Lärarinna - ursprunglig betydelse?

Gamla "titlar" som överstinna, läkarinna mm betydde en kvinna som var gift med en överste eller en läkare. Borde inte i så fall ordet lärarinna haft motsvarande betydelse? Dvs inneburit att någon är hustru till en lärare? Som det är idag används ju lärarinna i betydelsen kvinnlig lärare. Någon som vet om lärarinna alltid haft dagens betydelse eller om betydelsen ändrats någon gång under årens lopp? Och varför har i så fall just lärarinna-ordet ändrat sig med de andra -inna-orden har kvar den ursprungliga betydelsen och näst intill dött ut?

Ordet lärarinna tycks ha haft sin nuvarande betydelse sedan åtminstone 1750-
talet. SAOB anger lärerska och läromästarinna som jämförbara äldre ord.

Ganska fritt har man kunnat förtydliga att innehavaren av en roll varit femininum.
Exempel: grevinnan, doktorinnan, lärarinnan, lejoninnan.
Det är ett brett spektrum, principiellt sett.

De genusmässigt osymmetriska benämningarna har successivt avvecklats. Det är
länge sedan den sista prostinnan försvann, tror jag. Doktorn och läkaren utför
sitt jobb utan genussuffix, så även biskopen och påven.

För djur säger vi idag lejonhanen och lejonhonan (här i bokstavsordning).

Jag skulle gissa på att det har haft betydelsen "kvinnlig lärare" länge, eftersom kvinnor har kunnat arbeta med just undervisning sedan lång tid tillbaks.

Vad??!!?! Har haft??!!? Kallas inte kvinnliga lärare för lärarinnor i Sverige numera???!

När har lärarinnorna försvunnit?

Perfekt kan i svenskan användas vid tidsbestämning av icke avslutade företeelser . Ex. "Jag har bott i Lund i 20år".

Lärarinnan har nog aldrig haft betydelsen "lärarens hustru" eftersom läraren helt enkelt inte haft tillräckligt hög social status för att man skulle stoltsera med titeln. "Läkarinnan" har jag aldrig hört talas om, däremot doktorskan eller doktorinnan.

Det har dock funnits en hel del restriktioner historiskt sett när det gäller kvinnor inom t.ex. läraryrket. Innan 1850-talets mitt erkände man i princip inte kvinnors förmåga att försörja sig genom yrkesarbete.

Det första offentliga arbetsområdet kvinnor fått tillträde till var de mindre folkskolorna genom en kunglig kungörelse 1853. Därpå följde 1858 småskollärartjänsterna och året efter folkskollärartjänsterna.

Ovanstående text i kursiv stil är tagen från följande intressanta examensarbete:
www.jur.lu.se/Internet/Biblioteket/Examensarbeten.nsf/0/8F2396C3BC7B4055C1256BC5004FCCC2/$File/exam.pdf

Det måste ju inte vara så.

Brukade titeln sömmerska användas för en hustru till en sömmare, såsom en majorska betraktades som en hustru till en major?

Brukade titeln städerska användas för en hustru till en städare, såsom en pastorska betraktades som en hustru till en pastor?

Brukade titeln lärarinna användas för en hustru till en lärare, såsom en biskopinna betraktades som en hustru till en biskop?

Brukade titeln författarinna användas för en hustru till en författare, såsom en prästinna betraktades som en hustru till en präst?

Yrkets historiska status verkar spela stor roll i sammanhanget.

Edit: Hmm, det kanske inte beror på yrkets historiska status. Se inlägg #11 nedan.

Att säga (kvinnlig) lärare istället för lärarinna går bra, men kan man säga (kvinnlig) älskare istället för älskarinna?

En älskare kan väl endast syfta på en man, eller?

Det finns fortfarande asymmetrier mellan feminina och maskulina benämningar. Jag känner t.ex. inte till någon maskulin motsvarighet till mansslukerska.

När orden majorska, prästinna, biskopinna, överstinna, o.s.v. togs i bruk var det inte möjligt för en kvinna att bli major, (kristen) präst, biskop, överste, o.s.v.

Däremot var det säkerligen möjligt för en kvinna att verka som lärare när ordet lärarinna togs i bruk (även om hon inte försörjde sig genom att yrkesarbeta som lärare).

Horbocken är inte så långt ifrån att vara komplementet. Men, som sagts på en
annan tråd, termen nymfoman är en motsägelsefull term för komplementet till
horbocken. Suffixet -man i nymfoman alltså.