Här kommer det faktiska innehållet i brevet + lite fler faktauppgifter då jag precis läste om fallet i en bok (Spioner och spioner som spionerar på spioner).
———
Fredag 22 april 1983 vid 12:30-tiden går en man fram till en taxi utanför Centralstation i Stockholm som väntar på körning. Han ger föraren i uppdrag att köra ett brev med texten ”visumansökan” till polska konsulatet på Friggagatan 4 på Östermalm. Detta betalade den okände mannen 50 kronor för.
När taxichauffören kommer in och ger polackerna brevet så vill de att han ska stanna kvar medan de öppnar brevet. I brevet fanns ett till kuvert där det stod att brevet var hemligt och skulle överlämnas till militärattachén eller ambassadören. Polackerna sa att taxichauffören skulle uppge namn och taxinummer vilket han gjorde.
Fem dagar efter brevet inkom, den 27 april, skrev den polska ambassaden till svenska utrikesdepartementet och berättade om brevet som inkommit. De uttryckte att brevet innehöll ett (citat—>) ”förslag som strider mot beskickningens kompetens och status”. De bifogade de båda breven (ytter- och innerkuvertet).
Två dagar efter polackernas kontakt med svenskarna angående brevet, den 29 april, överlämnas brevet till SÄPO.
Brevet var handskrivet och textat med versaler. Här kommer innehållet så som det var formulerat, inklusive understrykningar och parenteser där de befann sig i originalbrevet. Något som är svårt att visa över nätet men som jag ändå noterade var att brevskrivaren skrev prickar över alla sina i, trots att de var i versaler.
Utöver denna handskrivna text bifogades uppgifter av kvalificerat hemlig natur uppdelat i fem avsnitt som behandlade ”svensk försvarsplanering beträffande ledning och samband med angivande av platser, funktion och betydelse. Platserna var belägna från Norrbotten i norr till Skåne i söder”. Leveransprovet var undertecknat ”SRL” (initialerna till Sven Roland Larsson).
———
Vilka slutsatser man drar av detta är upp till var och en. Delge gärna vad du tänker här i tråden!
En tanke jag har som strider lite emot tidigare inlägg här i tråden är att jag förstår hur polackerna kan känna att de är utsatta för ett provokationsförsök. Kravet på anonymitet tillåter nog ingen säkerhetstjänst. Det här snacket om att de skuggar sin kontaktman? Vad menar de egentligen? Om det ens är ”de” och inte en ensam brevskrivare.
En annan sak att ha i åtanke är att Sverige hade utvisat 3 sovjetiska underrättelseofficerare 4 månader tidigare på Tjekadagen den 20 december 1982 och en till lite tidigare den 20 april 1982. Innan dessa utvisningar hade Sverige inte utvisat någon underrättelseofficer sedan 1963 (på grund av Wennerström-affären). Så det finns fog att tro att polackerna var på tårna och inte ville bli utsatta för svenska underrättelseaktiviteter och provokationer då utvisningarna och därav aktivitet inom svenskt kontraspionage låg så nära i tid.
———
Fredag 22 april 1983 vid 12:30-tiden går en man fram till en taxi utanför Centralstation i Stockholm som väntar på körning. Han ger föraren i uppdrag att köra ett brev med texten ”visumansökan” till polska konsulatet på Friggagatan 4 på Östermalm. Detta betalade den okände mannen 50 kronor för.
När taxichauffören kommer in och ger polackerna brevet så vill de att han ska stanna kvar medan de öppnar brevet. I brevet fanns ett till kuvert där det stod att brevet var hemligt och skulle överlämnas till militärattachén eller ambassadören. Polackerna sa att taxichauffören skulle uppge namn och taxinummer vilket han gjorde.
Fem dagar efter brevet inkom, den 27 april, skrev den polska ambassaden till svenska utrikesdepartementet och berättade om brevet som inkommit. De uttryckte att brevet innehöll ett (citat—>) ”förslag som strider mot beskickningens kompetens och status”. De bifogade de båda breven (ytter- och innerkuvertet).
