Räddaren i nöden av J.D. Salinger

Har precis läst boken för tredje gången och jag tycker fortfarande den är lysande. Kanske för jag känner igen mig själv i Holden ibland och alla "phonies" som är runt en. Vad tycker ni andra om denna kultbok?

Tycker mycket om Catcher in the Rye, mest på grund av det avslappnade språket. Det känns som texten ligger slött bakfull i en solstol och bara gäspar fram sida efter sida.

Och om det är någon som har läst Vernon God Little så känner ni igen stilen (och även handlingen i viss mån) ganska väl, det känns faktiskt som Pierre bara gjorde en Catcher in the Rye 2.0 à la 2000-talet.

.

Är det inte så att Salinger aldrig ställt upp på någon intervju, någonsin?

Själv så gillar jag Catcher in the Rye riktigt mycket, men det var ett par år sen jag läste den.

Catcher är för all del bra, men om någon är insatt i Glass familjen, så skulle jag finna det roande om någon kunde försöka sig på en analys av Seymour.

Vill du ha bra betyg tycker jag att du ska lyssna på mannen ovan och Ahroun, och hoppa övriga gamla floskler och plattityder. Essensen i boken är just detta, Holden avskyr "phonies" vilket man enligt hans sätt att se det är när de börjar bli vuxna (1000 exempel i boken, gå till valfri sida) och där befinner han sig själv. Det är därför han älskar barn, för att de är helt oförställda/oförstörda/äkta som t ex sin yngre syster Phoebe. Och det är det han vill göra i sitt liv, fång dem från att trilla ut över klippan (vuxenvärlden).

Kolla in vad han skriver om syskonen och sin relation till dem (namnen rimmar - men det får du analysera själv) och läs till exempel om DB på sida 1 och om hur han "prosituerat sig i Hollywood".

Annars fanns något som hette "cliffnotes" när jag läste i USA, färdiga analyser från Penguin Books. Lycka till! /J.

Läses CITR i engelska i gymnasiet?

Helt klart en av världens bästa romaner.

Jag läste just ut "Räddaren i nöden" av J.D. Salinger. Vad tycker ni om den? Jag fattade inte riktigt "det dolda budskapet" om det fanns nåt sånt. Annars tycker jag att den var rätt bra egentligen. I början tyckte jag att Holden Caulfield störde sig på samma saker som jag stör mig på. Det kunde jag relatera till och jag gillade det. Men sen upptäckte jag att han störde sig på allt för mycket. Han var ju så deprimerad, stackarn.

Det är ju en bok med kultstatus (icke minst på grund av John Lennons mördare). Fast jag har faktiskt väldigt svårt för den; den "ungdomliga" stilistiken är kul ett par sidor - sedan är man trött på eländet. Det skall bli intressant och se om den behåller sin status som "halvkanoniserad" eller om den faller i glömska.

För att vara kort och koncis kan sägas att jag fann boken vara tråkig och intetsägande.

Mm.. Håller med!
Trodde den skulle förändra min världsbild. Men istället var det en roman om den falska och förljugna vuxenvärlden. Något som man visste redan vid 13 års ålder.

Mark Chapman skulle lika gärna kunna ha haft "Oliver Twist" som inspiration till sin psykotiska värld.

Får väl säga ungefär samma sak.
Ungdomsbok med drömmar om att chockera och uppröra, men misslyckas fatalt eftersom nästan alla ser igenom det hela.

Det var faktiskt med bävan jag läste den första gången för ett gäng år sen eftersom den var sedd som ett av litteraturens viktigaste verk och används som kurslitteratur på amerikanska highschools m.m.
När jag la ner den visste jag knappt vad jag skulle tycka.
Nu i efterhand vet jag ju att jag gått på myten och helt enkelt trodde att jag bara inte fattade storheten, men då kändes det som ett misslyckande.

En stark kandidat till världens mest överskattade bok, om jag ska säga vad jag tycker.