Ful och fet...men...

Ja maria! du skulle ana... visst jag behöver inte titta i börsen precis. Litte grann kan jag,men jag har ju bara(bara?) 30 000 månaden.Men det spenderas lätt på bilen. Jag byttar en gång om året,men ingen mercedes eller någon annan storfräsare.huset den är inte helt skuldri även om jag kunde göa det.Det känns mer normalt ha banklån sedan är avdet ekonomiska skäl.Maten är dyr förstås unna mig av krog besök ofta.Men det är gott med hemlagat.Ett slöseri jag kör med att köpa nya skjortor,använder det aldrig två gånger. Men det blir ingen armani. Skjorterna sköna när det är nya.(vilka ideer man har).Sedan har jag min fruga som har två hästar. Precis som andra gillar hon kläder liksom min dotter. Faktiskt jag skänker pengar också det skiljer sig men BRIS får sin del och cancerfonden. Sedan skänker jag en del till(hembygdesparken) här i byn.Det är ingen som kan stoppa mig för det..Det är en skön känlsa att veta att de användes till nytta också:-). Ett tag var jag generös till grannfrun, jag brukade betala hennes mat i snabbköpet. Hon brukade sätta upp där för att sedan betala i slutet i månaden. Men sedan jag blev förlovade, och flyttade så vågade jag inte längre. Än i dag undrar jag om hon visste!Hon har flyttat också.*snyft* som du ser livewt är inte lätt med pengar också man blir lätt blind. helst om man har förållanden där man ska försöka hålla igen litte.

Du verkar var normal men det här med skjortorna måste vi ta itu med *skratt*. Du slösar bara om du slänger dessa skjortor i sopen efter användandet. Och det gör du väl inte? Klädinsamling hoppas jag :)

Min farfar använde enbart nya kalsonger. Han var inte rik men det var enbart nya kalsonger som gällde. Farmor tvättade dem och lämnade dem till Myrorna eller Röda korset. Han förklarade det med att man måste unna sig något nytt varje dag och i hans fall blev det kalsongerna *skratt*. Jag är dålig på att unna mig något nytt för jag gillar gammalt bättre :). Ju mer tvättat destå skönare att bära.

Vad kul det där med din grannfru :) Hoppas hon uppskattade det även om hon inte visste vem det var. Jag hade tvingat snabbköpspersonalen under pistolhot att tala om vem som betalar mina varor *skratt*. Man vill ju gärna tacka :)

ha en skön söndag :)

Oh! Du har skrivit igen Maria! kul:-).Så många respons inlägg har jag inte fått här innan ,även om jag inte skrivit så mycket här. Skjorterna !!! vågar inte säga vad jag av med dem. Men det är frun i huset som skötter det, och hon lämnar det till en något Uef eller något liknade med andra kläder som hon inte vill ha längre. När jag är inte hemma och är på en annat ställe så lägger jag dem kvar på mitt övernattningsställe.(fy!).
Det med kalsingarna var roligt att läsa. Jag kan förstå honom..hehe.
Grannfrun var värd det. Hon var verkligen go på sitt viss. Alltid glad och på gotthumör även om hon hade det kärvt. Hon hade fått upp minna ögon och mitt självfötroende. Ofta hon ville snacka över en kopp kaffe (middag).
Men där tog relitionen slut, inga tankar omfördjupande reliation. det var inte varje månad jag betalde, just för hon inte skulle ta det för givet. Det var ren händelse jag fick redda på det att de hade mat uppskrivet, det var hennes enna påg som försade sig. Ett ordspråk säger"man måste ge för att kunna få" och det stämmer litta på det.:-)Hon gav mig och jag gav igen,....

Jo Jo!
Gunsterna haglar ojämt i vår herres hage!
Jag är 40 bast och har 5 ungar, jobbar som gymnasielärare och kommer nätt och jämt upp i existensminimum varje månad.
Om jag kunde få loss 30.000:- så skulle jag vara ekonomiskt oberoende och bekymmerslös i ett år.
Och jag skulle inte köpa skjortor för pengarna.
Bara som ett komplement till diskutionen.

Jag är väluppfostrad *skratt* jag skriver till alla som skriver till mig + att jag skriver till dem som inte skriver till mig om de skriver om något som jag är intresserad av och är lönt att kommentera :)

Maria e du pundare?

ekonomiskt oberoende är inte lika med bekymmerslös, det är nog mer lika med ekonomiskt bekymmersfri :)

Pengar är bekymmer lita på mig!! Det är som med kvinnor säger de. Man kan inte vara med dem och man kan inte vara utom dem.:-)Sedan lever man efter man har. Ju mer pengar man har ju mer pengar kan man spendera.Man får lätt ovaner. Man är inte säker som är någon vän eller inte. Man blir misstänksam på alla runt om sig utom sinna föräldrar.Jag skullle gärna öka mitt utttag men det, men det skulle bara innebära vi skulle inte klara av den summan i heller utan få nya ovaner.Både en fru och dotter som klagar över att jag är för snål!! Min fru vill spendera på grejor som hon tycker viktigt.min dotter vill givetviss har större veckopengar och så dylikt. Givetviss klarar vi det viktigaste mat och husrum. Men pengar löser inte allt!! Det är ett gissel. Jag var rädd när jag fick den summan som jag fick.Man har hört alla historier om folk som det har gått åthelvete, pågrund av de har vunnit massor med pengar som de har trott att det skulle vara evigheter. Den linjen ville jag inte följa utan försöka vara klok. :-). Men det är klart man sade at jag ska bara köpa det och bara köpa det osv.....på 1½ månad spenderade jag nästan 280 000.!!!!! DEt är vannnsinne sa jag och ändrade mig totalt...

Jag gråter hellre i en mercedes än på bussen...

Varför gråta när man kan skratta åt eländet?