2008-03-17, 03:43
#1
Hej, jag och min kompis, låt oss kalla honom "Nisse" sneade på HBW i fredags. Jag kommer att lägga mest fokus på hur jag själv upplevde ruset. Klockslagen är ungefärliga, hade inte så bra koll på tiden.
Ålder: 18
Längd: 175cm
Vikt: 65kg
Dos: 5 hbw-frön från smartbar.
Set: Glad och aningen nervös
Setting: Trevligt vardagsrum med dagsljus.
Kl 12.00
Vi yrade runt i Nisses kök. Vi båda var väldigt glada och smånervösa inför trippen. Vi diskuterade hur vi skulle förtära fröna, och kom fram till att det bästa är att tugga dem rakt av.
Vi skalade dem lite slarvigt, vilket gick relativt lätt. Efter det slängde Nisse in första fröet i munnen. Han såg aningen äcklad ut, men slängde snabbt in fyra frön till. Jag gjorde likadant, direkt efteråt. Jag tuggade mina fem frön i ca: 20sek. Jag blev sjukt äcklad av smaken, fyllde på ett glas vatten, som jag sedan sköljde ned fröresterna med.
"Sådär, då var det gjort" klämde jag ur mig, medan Nisse började förbereda en bricka med lite godsaker på, flera chokladkakor och läsk.
Vi gick upp för trappan till vårt trippställe och slängde på lite musik.
12.20
Nisse låg på soffan och säger sig vara sjukt illamående. Jag har aldrig sett honom så lidande. Han bad mig hämta en spyhink från toaletten, vilket jag genast sprang och gjorde. Själv mådde jag jättefint, och var en aningen fnittrig.
12.30
Nu började jag själv må en aningen illa och lade mig ned på soffan. Jag frös otroligt mycket också, så svepte in mig i en filt. Vi låg och pratade lite, och Nisse stönade att han mådde förjävligt.
"Vad i helvete har jag gett mig in på, aldrig mer att jag käkar den där skiten"
yrade han, medan han böjde sig över hinken och försökte spy, utan framgång.
Själv mådde jag också väldigt illa, men jag kände inte att jag behövde spy. Jag låg och zappade lite på tv-kontrollen medan jag försökte tänka bort illamåendet.
13.00
Nisse reste sig upp, och såg jävligt lycklig ut.
"Jag mår inte alls illa längre, det här var en bra sak" Sade han med ett enormt leende. Han tog ett bett från chokladkakan och log. Han vankade runt i rummet och sträckte på sig, medan han suckade av lycka.
Själv började jag också att må bättre, och tog ett glas läsk. Det smakade ovanligt gott. "Är det placebo?" tänkte jag. Vi satte oss brevid varandra i soffan och pratade lite lätt, och skrattade ovanligt mycket.
13.30
Vi började nu känna oss lite annorlunda, helt avslappnade. Dock hade vi otroligt "ont" i lederna. Vi kände oss som gamla gubbar. Så vi satt kvar i soffan och njöt av känslorna vi hade i kroppen.
Illamåendet var helt försvunnet nu.
14.00
Vi började lägga märke till att tiden gick sjukt långsamt. En minut kändes som fem minuter, eller mer. Vi fattade att vi hade en jävligt lång tripp framför oss, och det kändes bra.
Jag började gå runt i vardagsrummet och lade märke till tavlor, och väggdekorationer som jag aldrig tidigare lagt märke till, bl.a. en häst. "När skaffade ni den här fina hästtavlan?" Frågade jag Nisse.
Jag strök lite över hästen, samtidigt som jag inte riktigt fattade vad jag höll på med. Vanligtvis hade jag ignorerat den totalt.
14.15
Det hade bara gått en kvart, men det kändes som en timme.
Vi bestämde oss för att gå ned för trappan och kolla runt lite.
Hela nedervåningen var fyllt av soljus, och vi tyckte soljuset var vackert.
Vi lade oss på golvet och "solade" i ljuset som kom från de stora fönsterna.
Där låg vi en hel dag, kändes det som
14.45
Nisse började nojja sig lite. Han gick omkring och kollade överallt i huset och sade "Fan, alltså mina föräldrar kommer att märka att nåt är på gång.. alla stolar och sånt är uttdragna" Jag försökte förkara för honom att det bara är drogen som får honom att känna så, men det ignorerade han totalt.
Vi bestämde oss för att gå ut ur huset och utforska litegrann. När vi kom till hallen, och satte på oss skorna funderade vi på vilken jävla check uppfinning skon är egentligen. Den passar ju så perfekt och skönt på foten. Vi öppnade dörren och gick ut, vilket vi senare skulle ångra.
