att rummet inte vill stå stilla. Hur ska jag kunna tänka med alla dessa visuals? Jag blundar och min hjärna exploderar. Jag ser otaliga fraktaler i regnbågsfärger, oändliga korridorer klädda i mytologiska symboler som rör sig och pratar. Min hjärna skapar allt detta! Herregud! Jag slänger mig mot fönstret och lutar mig ut. Långt där nere ligger marken och lurar. Bäst att passa sig. Jag tittar på de andra husen, de beter sig som monster tycker jag.. deras ansikten morphas och de ser allmänt blodtörstiga ut. Jag ber honom att också titta. 'Ser ut som 3D, visst?' säger han och ler. Jovisst, 3D, va. Shit, smörgåsmannen är uppe igen. Smörgåsmannen är hans granne som i tid och otid går till sitt kök och brer smörgåsar. Vi spekulerar lite om vem han är och var han kommer ifrån men kommer inte fram till något vettigt. Bara LSD-trams. Nu vet jag inte vad som händer men vi dricker i alla fall cola. Vi tycker det är extremt coolt att dricka ur våra häftiga glasflaskor men det smakar tyvärr skit.

Jag sitter på en hög av kuddar vid fönstret och röker. Vi börjar prata om saker. Saker med substans. Vi pratar om jaget. Vi menar att man måste erkänna sig själv för annars blir man galen. Vi maler vidare om självuppfattning och självdistans och kommer fram till att man inte behöver bry sig om folk som inte erkänner jag:et. "Jag är jag, du är du - låt oss ta en öl och prata om det!" Öl känns tryggt. Han menar att han har en öl i kylskåpet. Han menar att han borde slänga den eftersom vad gör EN öl? Och om han köper mer öl kommer det ändå bli en öl kvar. Jag fnittrar och säger att då kan han ge den till mig och det går han med på. Återigen så blundar jag. Extrema saker spelas upp framför mina ögon. Overkliga saker. Allt känns overkligt.. på ett bra sätt. Han är på toaletten tror jag. Han är inte hos mig i alla fall. Klockan är två!

Klockan är två och nu borde vi peaka! Jag rusar mot kylskåpet och tar ut kinderäggen. Vi öppnar de fort som fan men vad ser jag?! De har bytt konstruktion! Det är inte samma lilla kapsel som förut .. ! Det är något nytt ! Vad.. vad fan .. ?! Jag slår och klämmer på den men den öppnas inte. Han får upp sin efter 30 sekunder och 2 minuter senare får jag upp min. Han fick en efterbliven giraff och vad fick jag .. ? Jo .. det är en .. öh .. öh .. vad fan är det här? Den är .. i två delar .. och .. är det en bil eller något? Jag får kolla instruktionerna. Okej.. så .. det ska finnas en svans till den här? Vad ska man med den att göra? Öh .. vart är den över huvud taget? Okej, ungen på första bilden har saken i handen .. sen är den på flickans rygg .. öh .. okej .. åh .. här är svansen .. Sådärja. Åh, det finns klistermärken också! Okej, den här ska sitta här .. hur fan klarar 5-åringar av sånt här men inte jag .. ? Haha, vad fan är det här?!

Utan att bli klokare på vad jag gjort så ställer jag ner min leksak. Jag glömde nämna att han under hela kvällen försökt ha sönder en leksaksbil som han fick på McDonalds. Han lyckas inte. Jag skrattar. Efter ett gäng andra knasigheter så är klockan 4. 'Du .. vad sägs som att vi går ut?'

Och det gör vi. Vi går en bit till Skärmarbrink. Vi traskar över en stor gräsplan som skimrar silvrigt av morgondaggen. Fåglar kvittrar, kaniner springer hit och dit. Vi är en del av naturen. Fan. Vi fortsätter gå vidare och pratar om hur världsligt allt är. Vi är fett ovärdsliga. Vi går till Hammarbyhöjden och tycker det är som värsta The Village. Vi rör oss mot soluppgången. Vi spatserar mellan hus och buskar och vägar och sandlådor och fula leksaker okapabla föräldrar har köpt till sina barn. Till slut kommer vi fram till ett stort vattentorn och ser soluppgången. Den skyms dock så vi går vidare tills vi hittar en bänk på ett berg med perfekt utsikt över Stockholm. Jag tar upp godispåsen och cigaretterna och ler. Jag känner inget behov alls. Det är så perfekt. Jag är inte hungrig, jag är inte trött, jag är inte kissnödig - ingenting. Asbra. Solen skiner på oss och fåglarna flyger över himlen. Då känner jag: Jag måste bli arg. Jag vill starta bråk så jag börjar försiktigt med honom.

