Styrs ni av förnuft eller känslor?

Jag försöker att styras av mitt förnuft, så gott det går. Däremot värderar jag känslor högre. Genom att fatta förnuftiga beslut kan man framkalla positiva eller negativa känslor, som i sin tur ändrar ens verklighetsuppfattning och därmed ens förnuft. Utan känslor kan vi inte utvecklas. Utan förnuft (eller ens tolkning av känslorna) kan vi inte skapa en sådan utveckling. Kortfattat:

Känslor ger förnuftet mening.

Önskar att jag kunde svara "känslor". Men det kan jag inte. Styrs mer av mitt svenniga förnuft. Hade utan tvekan velat ha lite mer sydländskt temprament, gestikulera med armarna i vilda diskussioner..

Tror att du har missuppfattat tråden lite. Det är inte direkt så att det är förnuftet som läser kroppsspråk t.ex.

Jag tror inte att det finns en människa som styrs mer av sitt förnuft än känslor, frågan är väl snarare hur pass bra eller dåligt man balanserar det hela.

Styrs nästan bara av känslor. Specifikt apati och lathet.

Att många svarar att de styrs antingen av förnuft eller känslor antyder att deras känslor och förnuft motsäger varandra. Det är precis vad som händer när man har felaktigheter i sina grundläggande premisser eller sin mer eller mindre medvetna filosofi. Om man hittar sådana motsägelser skall man inte bara låta det passera och hävda att man är en "känslomänniska" eller "förnuftsmänniska". Man bör ta reda på varför det har blivit en motsägelse. Känslor skapas automatiskt som en funktion av sinnesintryck och de premisser man bär med sig. De är en konsekvens av kunskap och något som händer. Sinnesintrycken är vad de är, men premisserna eller kunskapen går att ifrågasätta och ersätta med bättre varianter så att man kan lita mer på sina känslor i framtiden.

Ja, frågan är naturligtvis infantilt ställd initialt, lite som att fråga om någon är "god eller ond" vilket naturligtvis är omöjligt att avgöra för alla som är subjektiva - vilket alla är - varför det blir metafysiskt trams för adolescenta att diskutera. Vilket de också bör, jag vet att de diskussioner jag hade i den åldern ofta var fantastiska eftersom kraven på kunskap eller belägg för sina tankar och åsikter var högst marginella.

Känslor och förnuft är alltså inte två skilda saker. Eller jo, det är de, liksom din högerfot och din vänsterfot är två skilda saker; men de har samma mål - vilket är att få dig att må bättre. Känslorna är som du mycket riktigt säger en produkt av vår ihopsamlade kunskap och våra erfarenheter, så beslut som vi tror att vi fattar känslomässigt kan i själva verket vara mer rationella än de beslut som vi tror att vi fattar rationellt, men det är givetvis ingen regel.

Fast det är inte det här som diskuteras i tråden, ni vill prata hur ni känner er och hur ni mår - som vanligt. Socialt fikaprat utan eftertanke eller analys. Patetiskt i mina ögon, men om ni får mer lycka av att göra det så fortsätt för all del.

Vill dock påminna flertalet deltagare i tråden att det finns ett forum där fikaprat är okej, det finns inget skäl att diskutera sådant här i forumet som är dedikerat åt filosofi.

Förvisso har det alltid varit slappt här, trots välmenande moderatorer.

Nej, primärt (men självklart inte uteslutande) förnuftigt.

Kunde inte ha sagt det bättre själv