Spanska eller italienska först?

Tänkte jag skulle roa mig lite under höstterminen med ett nytt språk. Bästa förstår jag vore att dra iväg men pluggar annat heltid och är lite fast.
Alternativen är kvällskurs (halvfart) i spanska här på universitet eller italienska på distans. Är mest lockad av italienska men tror kanske man lär sig snabbare med fysisk närvaro. Hur nära besläktade är dessa språken ifråga om fördel vid inlärning? Är det bästa i mitt läge att köra spanska och sedan eventuellt gå vidare till italienska? Vill gärna lära mig båda förr eller senare

Språken i nuläget är svenska, engelska, gymnasietyska och tjeckiska/slovakiska.

Spanska och italienska skulle jag typ jämföra som svenska och norska. Det är i grund och botten samma, fast olika.

Spanska är världens tredje (?) största språk så visst är det mer utbrett än italienskan. Personligen tycker jag italienska är ett betydligt vackrare språk så jag skulle köra på det, men som ovanstående talare säger så är dom väldigt lika varann. Så som jag uppfattat det kan du göra dig förstådd med italienska i Spanien och spanska i Italien. En del, i alla fall.
Skulle nog också påstå att italienska är enklare än spanska.

Intresset hjälper ju otroligt mycket så frågan är om inte valet är gjort. Oavsett vilket av språken du väljer att börja med gäller det att du kommer upp på en hygglig nivå innan du tar dig an det andra, annars är det stor risk att allt bara blir en salata mista.

Nja...snarare som svenska och danska.

Jag håller i princip på spanskan eftersom det är mitt andra språk men jag säger som farbror Sven - är du mer intresserad av italienskan, så kör på det. Du sparar otroligt mycket energi och frustration på att lära dig ett språk du verkligen är intresserad av.

Italienare och spanjorer har i regel inte alltför lätt att förstå varandra, men bitvis går det, framförallt om man är i södra Italien eller på Sicilien, där de lokala dialekterna påverkats myckets av spanskan under medeltiden och renässansen.


Nja... Det är väl ingen större skillnad, förutom att spanskan har ett par extra tempus att hålla reda på. Det är inte något som gör språket så mkt svårare.

Valet beror på vad du har för ambitionsnivå. Är det italienska du är intresserad av och om du har som mål att prata med folk och borde du satsa på italienska. Vanligtvis tar det ganska lång tid innan svenskar förstår när italienare eller spansktalande pratar och ännu längre tills de kan tala någorlunda obehindrade. Är du bara intresserad av läsförståelse och klarar dig med Tarzan-språk kan det gå bra med spanska. Men du borde ha klart för dig att även om spanska och italienska liknar varandra är det rätt mycket som skiljer. Jag tycker att italienska är svårare. Grammatiken innehåller alla svårigheter från spanskan plus några egna, som t.ex krångligare pluralis.

Krångligare pluralis? Okej, det är inte standard-s:et, men att pluralböjningarna skulle vara den jobbigaste skillnaden mellan italienska och spanska?