2008-04-27, 21:59
#25
Citat:
Ursprungligen postat av Sjukast
Föreställ dig en människa.
en människa består av miljoner olika organismer, bakterier och celler som tillsammans lever i den symbios som utgör en människa.
Låt oss nu fästa blicken på någon av dessa miljoner celler, så ser vi att även denna lilla beståndsdel i sin tur är uppbyggd av ännu mindre organismer som tillsammans utgör denna levande symbios.
Om vi nu zoomar ut och tittar på människan igen, men den här gången betrakta henne som en enhet, så kan vi se att även hon är del av ett ekosystem, en symbios som utgör "planeten" jorden.
Förstår ni vad jag vill få fram? allting består av olika beståndsdelar, men allt är också i sin tur en beståndsdel i något ännu större, som i sin tur utgör någonting ännu större.
Människan är inget annat än en komplicerad bakterie, och jorden är en enda levande organism som vi är en del av.
Och om vi väljer att titta på det ur ett ännu större perspektiv, så kanske jorden enbart är en liten molekyl som tillsammans med andra himlakroppar utgör beståndsdelarna av en ännu större kosmisk enhet. Liksom elektronerna cirkulerar kring kärnan av protoner och neutroner så cirkulerar planeterna i vårat solsystem kring solen.
Kan det vara så att "solsystem" inte är någonting annat än atomliknande beståndsdelar som tillsammans utgör en ännu större kosmisk enhet?
Kanske hela universum är en enda levande organism, med en gemensam själ?
Om vi återgår till människan, så måste väl alla våra instinkter, känslor och tankar vara förprogrammerade biologiska signaler med syfte att se till att se till att vi avlar avkommor, så att det stora livshjulet fortsätter att snurra?
Hela vårat ego är kanske inget annat än ett biologiskt operativsystem med syfte att bejaka vår överlevnad, eftersom den universala livsorganismen på något vis är beroende av vår existens?
Precis som att bakterierna i vår kropp följer sin förplanerade existensplan, för att se till att vi som enhet överlever.
Om vi utgår från att hela universum är en enda biologisk enhet, och att denna enhet i sin tur har ett medvetande, så är det väl inte helt ologiskt att anta att alla levande organismer är en del av detta kollektiva medvetande, men att våra programmerade biologiska drifter hindrar oss från att inse detta till fullo (eftersom vi då kanske inte skulle fullfölja vårat existensiella syfte, det vill säga våran roll i det hela, vad det nu är)
Det finns dock tillvägagångssätt som möjliggör det för oss att komma i kontakt med detta kollektiva medvetande, bland annat genom meditation och psykoaktiva droger.
Man skulle kunna anta att denna gudomliga världssjäl är vad buddha syftade på när han talade om nirvana, även om han inte kunde förklara det med den tidens biologiska upptäckter?
Mina teorier krockar dock med buddhas idéer på den punkten där buddha ansåg att det yttersta syftet med livet var att sluta återfödas och uppnå nirvana.
Enligt min logik borde det snarare vara så att det är just genom vår existens som vi är en del av den universala existensen och dess medvetande.
Här kommer vi dock till en återvändsgränd där vi måste definiera vad medvetande är. Det skulle kunna vara så att medvetandet existerar på ett annat plan, i en dimension, bortom den materiella världen, och även om vårat alter ego i den materiella världen dör så är den spirituella energin evig.
liksom att en dator inte är medvetande om personen framför eller världen utanför dess system så kan inte vi heller vara medvetande om hur världen utanför vårat ego egentligen ser ut. vi kan bara tolka utefter våra sinnen, vårat operativsystem. En dator kanske skulle uppfatta det som att det är den själv som genom sin vilja öppnar ett mail eller stänger ett fönster, eftersom den inte kan förstå att alla elektroniska impulser som styr dess handlande egentligen kontrolleras av den människa som sitter vid tangentbordet.
Precis så kanske vi människor inte kan förstå att de känsloimpulser och instinkter som vi tror styr vårat handlande egentligen i sin tur styrs av ett högre medvetande.
Hänger ni med i mitt svammel?
en människa består av miljoner olika organismer, bakterier och celler som tillsammans lever i den symbios som utgör en människa.
Låt oss nu fästa blicken på någon av dessa miljoner celler, så ser vi att även denna lilla beståndsdel i sin tur är uppbyggd av ännu mindre organismer som tillsammans utgör denna levande symbios.
Om vi nu zoomar ut och tittar på människan igen, men den här gången betrakta henne som en enhet, så kan vi se att även hon är del av ett ekosystem, en symbios som utgör "planeten" jorden.
Förstår ni vad jag vill få fram? allting består av olika beståndsdelar, men allt är också i sin tur en beståndsdel i något ännu större, som i sin tur utgör någonting ännu större.
Människan är inget annat än en komplicerad bakterie, och jorden är en enda levande organism som vi är en del av.
Och om vi väljer att titta på det ur ett ännu större perspektiv, så kanske jorden enbart är en liten molekyl som tillsammans med andra himlakroppar utgör beståndsdelarna av en ännu större kosmisk enhet. Liksom elektronerna cirkulerar kring kärnan av protoner och neutroner så cirkulerar planeterna i vårat solsystem kring solen.
