1:a maj

det där har jag också funderat på. dagens vänster definieras mer av att vara emot (usa, israel, kapitalism) än att vara för någonting speciellt.

i den mån som man är för är det enbart sådant som knappast kan hjälpa vardagen för arbetande svenskar utan består mest i att bygga ut de statliga sektorer som ens ideologiska närstående kamrater arbetar inom. att vara svensk vänster är att definiera sig subkulturellt som motståndare till vissa utvalda avatarer samt förespråka någon rubbad rättvisa där folket överbeskattas i det aktiva gynnandet av statliga och kommunala sysslor som mest aktivt hjälper till i folkets förslavande.

Så huvudparollen var "Tillsammans" med fokus på gemensamt ägande. Lite lustigt, alla vet ju att det finns uppenbara nackdelar med just det. "Om alla är ansvariga tar ingen ansvar" heter det ju, och det kan nog alla skriva under på. Jag har exempelvis tagit avsevärt bättre hand om mina cyklar än tunnelbanan, där jag tom gått så långt att jag respektlöst placerat fötterna på sätet, en nedskräpning jag aldrig skulle utsätta min cykel för.

Också lite intresserad av trippelstjärnans fråga, är det värt att demonstrera för något som alla skriver under på? Exempelvis har jag utomlands sett en demonstration mot att bära kniv i nattlivet, något som redan är olagligt och knappast någon är positivt inställd till, så målet med den demonstrationen gick mig helt förbi. Det känns mest som oerhört tama försök att inte göra någonting alls, ungefär som Anton Abeles skapande av en facebookgrupp mot våld - "för han kände att han var tvungen att göra något".

Är inte ute efter att jaga dig på något sätt. Vill väl egentligen veta om det anses som en demonstration i ordets rätta mening, eller snarare som en högtids- och festdag av deltagarna. Helt enkelt intresserad av att veta om det finns ett egentligt syfte och en förväntad effekt.

Förstod inte riktigt hur yttrandefriheten kom in, förklara.

Cineasten: Medellivslängd har många förklaringsfaktorer förutom sjukvård, exempelvis faktorer som livvsstil och krigsföring skiljer sig markant mellan Sverige och USA, så det är inte en helt rättvis indikator.

Ja, vi uppnådde det kortsiktiga målet att ha en trevlig och fredlig aktion. Vi är inte så naiva att vi tror att vi kommer att uppnå några långsiktiga förändringar genom en demonstration.


Den första maj är för v en demonstration för arbetarklassen mot sexism, kapitalism, rasism och allt det där, jag trodde inte att det skulle vara nödvändigt att förklara. Här (och i denna tråd) kan du läsa mer:

http://en.wikipedia.org/wiki/International_Workers%27_Day
http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsta_maj



Jag vet inte, jag undviker att blint gå på saker.

jo medellivslängd är inte något bra mått. usa har ju också en helt annan rasblandning än sverige, något som också kan spela in. om man jämför utvandrade svenskar i Minnesota med sådana som bodde kvar i Sverige skulle nog skillnaden bli betydligt mindre.

Jaha, det tycker du.


Anledningen till att det blir lite tamt är antagligen att man antar en generell position som de flesta inom vänstern kan hålla med om. Det blir lättare att locka folk då.


Det är nog mer som en högtidsdag än en regelrätt demonstration. Den är i min mening mer för än mot till sin karaktär, om du förstår vad jag menar. En demonstration har ofta ett tydligt mål, exempelvis "USA ut Irak". Den första maj tycks vara mer av en generell sympatiseringsdag för arbetarklassen och socialismen.


Jag försökte att i förväg besvara frågan om varför folk demonstrerar när det verkar som om det inte uppfyller något uppenbart mål. Jag tror att det är viktigt att folk i allmänhet visar vad de tycker, inte bara vart fjärde år utan hela tiden. Om vi inte utnyttjar vår yttrandefrihet och demonstrerar lite då och då kan det hända att makten börjar nedprioritera (underskatta?) folkets vilja.

Dessutom kan det vara en psykologisk grej för folket i sig. Om man är ute och visar vad man tycker, det spelar ingen roll vad det är, lite då och då blir det lättare att protestera om något riktigt illa händer. Se exempelvis på Frankrike där bönderna åker ut på vägarna och blockerar om regeringen gör något de inte tycker om. Man kan ifrågasätta deras metoder och mål, men regeringen passar sig antagligen lite mer för att göra saker som går emot folkets vilja om många har den inställningen.

Jag skrev ju sjukvård och annat. De har rent procentuellt än högre andel feta människor (ökar risken ordentligt för att dö i förtid), det knarkas och skjuts folk i en annan utsträckning än i gamla Svedala.

