Citat:
Ursprungligen postat av Xsfu
Mythbusters gjorde ju en grej där dom körde en hinderbana i mörker, sen upprepade dom experiementet då dom haft en läderlapp för ena ögat hela dagen, då tog dom av den och kunde se mycket bättre för att ögat hade varit i mörker hela dagen, så borde det väl funka med allt?
Men mörkerseende är ju en helt annan sak. Mörkerseende är en naturlig grej som vi växlar mellan hela tiden. Myten dom testade var om det var därför pirater hade ögonlapp, inget om att mörkerseendets vara eller inte vara.
För övrigt tror jag inte att "övriga sinnen skärps" när man förlorar ett.
Grejen är helt enkelt övning. Först när det ställs nya krav på sinnena så börjar man använda dom på ett helt annat sätt. Om man bara har hörseln att gå på så är det klart att den får ta helt nya roller som annars ögonen fixat med lätthet. Man blri helt enkelt bättre på att lyssna genom att man försökt lyssna mycket mer, samt fått mycket mer träning. Blinda tänker mycket mer på ljuden och försöker verkligen hitta saker i ljudbilden som skiljer sig mellan olika platser. Jag som ser har inga problem att skilja på platserna, och skiter därför helt och hållet i eventuella ljudskillnader. Kanske blir lite passiv inlärning att jag känner igen ljudet om jag hör det igen, men inte i närheten av lika bra som en som verkligen försökt lära sig det.
Det är som att säga att hos folk som förlorat armarna så kompenserar fötterna med att kunna skriva. Nä, det tror jag inte ett skit på. Snarare är det att man lär sig skriva med fötterna för att man inte har nåt val och övar på det hela tiden. Tror att någon med armar precis lika lätt kan lära sig skriva med fötterna som någon utan armar, OM nu båda fick lika mycket träning. Precis samma sak tror jag gäller med hörseln. Blinda tar jävligt lång tid på sig att kunna klara sig själva om dom blir blinda, och massor med saker måste läras om från början eftersom alla rutinerna till stor del baserats på synintryck.
Kort sagt: Jag tror inte att någonting kompenserar för bortfallet av något annat. Enda grejen är att eftersom man aldrig kan använda det gamla sinnet, så betyder det att man alltid använder det andra, vilket leder till mycket träning och därmed lär man sig nya saker som man inte skulle gjort annars.