Citat:
Ursprungligen postat av babblan
Jag har känslan av att man också går efter vad man personligen tycker om en patient eller dennes anhöriga när man tar vissa beslut, är det något du märkt av? Ungefär som i skolan, de ungar man favoriserade fick bättre betyg.
Vad man kan vara säker på är att det händer mycket bakom dessa klinikers dörrar som är både oetiskt och olagligt, varför tror du så få personal anmäler dessa missförhållanden?
Eller ta den vårdare som gick ut på internet och skrev att han ville ta ut alla våldtäktsmän och pedofiler i skogen och skjuta dom. Han jobbar fortfarande kvar. Vad är det för vård?
Det spelar ingen roll vad vi vanligt folk tycker om vissa klientel som är inspärrade, men de som ska bedriva vården bör ju ha en annan inställning, annars kan vi ju slänga alla i fängelse eftersom den typen av vård måste vara verkningslös ändå.
Hmm....att låta sina känslor styra över beslut gällande patienters vård...svår fråga. På vår avdelning diskuterar vi avgörande beslut på de tidigare beskrivna stormötena och besluten vrids och vänds en del. De ska givetvis alltid ha ett syfte som är välmotiverat och stämma överens med avdelningens övriga regler. Som tur är har vi många tänkare bland personalen (eller tjat-nissar, vad som vill kalla det) som byter fokus på olika frågor och därmed kommer flera infallsvinklar fram. Som svar på din fråga - det är inget jag märkt av och hoppas heller inte göra det i framtiden.
Angående att anmäla missförhållanden så tror jag en oerhörd rädsla ligger i att anmälan inte leder någon vart och att man då står där och ska förklara sig inför jobbarkompisar. Jag tror också att vetskapen om att man själv varit en del av detta oetiska och olagliga hindrar många.
Det är ju helt åt skogen med en anställd som har inställningen "att skjuta pedofiler" och dessutom jobbar kvar! Helt otroligt slappt av chefen att inte ta tag i detta. Det krävs mycket insatser mot personalgruppen för att förankra och penetrera verksamhetens värdegrunder, etik och moral samt det professionella förhållningssättet och det kanske vissa chefer inte heller greppat = olämpliga för yrket. Ur patientsynpunkt ger det säkerligen också som du skriver, en verkningslös vård, som lika gärna kan kallas förvaring utan utveckling.
Tyvärr finns det personer inom vår verksamhet som enligt mitt personliga tycke inte passar för jobbet, men skulle någon yppa ett sådant uttalande så skulle jag ta jäkligt allvarligt på det och det skulle definitivt inte stanna innanför mina läppar.
