Sammanflätade partiklar omkring ett svart hål - vågfunktionens kollaps m.m.

Scenarie: Utanför ett svart hål har vi har två sammanflätade (intrasslade) partiklar x och y, samt två astronauter X och Y. Astronaut X och Y tar partikel x och y respektive. Astronaut X börjar resa mot det svarta hålet och då han passerat händelsehorisonten utför han en mätning på sin partikel x, vilket leder till att vågfunktionen kollapsar.

Men, är det ens möjligt att överföra tidpunkten tX, då X utför sin mätning, till en tidpunkt tA gällande för astronaut As partikel a, när vågfunktion skall ha kollapsat. X utför sin mätning innanför händelsehorisonten.

Är superpositionen i detta avseende bara "påhittad" i matematisk mening?

Det är nått som inte riktigt stämmer överrens här. Någon som kan förklara eller har kuk att spekulera?

Att partiklarna befinner sig på varsin sida om händelsehorisonten påverkar inte alls intrasslingen/superpositionen. Och insidespartikeln mår lika bra innanför som utanför H.H., åtminståne strax innanför. Partiklarna "snackar" ju inte med varandra via nån sorts signal som har massa eller ändlig (ljus-)hastighet, som därigenom skulle hindrats av HH-gränsen.

Känns intuitivt logiskt, vilket i dom här sammanhangen brukar vara värt noll, så jag blir nog korrigerad av nåt snille

Bara spekulativa tankar men eftersom från Y:s referensram går tiden mot oändligheten för X, så kommer aldrig mätningen att ske från Y:s perpektiv. Partiklar reagerar väl även på tidsdilation?

Tror på detta jag med. Säg att mätningen sker vid tX och tY är när Y märker att mätningen skett. Eftersom tX händer innanför händelsehorisonten borde tY=tX i Ys referensram ske när tY=>oändligt, vilket "aldrig" kommer att ske.

Men det skulle inte förvåna mig om det finns någon kvantmekanisk lag som säger annorlunda. Hawking-strålning (Hawking radiation) sker ju, vilket urarmar svarta hål. Men jag vet som sagt inte hurvida det finns några sånna lagar innom kvantfysiken eller inte.

Ser att jag dribblade med uppställningen av tankeexperimentet och kallade astronaut Y för A. Poängen verkar ha gått hem ändå, men för saken skull skall meningen lyda:



Japp, men i detta avseende handlar det inte om att partikel x sänder information (som vi känner det) till partikel y. Se nedan.


Precis, det är ("skall inte vara") någon information som överförs.

Exempelvis kan partiklarna vara separerade på ett avstånd av 1000 ljusår (låt oss även ta utan någon gravitionell påverkan). Om då X väljer att mäta sin partikel x på ett sätt, så kommer resultatet av Ys mätning av partikel y, ögonblickligen, vara beroende av hur X utförde sin mätning; dvs. man behöver inte vänta 1000 år innan "partikel x har sänt information till partikel y om vilket tillstånd den skall vara i," Einsteins "Spooky action at distance".

Detta kan dock bara verifieras OM astronaut X och Y träffas och jämför sina resultat, vilket inte är möjligt om X befinner sig inom händelsehorisonten för ett svart hål. Om det är irrelevant för partikel y om X utfört sin mätning på partikel x, då har ju superpositionen av x och y ingen reell relevans.

Med scenariet med svarta hålet ville jag pusha lite för att intrassling kan vara en "matematisk illusion," i linje med följande:

Vi har en låda med en röd och en grön kula. Utan att titta tar person A och B var sin kula och reser 1000 år från varandra. Sedan tittar de på kulan de plockade. Nu är det ju inte så att dessa kulor i realiteten är en blandning av rött och grönt tills någon observerat sin kula; vilket gäller för sammanflätade partiklar.

Det stygga med sammanflätade partiklar är att beroende på HUR någon mäter sin kula så kommer den andra kulan "ändra färg". Därav undrar jag hur detta går ihop med svarta hål. Om man utgår ifrån att superposition är irrelevant i det fallet, känns det som det är irrelevant, lokalt, generellt.

Vettefan om det inte endast handlar om hur man lägger sina referensramar då man utför denna mätning och sedan jämför dessa. Självklart skall allt konserveras. Om jag mäter höger eller uppåt eller vänster m.m. på min partikel , och sedan jämför det med en mätning på den andra partikeln; då kommer det ju gå ett ut om höger+vänster=0, uppåt+nedåt=0, osv. pga konservering. Någon som kan övertyga mig?

