Har tänkt och tänkt nu men kan inte komma fram till vad som var jobbigast.
Men något som alltid försvårade för en var när man utrustade sig fel.
Ett exempel är en gång då vi under en bataljonsövning skulle iväg och agera b-sida mot ett pskkomp.
Vi begav oss till platsen tidigt på morgonen, och kallt som det var så drog jag på mig 90-tröjan ("värmetröjan") under stridsutrustningen.
Däremot så kände inte fiendekompaniet för att dyka upp i tid, så när de väl gjorde det så hade det hunnit bli nästan 20 grader varmt och vindstilla.
Det var sådär lagom varmt att knata omkring, kriga och svettas med värmetröjan under all utrustning och pskott på ryggen.
Det var inte "jobbigt", men jävlar i det var det varmt.
Detta renderade i ett snabbt ombyte när fi inte tittade.
Samma sak kan man förstås göra när det är kallt.
När delar av den gruppen jag ingick i var underställda en annan, för överlevnad mer välutrustad, pluton så blev överraskningsdygnen i fält förhållandevis vanliga.
Vad vi däremot fattades, till skillnad från våra kamrater på plutonen vi för tillfället utbildades vid, var proper utrustning för övernattning utomhus.
De hade puppor och dubbla sovsäckar - vi tilldelades knäppetält fem minuter innan avfärd.
Ungefär sådär lagom skoj när vintern stod för dörren efter en lång och regnig höst.
Sen finns där förstås tillfällen då man kan göra vad som helst utan att det gör någon skillnad.
Under SIB-utbildning i en "hemlig" inomhusmiljö fick vi lära oss den ädla konsten av innästling i stadsmiljö (eller rättare sagt under stadsmiljö) / mörkerstrid i bebyggelse, inomhusmiljö.
När man övar strid i ett utrymme där det är lika varmt och kvavt som i en bastu så spelar det ingen roll hur lätt man klär sig - allting kommer ändå bli genomblött av svett, och då bör det ändå tilläggas att det inte var någon intensiv strid som övades utan snarare genomsök.
Att lokalen dessutom är fylld av 20 pustande grabbar, att man övat SIB i en och en halv vecka (varav två och ett halvt dygn oavbrutet) och att det var så mörkt att man inte märkte skillnad om man hade ögonen öppna eller ej gjorde förstås inte saken enklare.
Men kul var det - eller åtminstone när man tänker på det i efterhand.
Det som drev en var väl iofs vetskapen om att julledigheten bara var tre dagar borta - något som just då kändes ganska avlägset.
Så mitt tips till alla som ligger inne nu och som kommer att rycka in blir att alltid tänka framåt och välj rätt utrustning.
Bara en sådan sak som fel val av tröja kan göra den enklaste av uppgifter till ett litet endagshelvete.
(observera att ovanstående inte är vad jag definierar som det jobbigaste vi gjorde. Däremot är det exempel på kortare övningsmoment som blev avsevärt mycket jobbigare än vad man trodde utan att för den delen inkludera långa marscher eller liknande)
Och just det att man inte gavupp, även fast man va livrädd för att skadas eller tuppa. Man bara väntar på att den gröna ska bli svart och *dunk*