Två dagar efter polackernas kontakt med svenskarna angående brevet, den 29 april, överlämnas brevet till SÄPO.
Brevet var handskrivet och textat med versaler. Här kommer innehållet så som det var formulerat, inklusive understrykningar och parenteser där de befann sig i originalbrevet. Något som är svårt att visa över nätet men som jag ändå noterade var att brevskrivaren skrev prickar över alla sina i, trots att de var i versaler.
Citat:
DETTA ÄR EXEMPEL PÅ VAD VI KAN LÄMNA . MYCKET MER FINNS . VI KAN SVARA PÅ FRÅGOR OCKSÅ .
OM FORTSATT KONTAKT ÖNSKAS GÖR DETTA :
— MINST 25 000:- I TUSENLAPPAR -ANVÄNDA-
SÄNDS TILL : SVEN ROLAND LARSSON .
POSTE RESTANTE 101 10 STOCKHOLM.
SENAST DEN 16 MAJ 1983.
— BIFOGA GÄRNA ÖNSKEMÅL . LÄMNA ADRESS DIT VI KAN SÄNDA MER INFORMATION .
VI KRÄVER ATT VARA ANONYMA. VÅR KONTAKT-
MAN FÅR EJ SKUGGAS. DET GÖR VI(OCH BRY-
TER KONTAKTEN)
VISA ATT NI ÄR INTRESSERADE GENOM ATT PÅ AMBASSADENS BALKONG (ÅT ÖSTER) KNYTA ETT LITET RÖTT BAND( PÅ RÄCKET) . LÅT DET VARA KVAR TILLS NI SÄNT BREVSVAR.
OM FORTSATT KONTAKT ÖNSKAS GÖR DETTA :
— MINST 25 000:- I TUSENLAPPAR -ANVÄNDA-
SÄNDS TILL : SVEN ROLAND LARSSON .
POSTE RESTANTE 101 10 STOCKHOLM.
SENAST DEN 16 MAJ 1983.
— BIFOGA GÄRNA ÖNSKEMÅL . LÄMNA ADRESS DIT VI KAN SÄNDA MER INFORMATION .
VI KRÄVER ATT VARA ANONYMA. VÅR KONTAKT-
MAN FÅR EJ SKUGGAS. DET GÖR VI(OCH BRY-
TER KONTAKTEN)
VISA ATT NI ÄR INTRESSERADE GENOM ATT PÅ AMBASSADENS BALKONG (ÅT ÖSTER) KNYTA ETT LITET RÖTT BAND( PÅ RÄCKET) . LÅT DET VARA KVAR TILLS NI SÄNT BREVSVAR.
Utöver denna handskrivna text bifogades uppgifter av kvalificerat hemlig natur uppdelat i fem avsnitt som behandlade ”svensk försvarsplanering beträffande ledning och samband med angivande av platser, funktion och betydelse. Platserna var belägna från Norrbotten i norr till Skåne i söder”. Leveransprovet var undertecknat ”SRL” (initialerna till Sven Roland Larsson).
———
Vilka slutsatser man drar av detta är upp till var och en. Delge gärna vad du tänker här i tråden!
En tanke jag har som strider lite emot tidigare inlägg här i tråden är att jag förstår hur polackerna kan känna att de är utsatta för ett provokationsförsök. Kravet på anonymitet tillåter nog ingen säkerhetstjänst. Det här snacket om att de skuggar sin kontaktman? Vad menar de egentligen? Om det ens är ”de” och inte en ensam brevskrivare.
En annan sak att ha i åtanke är att Sverige hade utvisat 3 sovjetiska underrättelseofficerare 4 månader tidigare på Tjekadagen den 20 december 1982 och en till lite tidigare den 20 april 1982. Innan dessa utvisningar hade Sverige inte utvisat någon underrättelseofficer sedan 1963 (på grund av Wennerström-affären). Så det finns fog att tro att polackerna var på tårna och inte ville bli utsatta för svenska underrättelseaktiviteter och provokationer då utvisningarna och därav aktivitet inom svenskt kontraspionage låg så nära i tid.