Ett nihilistiskt perspektiv på rädsla

Du har uppfattat Nihilismen korrekt rätt.

Skämt åsido, visst ska man inte generalisera om att inga Nihilister gillar naturen, men det är ändå bättre än att förenkla Nihilismen så mycket som TS gör.

Jag ser mer nihilsimen som ett slags logiskt tänkande.
Det finns ingen mening eller högre väsen.
All moral och alla värderingar är igentligen meningslösa och skapade av människor för att skapa något slags samhälle.

Men att den texten hade vissa punkter som kan vara bra att överväga kan jag inte komma ifrån.
Dock känner jag att det existensiella rädslan som trots allt existerar är ganska svår att bemästra.

Värderingar är ju per defintion inte meningslösa för den som innehar dem.

Meningslösa vore de om de nu existarade som ett oberoende objekt, likt någon naturlag.

Men för att återknyta till ämnet nihilism och rädsla, vilket iofs är rätt intressant.

Ja, jag vill mena att en nihilistisk insikt kan reducera ångest om man använder den konstruktivt. Den innebär ju att det bara är du själv som ytterst bedömmer dig själv och att man inte behöver oroa sig för någon dom efter döden.

Den ger stora möjligheter till att omvärdera de värderingar man blivit uppväxt med samt att på så sätt även omforma sig själv.

Kanske kan även nihilismen vara en motpol till den existensiella narcissismen, men här gäller det att kunna balansera de två.

Var härleder man ett böra ifrån om inte från ett vara? Från ett icke-vara, kanske? Nej, det blir tokigt.

vad exakt är det som är logiskt i nihilismen??

Precis som med religion finns det säkert fler tolkningar. Jag tror dock att det handlar om att skapa ett nytt perspektiv på livet och synen på allting omkring sig. Att förinta passivitet genom medvetenhet. I stort sett att kunna förstå vad man själv hela tiden är kapabel till för att sedan inse att man inte har något att förlora på kuppen. Allt och alla kan övertalas och påverkas så som du eller någon annan vill.

Själv blir jag ganska exalterad av dessa tankar

Men om nihilismen används som metodik och inte som ett slutmål i sig, kanske det blir lättare att förstå?


Nja, vad Hume menar är snarare att det inte finns normativa lagar i naturen som vi kan falla tillbaka på när vi pratar om vad som är "naturligt".

Jag är inte säker på att kritiken här ens är rättfärdigad. Dessutom är jag personligen en Platonist och håller i stora drag med artikeln om problemen med känslo-moraliska filter etc.

Rätta mig om jag har fel, men är inte nihilismen en filosofi som går att se ur ganska många synvinklar, som mest består av en grundstomme som man själv stapla egna filosofiska byggstenar på?

Bra talat! Inte för att jag själv på något sätt betraktar mig som nihilist (jag är tämligen övertygad kognitivist), men nog finns det intressanta tankar t.ex. hos Hägerström. Således kan det vara spännande att resonera kring värdenihilismen/emotivismen. Men en konsekvent nihilistisk hållning (ett slags extrapolering av Nietzsche) är inte bara ointressant, den måste ofrånkomligen leda till ett slags förnekande av t.o.m. den egna positionen (som någon tidigare uttryckt).

För att exemplifiera med några ytterligare dumheter från hemsidan: varför skulle en nihilist bry sig om det "förfäder har grundat detta land genom blod, svett och tårar", argumentera för "holism" (för övrigt utan att förstå begreppet) eller uppmuntra till "aktivism"? Och hur i hela friden kan nihilism leda till politiska slutsatser om ett starkt försvar, hemmafrubidrag, reglerade medier och repatriering av invandrare?

Nix, SNUS är kort och gott en ganska esoterisk fascism som försöker hitta en filosofisk motivering. Har dock inte mycket med filosofi (och framförallt inte med nihilism) att göra. Varför Magasinet Existera vill ge en liten grupp förvirrade nyfascister den uppmärksamheten förblir en gåta.