15.00
När vi väl var ute på Nisses tomt möttes vi av en otroligt färsk vårdoft, det kändes som att hela själen genomsyrades av den underbara vårdoften. Vi bestämde oss för att gå runt eljusspåret och titta runt lite. När vi började gå upp för backen så möttes vi av Nisses granne. Han tittade på oss.
"Helvete han vet att vi har tagit något" Sa vi till varandra, och skyndade upp för backen. Vi möttes av två bilar, som vi trodde skulle köra över oss. Detta kändes inte alls bra, jag hade aldrig tidigare varit så nojjig. Nisse var också sjukt nojjig, och såg ut som om han hade flytt från ett fängelse.
15.15
Vi var nu framme vid eljusspåret, och bestämde oss för att gå ett varv runt. Sedan tillbaka, eftersom det inte alls var trevligt att vara ute. Vi fick syn på en joggare. Båda två blev helt kalla och trodde han var polis. Vi gick runt och nojjade som fan.
Sedan kom det.. "TUUUUT!" (45 håller på att byggas om, så det är en varningstuta som tjuter när dem spränger berg)
"Helvete, dem har kommit på oss!" flämtade Nisse och började gå raskt som fan.
Jag lugnade ner honom, och föreslog att vi skulle gå tillbaka till honom så snabbt som möjligt. Jag tittade upp och såg en lyktstolpe som log mot mig. Den hade ingen mun eller dylikt, men det var uppenbart att den log. "Detta är så jävla sjukt" sade jag.
Vi försökte lugna ned varandra genom att prata lite gamla minnen, Det var dock jävligt svårt att prata, det var som att det var en spärr i huvudet. Vi kunde inte få någon flytande konversation, utan bara raka meningar, som vi var tvungen att planera, innan vi sade dem.
ca: kl 15.45
Vi var nu tillbaka till vardagsrummet, där allt började. Vi kände oss otroligt säkra nu, men fortfarande fulla av adrenalin.
"Erkänn det känns som vi precis rymt från ett fängelse?" Skrockade Nisse.
Sedan började vi skratta åt hur löjligt det egentligen var. Varför hade vi varit så paranoida? Vi slog åter på TV'n och möts av en nyhetsuppläsare. Jag blev helt chockad, eftersom hon var helt grön i ansiktet.
"Är hon grön för dig?" Frågade jag Nisse, varpå han svarade att hon var alldeles röd för honom.
Jag började kolla runt lite, och upptäckte att en dörrkarm var ljusblå. Vanligtvis är den kritvit. Nu började de milda hallisarna som vi hade hoppats på att komma.
16.30
Vi gick ned till köket för att göra lite mat. Vi kände oss verkligen som två gamla tjackpundare, som försökte laga till något i köket.
Jag slukades av en overklighetskänsla, ungefär som när man drömmer. Det kändes precis som en dröm. Jag rusade iväg till halspegeln, och fick syn på mig själv. Mina ögon var verkligen kolsvarta, pupillerna var verkligen enorma. Jag testade lysa med mobilen på ögat, men pupillen reagerade inte alls. Jag förstod då att jag var riktigt jävla bäng. Jag gick tillbaka till köket och kollade Nisses ögon, och även dem var kolsvarta, det enda man såg var en liten blå ring runtom.
Vi fattade inte hur man gjorde mat riktigt, så vi värmde bullar. Återigen kändes det som en dröm. Vi försökte prata med varandra, men orden bara flög iväg. Jag kände mig som ett dampbarn som fått sin medicin.
17.00
Vi satt nu i soffan och kände oss otroligt trippade. När man tänker efter kändes allt som en meningslös dröm. Men ruset började sakta att avta.
20.00
Nu kände vi oss ganska normala, men jävligt dåsiga och avslappnade. Overklighetskänslorna satt fortfarande kvar för mig. Vi kände nu att det skulle bli jävligt skönt att sova inatt, och pratade lite om trippen vi haft.
Efteråt:
Det var naturligvis en snetripp, men ganska lyckat ändå. Vi mådde otroligt bra under större delarna av trippen. Paranoiakänslorna var dock det värsta vi någonsin upplevt. Vi kommer säkerligen göra om detta vid ett senare tillfälle. Då skall vi försöka att inte gå ut, i tron om att få det det mer lyckat då.
Jag är övertygad om att paranoiakänslorna förstörde hela trippen, och förvandlade den till ett helvete. Kanske skall öka dosen en aning då också, i hopp om att få fler trevliga hallisar.