En av definitionerna på välfärd brukar såvitt jag minns vara just medellivslängden hos medborgarna. Just livsstil i form av mat och rusmedelsvanor har jag tagit upp.

Nej, i sann demokratisk anda så passar det sig alldeles förträffligt att fördömma andras beteende, men när det gäller att visa att man inte tolererar sånt beteende, då hittar man på den ena ursäkten efter den andra.

Och om du inte vill hamna i ett slagsmål för att försvara att barn och män av Svensk börd blir trakasserade, så kan du ju i grund och botten inte tycka så illa om beteendet, utan snarare så att det var ett gyllene tillfälle att få "trycka" till åsiktsmotståndare, och det är ju inte helt ovanligt bland demokrater. Men förvisso en zionist har ju mycket lite tillövers för Svenska medborgare.

Snorunge är ett aldeles förträffligt uttryck om en person som tycker det är kul att springa på plattan och spruta champange. Den dagen jag kontaktar Expressen kommer nog aldrig inträffa, det räcker med att du och dina likar har mitt eviga förakt.

/mvh ikh

Jag har ju bott i USA vid ett par tillfällen i mitt liv, så jag vågar nog påstå att min insikt är rätt god.

Det du nämner är helt enkelt så att man i egenskap av Superstat, inte anser att övriga världen är så viktig som vi i tex Sverige anser, men om vi säger så här - Hur många amerikanska barn har någonsin behövt få fotokopior av en skolbok, då skolan inte haft råd att köpa nya böcker?

Medellivslängden är något som påskyndas av att man har en hög levnardsstandard, samt att den fria marknaden har drivit ner priserna på snabbmat.

/mvh ikh

Är du verkligen av annan åsikt? Tar du inte större ansvar och är mer försiktig med dina egna saker än med gemensamt ägda?

• Har du bott i både bostadsrätt och hyresrätt - vilken var du mest aktsam med?
• Är inte även du mer försiktig med din cykel än tunnelbanan?

Grundtanken kan ju tom ses helt naturligt förekommande hos graffitimålare. Det är ok att tagga statliga byggnader, villor och liknande privat egendom är avsevärt mindre accepterat att ge sig på.

Gemensamt ägande och betalning via skatt döljer kostnader och skapar en likgiltighet. Åskådliggörs kostnaden värderar man helt plötsligt sakerna helt annorlunda, och äger du själv din bil sköter du den avsevärt bättre än om den delas av hela samhället. Det skapar ett helt annat känslomässigt band och en incitamentsstruktur att vårda. Det är jag övertygad om att du kan instämma i om du tänker efter lite kring saker i din vardag.

Cineasten: Jag reagerade på detta påpekande som insinuerar att en kortare medellivslängd kan förklaras utifrån sjukvården, då det var det som diskuterades. Suffixet "...och annat" är en så grov bundling att fokus i uttalandet helt och hållet läggs på medellivslängd som en funktion av sjukvårdskvalitet.

Hur gick reclaimandet av the city då? Hände det något?

Jag är glad att du tar konkreta exempel. Jag tror nämligen att jag tillhör den väldigt lilla minoriteten som faktiskt är någorlunda aktsam med andras prylar, och rätt dålig på att sköta om mina egna. Jag förstår dock din poäng. Svaret är ja, jag är av en annan åsikt. Jag tror att gemensamt ägande kan funka. Jag tror inte på att vi alla ska få exakt lika mycket i lön eller att vi ska bo i exakt likadana hus eller nåt. Det viktigaste är någon form av gemensamt ägande av produktionsmedlen. Sedan måste man acceptera att vissa människor kommer vilja arbeta mer och därmed förtjäna en bättre standard.


Graffiti är enligt mig jättefint i de flesta fall, men det är rätt odemokratiskt att göra saker med allmänhetens egendom utan allmänhetens medgivande. Jag tar alltså avstånd. Hursomhelst är dessa konstnärer en liten minoritet, precis som andra brottslingar. De tycker att det är okej att göra vad de gör med aallmänhetens egendom, men majoriteten gör inte det. Jag skulle vilja påstå att de utgör ett olyckligt undantag.


Delvis ja, vi sköter bättre om något vi äger. Just därför tycker jag att arbetarna ska få äga företagen de arbetar på. Att de äger det kollektivt ser jag inte som ett hinder. Detsamma gäller exempelvis byggnader (jag använder gärna ditt eget exempel här). Om byggnaderna i staden ägs av nån rik snubbe kan ungdomar känna sig mer motiverade att förstöra dem än om de själva är med och äger dem.