"It" = "Her" i amerkanska södern

Läser just nu Steinbecks "Grapes of Wrath". En smått irriterande detalj är att i alla dialoger säger de "her" när det normalt skulle vara "it". Blir rejält förvirrande ibland. Är detta fortfarande ett utbrett fenomen i sydstaterna eller har de anpassat sig?

Briljant bok för övrigt.

Han kanske vill skriva boken på det sättet för att kanske sticka ut lite, har läst liknande i andra böker och då har det varit för att de vill verka lite speciella

Det händer överallt, men mest i sydstatarna.

Men... Säger de inte 'her' bara när de prata om 'manliga' saker, nämligen maskiner, bilar, båtor, etc?

I vilket sammanhang nämns "it" i boken? Som redan nämts så brukar de nästan alltid säga her om båtar, fordon etc.

Lite osäker på om det var ämnat till mig. Om så var fallet kan jag bara förtydliga mitt första inlägg med att:
Nej, "it" skrivs (vad jag kan minnas) aldrig. Det byts alltid ut mot "her" vilket också är trådens ämne.

Har du möjligtvis fastnat i kapitel 7, det om "used car lots"?

Som tidigare sagts så säger man "her" om bilar, båtar, flygplan och en del andra fordon, så om du läser en hel del "her" istllet för "it" där är det inte så konstigt.


Ex. "Goin' to California? Here's jus' what you need. Looks shot, but they's thousan's of miles in her."

Men nog sjutton sägs det "it" i boken i övrigt:
"mankin' was holy when it was one thing"
"It ain't kin we? It's will we?"
"Up ahead they's a thousan' lives we might live, but when it comes, it'll on'y be one."

Men eftersom det nu är du som påstår att alla "it" är utbytta mot "her" så kanske du kan vara så vänlig och citera ett par sådana meningar?

Skummade igenom boka och det tycks vara precis som du säger att det gäller "tunga objekt".

Förekommer inte samma fenomen i Norrland? (Man använder i vissa fall hon/henne istället för den/det)

Det är när man pratar om manskiner, typ båtar, bilar, traktorer o.s.v Det gammal tradition att ge maskiner och fordon kvinnonamn, främst bland båtar, så därför blir fordonet en hon. Tror jag aldrig hört någon kalla t.ex. en stol eller en handske för hon/henne. Men i inlandet har dom problem med att skilja på du/dig och jag/mig t.ex "Vi far till du så kan vi äta hos jag sen."

Blev lite OT nu men skit i det.

Båtar och klockor är ju "officiellt feminina", men utöver det är väl det mesta dialektalt. Jag har för mig att min mormor brukade säga hon eller han till julgranen, kommer inte ihåg vilket, men det förbryllade mig.

Har aldrig hört talas om du/dig, jag/mig-fenomenet. Låter irriterande om man som jag gärna 'märker ord'.

Använder man inte gärna femininform för saker som man respekterar och är lite sådär 'dauntad' av? Ett fenomen som kanske skulle kunna härldeas till jungfruidealet. Vackra saker är kvinnor helt enkelt.

Man talar ju även om länder, vatten och människan som hon, om man vill vara lite högtidlig.

Grapes of wrath till stor del skriven på talspråk och jag skulle tro att just den formen du finner störig numer är nästintill utdöd. Steinbeck kör också mycket på a-form på verb (a-comin', a-changin') om jag inte missminner mig. Något som numera är väldigt ovanligt.

Nu säger man 'y'all' istället för 'you' - vilket stör mig.