- Hördudu .. din .. din skit.
- Va?
- Ja .. öh .. du suger!
- Du säger det, alltså?
- Öh.. ja.. för du är så kass.. din sophög!
- Okej.

Vi båda börjar skratta. Så bra, så bra, haha! Jag tar upp min Liftarens Guide till Galaxen och läser stycket om motovägar. "Motovägar är en uppfinning som tillåter folk att ta sig mycket fort från punkt A till punkt B och från punkt B till punkt A. De som bor vid punkt C brukar ofta undra vad som är så fantastiskt med punkt B när alla från punkt A hela tiden ska åka dit och varför folk från punkt B så tvunget måste besöka punkt A. De önskar att folk någon gång kunde bestämma sig för var fan de vill vara." Vi ska besöka alla punkter, tycker vi. Detta är punkt D.

Efter en stund fortsätter vi gå. Vi får mot Hammarby Sjöstad (punkt C), längs vattnet. Vi går förbi Luma (Punkt B) och in mot Sickla (Punkt Ypsilon). Väldigt vackert är det. Fina bäckar och konstverk och något nytt runt varje hörn. 'Ska vi gå vidare?' 'Tja .. varför inte .. ?' Vi går förbi min skola och jag föreslår att vi ska åka upp i garaget till toppen. Vi gör det. 'Har vi gått i två timmar för att stå i en hiss?' Han kissar där uppe på taket och tror inte att någon har något emot det. Antagligen har de inte det. Vi hoppar vidare och jag gör illa foten. Vi bestämmer oss för att ta bussen någonstans. Långt borta går en buss men vi hinner aldrig med den. Men den stannar och står kvar fast vi är 500m ifrån. Jag haltar framåt och när vi når bussen möts jag av den Bittra Busschaufförens blick. Han slänger sin tidning i golvet, grymtar och stampar på gasen. Vi avbröt nog hans rast. Bussen rasar mot stan men vi går av innan och går tillbaka till hans lägenhet (Punkt A). Vi stannar där en stund för han ska bajsa. När han är klar bestämmer vi oss för att gå ut och möta de andra klockan 10 vid centralen. Tunnelbanan till Skanstull. Vid skanstull köper vi massa kaffe. Han en espresso och jag en kaffe med en espresso i. Vi börjar gå mot centralen. Vid gamla stan så börjar jag rappa. Jag rappar en låt som heter 'Old Town' och jag rimmar på alla affärsnamnen. Han beatboxar. Vid centralen vill vi äta så vi sätter oss på Sandy's. Jag tar några tuggor och mår illa. Han med. Jag packar in min macka i väskan och vi går mot Rådmansgatan. Vi rådmansgatan ringer en kille så vi åker tillbaka hela vägen för att möta honom. Punkt A, jag är skev som tusan. Jag ligger där ett tag. Sen träffade vi folk hos en annan och då tog dom syra. Vi orkade inte med så vi åkte hem.

Schlutt.

under läppen?

Edit: Haha, känner igen det där med kinderäggskapslarna, blev helt bestört jag med

Mycket riktigt. Funkade väldigt bra.

Aha, som en snus eller? Smarta jag tänkte under läppen som i typ klistra på hakan

Sist jag kollade så låg 'under läppen' .. under läppen.

Det beror ju helt på i vilket dimension du menar samt även vilket läge huvudet befinner sej i.

Ni verkar ha haft det trevligt iallafall, men du hade gärna fått berätta mer om vad du såg och tänkte, nu kändes det mest som att du redogjorde för ungefär vad ni hade pysslat med under kvällen, var ni var osv.

Universum har inte tillräckligt med utrymme för att redogöra allt jag tänkte och tyckte under trippen. Grejen är att hela kvällen är som en gröt så det var jobbigt nog att försöka ta reda på vad vi gjorde liksom.