Peace
Ålder: 18
Längd: 175cm
Vikt: 65kg
Dos: 5 hbw-frön från smartbar.
Set: Glad och aningen nervös
Setting: Trevligt vardagsrum med dagsljus.
Kl 12.00
Vi yrade runt i Nisses kök. Vi båda var väldigt glada och smånervösa inför trippen. Vi diskuterade hur vi skulle förtära fröna, och kom fram till att det bästa är att tugga dem rakt av.
Vi skalade dem lite slarvigt, vilket gick relativt lätt. Efter det slängde Nisse in första fröet i munnen. Han såg aningen äcklad ut, men slängde snabbt in fyra frön till. Jag gjorde likadant, direkt efteråt. Jag tuggade mina fem frön i ca: 20sek. Jag blev sjukt äcklad av smaken, fyllde på ett glas vatten, som jag sedan sköljde ned fröresterna med.
"Sådär, då var det gjort" klämde jag ur mig, medan Nisse började förbereda en bricka med lite godsaker på, flera chokladkakor och läsk.
Vi gick upp för trappan till vårt trippställe och slängde på lite musik.
12.20
Nisse låg på soffan och säger sig vara sjukt illamående. Jag har aldrig sett honom så lidande. Han bad mig hämta en spyhink från toaletten, vilket jag genast sprang och gjorde. Själv mådde jag jättefint, och var en aningen fnittrig.
12.30
Nu började jag själv må en aningen illa och lade mig ned på soffan. Jag frös otroligt mycket också, så svepte in mig i en filt. Vi låg och pratade lite, och Nisse stönade att han mådde förjävligt.
"Vad i helvete har jag gett mig in på, aldrig mer att jag käkar den där skiten"
yrade han, medan han böjde sig över hinken och försökte spy, utan framgång.
Själv mådde jag också väldigt illa, men jag kände inte att jag behövde spy. Jag låg och zappade lite på tv-kontrollen medan jag försökte tänka bort illamåendet.
13.00
Nisse reste sig upp, och såg jävligt lycklig ut.
"Jag mår inte alls illa längre, det här var en bra sak" Sade han med ett enormt leende. Han tog ett bett från chokladkakan och log. Han vankade runt i rummet och sträckte på sig, medan han suckade av lycka.
Själv började jag också att må bättre, och tog ett glas läsk. Det smakade ovanligt gott. "Är det placebo?" tänkte jag. Vi satte oss brevid varandra i soffan och pratade lite lätt, och skrattade ovanligt mycket.
13.30
Vi började nu känna oss lite annorlunda, helt avslappnade. Dock hade vi otroligt "ont" i lederna. Vi kände oss som gamla gubbar. Så vi satt kvar i soffan och njöt av känslorna vi hade i kroppen.
Illamåendet var helt försvunnet nu.
14.00
Vi började lägga märke till att tiden gick sjukt långsamt. En minut kändes som fem minuter, eller mer. Vi fattade att vi hade en jävligt lång tripp framför oss, och det kändes bra.
Jag började gå runt i vardagsrummet och lade märke till tavlor, och väggdekorationer som jag aldrig tidigare lagt märke till, bl.a. en häst. "När skaffade ni den här fina hästtavlan?" Frågade jag Nisse.
Jag strök lite över hästen, samtidigt som jag inte riktigt fattade vad jag höll på med. Vanligtvis hade jag ignorerat den totalt.
14.15
Det hade bara gått en kvart, men det kändes som en timme.
Vi bestämde oss för att gå ned för trappan och kolla runt lite.
Hela nedervåningen var fyllt av soljus, och vi tyckte soljuset var vackert.
Vi lade oss på golvet och "solade" i ljuset som kom från de stora fönsterna.
Där låg vi en hel dag, kändes det som
14.45
Nisse började nojja sig lite. Han gick omkring och kollade överallt i huset och sade "Fan, alltså mina föräldrar kommer att märka att nåt är på gång.. alla stolar och sånt är uttdragna" Jag försökte förkara för honom att det bara är drogen som får honom att känna så, men det ignorerade han totalt.
Vi bestämde oss för att gå ut ur huset och utforska litegrann. När vi kom till hallen, och satte på oss skorna funderade vi på vilken jävla check uppfinning skon är egentligen. Den passar ju så perfekt och skönt på foten. Vi öppnade dörren och gick ut, vilket vi senare skulle ångra.
