På fredag eller måndag ska jag, i den muntliga delan av nationella provet i Svenska B, hålla ett tal om ideal. För att få det så perfekt som möjligt skulle jag behöva eran hjälp. Talet ska vara 4-6 minuter långt, och jag försöker nu skriva en "mall" så jag kan hålla mig till dessa minuter. Talet i sig är inte klart utan en det fattas. Men skulle ni kunna hjälpa mig med fel jag har gjort så det låter bättre när man pratar för klassen, vad som fattas i talet, vad jag kan lägga till och så vidare?
.
Varje dag möts vi av kändisar och personer med den idealiska kroppen och det perfekta ansiktet. Bilder på dem cirkulerar dagligen i media, nätet och reklamer, så att vi kan i stort sett aldrig få iväg vara blickar från de idealiska människorna. Som många vet så är idealismen förhållandet mellan tänkande och verkligheten, något som egentligen inte finns men samtidigt något som vi möts av dagligen i form av modeller och kändisar som gör reklam för hårprodukter, smink, kallsoner och dyl.
I förra veckan hittade jag ett, enligt mig, ett perfekt eller rent av helt absurt exempel på något sådant här. Det var så att jag var och surfade på nätet på jag hittade en artikel på Aftonbladet om Agnes, 7 år som har en stjärnas drömkropp. Till en början slog det mig vilken helt sjuk värd det egentligen är vi lever i, då jag tänkte att Agnes var så slagen av alla ideal som finns i värden, då han blott är 7 år gammal, och ändå kände sig tvingad att se så perfekt och smal ut. Men i själva verket var det så att Agnes var helt lagom stor för sin 7-åriga ålder, och så att det var Hollywood kändisarna som var det riktiga bovarna i spelet, som svälter sig för att komma i ”size zero”, motsvarande storlek 32 eller XXS i Sverige. Det motsvarar 58 centimeter, vilket är två centimeter större än det genomsnittliga midjemåttet på en åttaåring. Agnes mamma säger sig i artikeln att hon tycker det är helt paradoxalt att hennes dotter kan bära plagg som tillvärkas av vuxna. Eller som hon uttrycker sig ordagrant; ” Det här idealet är vidrigt, att barn och ungdomar bombas med reklam och ideal som inte är sunda.”
Tonåringar som slås av dessa bilder på kändisar med ”size zero” blir till slut helt hjärntvättade och skaffar sig ett ideal, en drömbild av sitt perfekta jag. Allt för ofta har de en bild av sig själva som smala och med mer perfekt ansikte och formgivning på sin kropp. De slutar oftast då äta för att bli av med sina bekymmer.
I förra veckan hittade jag ett, enligt mig, ett perfekt eller rent av helt absurt exempel på något sådant här. Det var så att jag var och surfade på nätet på jag hittade en artikel på Aftonbladet om Agnes, 7 år som har en stjärnas drömkropp. Till en början slog det mig vilken helt sjuk värd det egentligen är vi lever i, då jag tänkte att Agnes var så slagen av alla ideal som finns i värden, då han blott är 7 år gammal, och ändå kände sig tvingad att se så perfekt och smal ut. Men i själva verket var det så att Agnes var helt lagom stor för sin 7-åriga ålder, och så att det var Hollywood kändisarna som var det riktiga bovarna i spelet, som svälter sig för att komma i ”size zero”, motsvarande storlek 32 eller XXS i Sverige. Det motsvarar 58 centimeter, vilket är två centimeter större än det genomsnittliga midjemåttet på en åttaåring. Agnes mamma säger sig i artikeln att hon tycker det är helt paradoxalt att hennes dotter kan bära plagg som tillvärkas av vuxna. Eller som hon uttrycker sig ordagrant; ” Det här idealet är vidrigt, att barn och ungdomar bombas med reklam och ideal som inte är sunda.”
Tonåringar som slås av dessa bilder på kändisar med ”size zero” blir till slut helt hjärntvättade och skaffar sig ett ideal, en drömbild av sitt perfekta jag. Allt för ofta har de en bild av sig själva som smala och med mer perfekt ansikte och formgivning på sin kropp. De slutar oftast då äta för att bli av med sina bekymmer.
.
