Räddaren i nöden av J.D. Salinger

"Catcher in the rye" är en av de sämsta böcker jag läst. Obegripligt att den kallas klassiker.

Har nu bestämt mig för att angripa denna klassiska roman. Vill givetvis läsa den på dess originalspråk men är då rädd för att missa angelägena detaljer och ord vilket gör att jag kanske tappar lite i handlingen etc. Min fundering är om den svenska översättningen funkar eller ska jag försöka mig på Salingers originalversion ändå?

Har nu bestämt mig för att angripa denna klassiska roman. Vill givetvis läsa den på dess originalspråk men är då rädd för att missa angelägena detaljer och ord vilket gör att jag kanske tappar lite i handlingen etc. Min fundering är om den svenska översättningen funkar eller ska jag försöka mig på Salingers originalversion ändå?

Har nu bestämt mig för att angripa denna klassiska roman. Vill givetvis läsa den på dess originalspråk men är då rädd för att missa angelägena detaljer och ord vilket gör att jag kanske tappar lite i handlingen etc. Min fundering är om den svenska översättningen funkar eller ska jag försöka mig på Salingers originalversion ändå?

Jag har läst den flera gånger, men aldrig (det är därför jag äst den flera ggr, för att återigen försöka finna det där som skall finnas där) uppskattat den.

Troligen är det huvudpersonens inkräkta och fastlåsta mentalitet som jag inte över huvudataget kan anknyta till (jag är vääldigt öppen! ). Samma oroblem uppstod när jag läste Processen och 1984 - andra klassiker som jag inte sett storheten i och som jag läst flera gånger just därför.

Nu är det iofs länge sedan jag läste den så jag kanske borde testa igen (kanske nåt för FB läsecirkel?). Jag läste den första gången i tonåren, men var kanske inte tillräckligt förvirrad (eller måhända för förvirrad!) och olycklig för att hitta nåt som berörde.

Skulle gärna vilja att du länkar till en "tonårsblogg" som skriver likt J.D Salinger. Som besitter den träffsäkerhet och humor som Holdens berättarröst har. Det gör att boken är nästan omöjlig att översätta.

Sedan är det många som förstått bokens storhet utan Google sedan den kom 1951.

Håller med. Att en tonårsblogg skulle hålla samma klass som The Catcher in the Rye är ett absurt påstående om något!

Läste den på engelska och instämmer om det där med humorn. Jag skrattade ofta till när jag läste. Formuleringarna kan tyckas omogna men jag tycker de är geniala. Salinger överraskar mig gång på gång med Holdens monologer (sa/tänkte han verkligen det där?!). Jag gillade boken skarpt och förstår att Chbosky lät sig inspireras av denna när han skrev The Perks of being a Wallflower som jag också nyligen läste.