Anafranil är (om man tolererar den), förmodligen den den effektivaste av dom alla ( kanske slagen av licensmedicinerna Nardil och Parnate som är MAO-hämmare).
Anfranil kallas av professionen för "the golden standard". Saroten är en annan medicin som är mycket närbesläktad med Anafranil, det vill säga att dom tillhör den tricykliska gruppen, TCA.
TCA-medicinerna hör till dom allra äldsta preparaten och dessa lanserades på 50-talet. MAO-hämmarna kom ungefär samtidigt. Gemensamt är att dom är urgamla och förmodligen överlägsna alla moderna påhitt som ssri och dyligt.
Men det finns ett stort men... Anledningen till att TCA (anfranil i synnerhet) lever i en så undanskymd tillvaro, beror på att deras biverkningar kan skrämma skiten ur folk som har oturen att inte tolerera om. Se på dig själv, du är på inget viss unik, då väldigt många får besvär som bara inte går att stå ut med. Men å ena sidan finns det massvis med andra som klarar av kraften i medicinen utan större dramatik. Själv kan jag ligga på drygt 200mg med Saroten utan mer besvär än en lite torr käft.
Anafranil och även Saroten finns i dropp-lösningar för intravenöst bruk. Dessa används när tillståndet är riktigt dystert för patienten som då kan muntras upp med Anfranil IV. Dessutom så är både Anafranil och Saroten listade av FN som essentiella mediciner, som varje nation skall ha i sitt medicinska beredskapslager.
Så du har bara oturen att tillhöra skaran som inte klarar av lite korsdrag mellan öronen! Men det är du inte ensam om.