Citat:
Ursprungligen postat av Zaxxon
Men jag ser inte hur spooky action kan gälla för "plocka kulor"-scenariet, då "spooky action" handlar om att beroende på hur vi utför en observation så påverkas utfallet av den andra observationen. Dvs. det handlar inte om att bara observera, utan hur vi gör det (vilket val av spinnriktning ex.)
So? Inte bara hur, utan vad vi observerar oxå. Och som sagt, att vi gör det.
Citat:
Ursprungligen postat av Zaxxon
"Plocka kulor"-scenariet är ju typiskt "hidden variables"-fenomen vilket motbevisas av Bells Theorem. Dvs. att vid separeringen av dessa kulor hade dessa redan en given färg, vilket inte håller för sammanflätade partiklar. Hur jag än mäter färgen på min kula kommer det alltid bli samma resultat för mig och den andra observatören. Detta gäller inte för sammanflätade partiklar. Einstein et al. (EPR) drog ju fram EPR-paradoxen för att visa att detta inte råder för kvantmek, och därmed ville propagera för att kvantmekaniken var felaktig... eller hur det nu var

Jepp, EPR (Einstein, Podolsky och Rosen http://prola.aps.org/abstract/PR/v47/i10/p777_1)("In a complete theory there is an element corresponding to each element of reality") satte upp en scenario som det trodde visade på att kvantmekaniken stred mot "verkligheten". De gillade inte att fysiken inte längre var deterministisk, bara möjliga utfall finns, inga säkra.
Huvudsaken i detta fall är inte
hur du mäter, utan
att du gör det. Man kan inte mäta färg på så otroligt många sätt. När du tittat på din kula och sett att den är röd vet du att den andra personen har en grön kula, du har förstört superpositionen för din kula och således hans kula och därmed förstört hans möjligheter att få en röd kula (elaking:P). Jag undrar fortfarande varför det är så svårt att föreställa sig att kulan kan vara "röd och grön". Du kan ju ALDRIG säga vilken kula som har vilken färg utan att på något sätt observera den, eller hur? Som Schrödinger uttryckte sig: "Yet since I can predict either x1 [position] or p1 [momentum] without interfering with the system No. 1 and since system No. 1, like a scholar in an examination, cannot possibly know which of the two questions I am going to ask first: it so seems that our scholar is prepared to give the right answer to the
first question he is asked,
anyhow. Therefore he must know both answers; which is an amazing knowledge; quite irrespective of the fact that after having given his first answer our scholar is invariably so disconcerted or tired out, that all the following answers are ‘wrong.’ " (
http://plato.stanford.edu/entries/qt-entangle/#1).