Det är guld! Det är kung!

Okej, så du menar att all slang och alla nyord fram till att just "kung" introducerades var okej? Att vi articifiellt ska försöka frysa språkets utveckling, och säga "hit, men inte längre", i precis det ögonblick då "kung" började användas? Hur ska det gå till, hade du tänkt?

Enligt Svensk Etymologisk Ordbok från 1922 kommer f.ö. "bra" från lågtyskan alt. italienskan. Om du hade levt när det kom som ett nytt slangord (runt 1620-talet), hade du då frågat dig varför man inte kan nöja sig med de synonymer som då fanns för att uttrycka dess innebörd? "Varför skulle fortsatt användande av alla befintliga synonymer till "gott" ("bra") betyda att språket inte utvecklas, inte är aktuellt o.s.v? Varför är det nödvändigt att säga bra istället för gott?"


På vilket sätt menar du att uppkomsten av uttrycket "kung" bottnar i ett politiskt projekt från överheten? Om det är något som är sociopolitiskt projekt så är det väl ditt försök att frysa all språklig utveckling på en bestämd tidpunkt (som råkar vara just nu, när du lever).


Jag förstår inte. Ge gärna exempel på detta.

Jag förstår att det känns bra att hitta en syndabock när man är så rabiatkonservativ som du i stället för att själv ta på sig ansvaret för den stora diskrepansen mellan verkligheten och ens egen idealvärld, men tror du inte att sådant som majoriteten av yrkesverksamma språkforskare länge betraktat som självklarheter ändå skulle ha sipprat ut till allmänheten så småningom, även om Fredrik Lindström hade blivit revisor i stället för underhållare?

Jag vill gärna veta vad du grundar dig på. Upplys mig och förtälj oss varför språket måste 'slangifieras'.

Själv skyller jag det språkliga förfallet på individualismen (om någon hade värnat om svenska ord hade jag sluppit att stava till indvid...* )


Måste bara säga att jag delvis håller med dig.

Dessutom sällan så lånas ord därför att inhemska synonymer saknas, för det mesta beror lånen snarare på vissa människors behov att känna sig trendiga och använda ord från sin tids stora kulturspråk vare det då engelska, franska eller latin...

Vanligtvis lånas endast tenkiska termer in därför att inhemska ord saknas.

Ta ordet pojke som nyss omtalades: För pojke har vi åtminstone en handfull inhemska ord sedan gammalt så ordet pojke var ingalunda 'nödvändigt' när det lånades.

Inhemska ord med betydelsen pojke/kille: sven, yngling, ung man, sork, påg, son, dräng m.m.

Liksom orden 'coacha' och 'dejta' är överflödiga trendord, vi har ju de svenska orden träna, leda , möta, råka m.m.

När man tänker efter så är få ord nödvändiga låneord, men om vi rensade ut alla onödiga låneord och höll oss till gamla svenska ord så skulle svenskan likna isländskan betydligt mer och det vore ju tydligen värsta mardrömmen enligt de flesta eftersom språket då vore oslangifierat och därför outvecklat.

Jag grundar mig enbart på personlig uppfattning. Är en vanlig knegare, ingen lingvist.

Det jag menar är att vad ni kallar "slangifiering" bara råkar vara de nyord som uppkommit just nu, och att man inte kan sätta stopp för språkets ständiga, permanenta utveckling och förfining. Om ingen hade "slangifierat" svenskan och tagit in låneord, gjort översättningar och varit kreativ hade vi inte kunnat ha en debatt (från franskans débattre) om denna fråga (från fornsaxiskans/lågtyskans fragon/vragen), osv. Den som vill frysa språkets utveckling och intagandet av låneord vid ett visst årtal må så göra (och kan ju försöka klara sig på en vokabulär från, säg, 1600- eller 1800-talet i dagens samhälle), men att kräva att alla andra gör samma sak är väl lite magstarkt? Sen kan man naturligtvis diskutera förtjänsten av enskilda låneord/nyord: Är "kung" (som adjektiv) verkligen nyttigt - skapar det några problem, eller är det kanske en bra synonym som förstärker språket och gör det mer färgstarkt? Men det är en helt annan, och inte principiell, fråga.

Tillägg angående pojke: Det kanske inte var "nödvändigt", men språk tenderar att utvecklas enligt darwinistisk modell: ord som av någon anledning är starkare/enklare/mer specifika/mer allmänna/mer korrekta/sanningsenliga/mindre stötande eller vad det nu kan vara i sammanhanget slår med tiden ut sämre ord. Sen kan man ropa hur högt man vill om att nyord ("kung", "pojke", "debatt", vad man nu vill) inte är "nödvändiga" -- språkets "naturliga urval" fortskrider oftast, oavsett politiska projekt att stävja processen.

En till edit: Jag vill bara tillägga att jag inte hyser agg mot er jag debatterar mot, även om jag kan verka lite väl kategorisk i mina inlägg. Man blir passionerad, bara