Kan det vara så att "solsystem" inte är någonting annat än atomliknande beståndsdelar som tillsammans utgör en ännu större kosmisk enhet?
Kanske hela universum är en enda levande organism, med en gemensam själ?
Om vi återgår till människan, så måste väl alla våra instinkter, känslor och tankar vara förprogrammerade biologiska signaler med syfte att se till att se till att vi avlar avkommor, så att det stora livshjulet fortsätter att snurra?
Hela vårat ego är kanske inget annat än ett biologiskt operativsystem med syfte att bejaka vår överlevnad, eftersom den universala livsorganismen på något vis är beroende av vår existens?
Precis som att bakterierna i vår kropp följer sin förplanerade existensplan, för att se till att vi som enhet överlever.
Om vi utgår från att hela universum är en enda biologisk enhet, och att denna enhet i sin tur har ett medvetande, så är det väl inte helt ologiskt att anta att alla levande organismer är en del av detta kollektiva medvetande, men att våra programmerade biologiska drifter hindrar oss från att inse detta till fullo (eftersom vi då kanske inte skulle fullfölja vårat existensiella syfte, det vill säga våran roll i det hela, vad det nu är)
Det finns dock tillvägagångssätt som möjliggör det för oss att komma i kontakt med detta kollektiva medvetande, bland annat genom meditation och psykoaktiva droger.
Man skulle kunna anta att denna gudomliga världssjäl är vad buddha syftade på när han talade om nirvana, även om han inte kunde förklara det med den tidens biologiska upptäckter?
Mina teorier krockar dock med buddhas idéer på den punkten där buddha ansåg att det yttersta syftet med livet var att sluta återfödas och uppnå nirvana.
Enligt min logik borde det snarare vara så att det är just genom vår existens som vi är en del av den universala existensen och dess medvetande.
Här kommer vi dock till en återvändsgränd där vi måste definiera vad medvetande är. Det skulle kunna vara så att medvetandet existerar på ett annat plan, i en dimension, bortom den materiella världen, och även om vårat alter ego i den materiella världen dör så är den spirituella energin evig.
liksom att en dator inte är medvetande om personen framför eller världen utanför dess system så kan inte vi heller vara medvetande om hur världen utanför vårat ego egentligen ser ut. vi kan bara tolka utefter våra sinnen, vårat operativsystem. En dator kanske skulle uppfatta det som att det är den själv som genom sin vilja öppnar ett mail eller stänger ett fönster, eftersom den inte kan förstå att alla elektroniska impulser som styr dess handlande egentligen kontrolleras av den människa som sitter vid tangentbordet.
Precis så kanske vi människor inte kan förstå att de känsloimpulser och instinkter som vi tror styr vårat handlande egentligen i sin tur styrs av ett högre medvetande.
Hänger ni med i mitt svammel?
Jäkligt bra svammel! Det som du nämner i övre delen har jag funderat mig galen på. Jag har dock tänkt lite annorlunda. Jag har tänkt att jorden kanske skulle kunna vara som en neutron eller proton som kretsar runt en atomkärna (solen). Haha såg föresten nu att det var det du skrivit. Hakade först upp mig på den biologiska biten. En intressant tanke är hur som haver vad som är störst respektive minst i kedjan. Finns det något störst eller minst? Enligt min mening måste det göra det för jag finner att begreppet oändligt är omöjligt.
Du tar upp meningen med livet. Tänk om vår mening med livet är så pass simpel att den bara går ut på att vi ska finnas här. Nu är jag ju inte så insatt i atomfysik att jag vet allt som finns i en atom och det gör väl inte forskarna för den delen heller. Men jag tror att det är möjligt att vi kan fylla någonslags funktion som vi inte själva är medvetna om att vi fyller. När vi tänker kanske vi frigör någonslags energi som behövs för att värma upp eller förflytta någon ting, bara för att komma med ett exempel.
Något kollektivt medvetande kan jag inte yttre mig om, låter osannolikt. Dock kanske inte omöjligt om vårt universum kanske skulle vara, ptja kanske en vitblodkropp. Då är ju vårt universums existensiella syfte att skydda en kropp mot infektionssjukdomar och på något sätt måste ju då vårt universum (den vite blodkroppen) få order om att göra detta. Är det isåfall från denna "världssjäl" vi får denna order ifrån?
Jag är i detta scenario mycket scheptisk till att buddha skulle kunna knäcka gåtan om "alltet" då han isf bara är en, ja en filur som inte ens är synlig på ett super-microskop.
Ditt dator exempel tar iallafall jag avstånd ifrån. Jag är ganska säker på att jag har en fivilja. Jag skulle ju t.ex kunna pissa i ett badkar, lägga mig i det för att sedan klättra upp på taket och skita i skorstenen. Något som jag har svårt att tro att någon data-nisse eller "universum-programerare " skulle koda in i mitt script.
Puh, det här var jobbigt. Om ni tycker att ovanstående är rent nonsense så bara skit i det, jag tycker själv nämligen också att det egentligen är det.