15.00
När vi väl var ute på Nisses tomt möttes vi av en otroligt färsk vårdoft, det kändes som att hela själen genomsyrades av den underbara vårdoften. Vi bestämde oss för att gå runt eljusspåret och titta runt lite. När vi började gå upp för backen så möttes vi av Nisses granne. Han tittade på oss.
"Helvete han vet att vi har tagit något" Sa vi till varandra, och skyndade upp för backen. Vi möttes av två bilar, som vi trodde skulle köra över oss. Detta kändes inte alls bra, jag hade aldrig tidigare varit så nojjig. Nisse var också sjukt nojjig, och såg ut som om han hade flytt från ett fängelse.
15.15
Vi var nu framme vid eljusspåret, och bestämde oss för att gå ett varv runt. Sedan tillbaka, eftersom det inte alls var trevligt att vara ute. Vi fick syn på en joggare. Båda två blev helt kalla och trodde han var polis. Vi gick runt och nojjade som fan.
Sedan kom det.. "TUUUUT!" (45 håller på att byggas om, så det är en varningstuta som tjuter när dem spränger berg)
"Helvete, dem har kommit på oss!" flämtade Nisse och började gå raskt som fan.
Jag lugnade ner honom, och föreslog att vi skulle gå tillbaka till honom så snabbt som möjligt. Jag tittade upp och såg en lyktstolpe som log mot mig. Den hade ingen mun eller dylikt, men det var uppenbart att den log. "Detta är så jävla sjukt" sade jag.
Vi försökte lugna ned varandra genom att prata lite gamla minnen, Det var dock jävligt svårt att prata, det var som att det var en spärr i huvudet. Vi kunde inte få någon flytande konversation, utan bara raka meningar, som vi var tvungen att planera, innan vi sade dem.
ca: kl 15.45
Vi var nu tillbaka till vardagsrummet, där allt började. Vi kände oss otroligt säkra nu, men fortfarande fulla av adrenalin.
"Erkänn det känns som vi precis rymt från ett fängelse?" Skrockade Nisse.
Sedan började vi skratta åt hur löjligt det egentligen var. Varför hade vi varit så paranoida? Vi slog åter på TV'n och möts av en nyhetsuppläsare. Jag blev helt chockad, eftersom hon var helt grön i ansiktet.
"Är hon grön för dig?" Frågade jag Nisse, varpå han svarade att hon var alldeles röd för honom.
Jag började kolla runt lite, och upptäckte att en dörrkarm var ljusblå. Vanligtvis är den kritvit. Nu började de milda hallisarna som vi hade hoppats på att komma.
16.30
Vi gick ned till köket för att göra lite mat. Vi kände oss verkligen som två gamla tjackpundare, som försökte laga till något i köket.
Jag slukades av en overklighetskänsla, ungefär som när man drömmer. Det kändes precis som en dröm. Jag rusade iväg till halspegeln, och fick syn på mig själv. Mina ögon var verkligen kolsvarta, pupillerna var verkligen enorma. Jag testade lysa med mobilen på ögat, men pupillen reagerade inte alls. Jag förstod då att jag var riktigt jävla bäng. Jag gick tillbaka till köket och kollade Nisses ögon, och även dem var kolsvarta, det enda man såg var en liten blå ring runtom.
Vi fattade inte hur man gjorde mat riktigt, så vi värmde bullar. Återigen kändes det som en dröm. Vi försökte prata med varandra, men orden bara flög iväg. Jag kände mig som ett dampbarn som fått sin medicin.
17.00
Vi satt nu i soffan och kände oss otroligt trippade. När man tänker efter kändes allt som en meningslös dröm. Men ruset började sakta att avta.
20.00
Nu kände vi oss ganska normala, men jävligt dåsiga och avslappnade. Overklighetskänslorna satt fortfarande kvar för mig. Vi kände nu att det skulle bli jävligt skönt att sova inatt, och pratade lite om trippen vi haft.
Efteråt:
Det var naturligvis en snetripp, men ganska lyckat ändå. Vi mådde otroligt bra under större delarna av trippen. Paranoiakänslorna var dock det värsta vi någonsin upplevt. Vi kommer säkerligen göra om detta vid ett senare tillfälle. Då skall vi försöka att inte gå ut, i tron om att få det det mer lyckat då.
Jag är övertygad om att paranoiakänslorna förstörde hela trippen, och förvandlade den till ett helvete. Kanske skall öka dosen en aning då också, i hopp om att få fler trevliga hallisar.
Peace
__________________
Senast redigerad av Hysteria90 2008-03-17 kl. 03:54.
Senast redigerad av Hysteria90 2008-03-17 kl. 03:54.