Nej, det går inte att överföra information snabbare än c, då det bryter mot fysiska lagar. En påverkan av en ihoptvinnad parikel påverkar ej den andra på ett mätbart stadie, tyvärr. Därmed uppstår ingen matematisk paradox och problemet är löst innan det ens blev ett problem.

Faktum är att det är på detta sett man måste se det. Du kan inte ens vara säker på att kulorna (eller resten av din o-observerade värld) existerar när du inte observerar dem. Och hurvida det är en "matematisk illusion" eller inte går väl att diskutera, men kommer vara omöjligt att bevisa eftersom det skulle kräva en observation. Frågan som dyker upp är dock, har du någon "bättre" idé på hur man ska se intrassling (entanglement)/superpositioner?



Irrelevant? Anledningen till att det är irrelevant har med time dilation (vad heter det på svenska? xD) att göra, inte hurvida superposition är relevant vid andra tillfällen eller inte. Mätningen som förstör superpositionen kommer ju inte att ha hänt för astronauten utanför HH. Tänk dig det som en tidsmaskin. När X åker in i hålet åker den frammåt i tiden för Y. Om då X ser till att Y följer efter X in i hålet efter 1 år, kommer ju inte Y att åka in i hålet direkt, utan om 1 år. Samma gäller partiklarna. SP (superpositionen) förstörs ju inte för Y innan Xs mätning skett för Y. I Xs referensram kommer förstörelsen att ske, men Y kommer aldrig att genomföra någon mätning. Såvida det inte finns någon kvantfysisk lag som säger annorlunda (vilket inte skulle förvåna mig).

Rätta mig om jag misförstog dig här, men påstår du att entanglement inte existerar? Ifall du gör det så har du fel. Det är hyggligt vetenskapligt accepterat att det sker, och man har kunnat visa det i experiment (läs på om EPR-paradoxen, Bell's theroem och Bells experiment etc.).

Faktum och faktum, skulle vilja säga det handlar om förståelse. Nej, jag har ingen hypotes på lager.

Ja men, det handlar ju inte om informationsöverföring då vågfunktionen kollapsar, vilket jag nämnde. Jag visade ju att vågfunktionens kollaps är oberoende av avstånd. Scenariet du ger är likvärdigt med "person A och B tar en kula ur en låda"-scenariet jag presenterade. Dvs. att sammanflätningen är en "illusion."

Även i ditt scenarie kommer mätningarna stämma överrens fastän mätningarna utförs vid godtycklig tidpunkt. Det är inte så att tidsdilationen kommer leda till att båda partiklarna KAN ha samma tillstånd, beroende på vem som mäter dessa och när. Dvs. det är inte så att vågfunktionen kollapsar vid olika tillfällen för olika observatörer, då detta kan verifieras. Ex.:

Astronaut X tar en rymdraket och accelererar iväg till 99% av ljushastigheten och mäter sin partikel x några 1000 ljusår från astronaut Y som tajmat SIN mätning att ske samtidigt, före eller efter (relativt) då astronaut X utför sin mätning. Sedan reser X tillbaka till Y och de jämför resultaten. Dessa kommer ändå överrensstämma, dvs. partiklarna kommer inte ha samma tillstånd; oavsett när, var och av vem dessa görs.

ja läste om tt exspriment där man genererade fotoner och sände i olika riktninger när man påverkade spinnen på den ena fontonen skede en föeändring på den andra fotonen ögonblikligen , detta skulle ju kunna innebära att man faktiskt kan överföra informatin fortare än c

Nej man ändrar inte spinn på den andra fotonen utan när man vet spinn på den första så vet man direkt den andra har motsatt spinn. Detta går inte att använda för att överföra information då du inte kan säga innan vilken spinn vilken foton har utan bara att den andra har motsatt.

Jo jag antog jag skulle tolkas så, men nej det var inte det jag menade.
Det jag menar är att du aldrig kan utnyttja fenomenet till att överföra information, det enda som händer när du observerar ena partikeln är att den andra får motsatt mätresultat, problemet är bara att den där borta som mätar inte kan utnyttja det på något vettigt sätt.
Han kan aldrig se när partikeln påverkas på något sätt, bara få motsatt mätresultat.