2000-07-15, 02:36
#1
Vilddjurets natur
av doktor William Pierce
Förra veckan talade vi om den ökande handeln med vita sexslavar i Israel
och reaktionen -- eller avsaknaden av reaktion -- på den handeln i
Amerika. Jag läste för er ur den 16 juninumret av en av Israels största
tidningar, Jerusalem Post, i vilken två israeliska feminister
rapporterade om hur icke-judiska flickor från Ryssland, Ukraina,
Lettland, Ungern och andra östeuropeiska länder lockas till Israel med
det falska löftet om välbetalda arbeten som sekreterare eller lärare,
och hur de sedan fångas av judiska slavhandlare så snart som de landat i
Israel. Flickorna våldtas, misshandlas och terroriseras av de judiska
slavhandlarna som gör dem fogliga, och därefter auktioneras de ut till
innehavare av bordeller och sexklubbar där de hålls inlåsta i lägenheter
och tvingas att arbeta som prostituerade. Artikeln i Jerusalem Post
rapporterade också att skälet till att Israel är centrum för den
internationella handeln med vita kvinnliga slavar är att i Israel är det
fullkomligt lagligt att köpa och sälja människor och att äga slavar,
förutsatt att de inte är judar.
Och vi talade om det faktum att amerikaner fortfarande stödjer staten
Israel med miljarder dollar i militärt och ekonomiskt bistånd varje år,
och vi beter oss fortfarande som om tyskarnas försök för 60 år sedan att
befria sitt land från judiskt inflytande -- den så kallade "Förintelsen"
-- var det mest fruktansvärda brottet i världshistorien. Vår nyhetsmedia
här hänvisar fortfarande till slavstaten Israel som en "frihets- och
demokratibastion" i Mellanöstern. Vår president välkomnar Israels
premiärminister i Vita huset med öppna armar istället för att skicka vår
flotta till östra Medelhavet för att bomba Tel Aviv med
kryssningsrobotar och smarta bomber till dess att judarna befriar alla
sina vita sexslavar och tillåter en arme av FN:s "fredsbevarare" att
ockupera Isreal så att det landet kan lära sig att slaveri är "aja
baja".
Varför är det så? Varför behöver inte judarna rätta sig efter samma
normer som andra folk? Jag fick faktiskt en del reaktioner från lyssnare
på förra veckans sändning vilka sa åt mig att man inte kan kräva att
judarna rättar sig efter normala beteendenormer eftersom de är "Guds
folk" -- hängde ni med där?: "Guds folk" -- och det är ondsint att
kritisera dem: det står precis så i Bibeln, sade dessa lyssnare till
mig.
Vår första tendens skulle kunna vara att avfärda sådana lyssnare som
hopplöst primitiva bokstavstroende. Varför ska vi ta en vit person som
tror på Bibelns varje bokstav och låter sig själv styras av judarnas
egen samling vidskepelser, myter och pseudohistoria på allvar? Nåväl,
ett skäl till att ta de bokstavstroende på allavar är att det
fortfarande olyckligtvis finns en hel del av dem där ute -- och många av
dem är egentligen inga dåliga människor bortsett från deras bokstavstro.
De har vilseletts av predikanter och kyrkor; de har fått en hel del
strunt bankade in i sina huvuden när de var unga. Men är egentligen de
människor som tror att universum skapades på sex dagar och att den
judiske siaren Jesaja kunde få solen att vända sin bana över himlen --
är de okunnigare eller godtrognare än människor som håller fast vid att
den enda skillnaden mellan vita och svarta är hudfärgen? Är Bibelns
religion värre än jämlikhetsiverns religion, TV-religionen?
Ett bättre skäl till att lyssna på de bokstavstroende är att de har en
god poäng: en poäng som är relevant för våra egna bekymmer beträffande
judarna. Judarna är det "utvalda folket", det så kallade "Bibelns folk"..
Det är inte bara de primitivare kristna sekterna som kommer med detta
påstående; det är judarna själva. Det anspråket är i själva verket det
fundament på vilket all deras religion, hela judendomen, vilar, och det
kvalificerar det för vårt allvarliga beaktande. Vi har inte tid med en
omfattande bibelstudie i detta program, men jag rekommenderar starkt en
sådan studiekurs för alla som är verkligt intresserade av den judiska
frågan.
Vi kan emellertid snabbt notera ett par saker om judarnas bibel: om
Gamla testamentet. Det tolererar faktiskt slaveri; det tolererar
köpandet och försäljningen av människor. Den judiske guden Jahve, eller
Jehova, fäller också sitt godkännande över slaveriet i judarnas bibel;
han ger specifika instruktioner åt judarna för hur man köper och säljer
slavar. Slaveriet var naturligtvis en institution som utövades av andra
såväl som judarna under Gamla testamentets tid. Vad som gör det relevant
för ämnet under diskussion här är att judendomen är den mest
konservativa religion som utövas i världen idag. Judarna har alltid
betraktat varje ord i sin Bibel som ofelbart. Under århundraden har
deras rabbiner käbblat i juridiska termer om de futtigaste detaljer, och
deras käbbel finns nedtecknat i Talmud för att tjäna som en guide åt
alla trogna judar idag. Varje kommentar i Gamla testamentet om kost
eller klädsel eller dylikt uppfattas som en gudomlig befallning som
måste åtlydas av ortodoxa judar idag.
Judarna har insisterat på att de kristna ska förändra sin religion för
att passa judarna, och de kristna har varit vämjeligt tillmötesgående..
Till exempel har Nya testamentets redogörelser för korsfästelsen blivit
drastiskt omtolkade för befria judarna från all skuld. Nya testamentet
beskriver den judiska pöbel som överlämnade Jesus för att korsfästas och
sedan krävde att korsfästelsen skulle genomföras, samt hotade med
upplopp och skrek att de och deras avkomma skulle ta på sig skulden. När
den romerske befälhavaren ville frikänna Jesus från judarnas anklagelser
mot honom, insisterade judarna på att han skulle korsfästas och sade:
"Låt hans blod belasta oss och våra barn". Men i modern tidsålder har
judarna klagat över att denna redogörelse i Nya testamentet lett till
att kristna kommit att hysa agg emot dem. Och således har de kristna
teologerna och kyrkoämbetsmännen fått mycket att stå i och sedan
tillkännagivit att det egentligen inte var Jerusalems judiska befolkning
som Nya testamentet talade om i sina redogörelser för korsfästelsen --
det är inte judarna som måste bära skulden för utgjutandet av Jesus blod
-- det är hela mänskligheten. Det är den nya tolkningen.
Och omskrivningen av redogörelsen för korsfästelsen är bara ett exempel
på de sätt på vilka de kristna har förändrat sin religion i ett
fruktlöst försök att tillfredsställa judarna. Som en allmän regel gäller
att närhelst judarna skriker "hoppa!" svarar varje kristen ledare, från
påven ner till den mest primitiva radioevangelisten, omedelbart: "Hur
högt, min herre?"
Men med judarna är det tämligen annorlunda. Ingen ber dem ens att
förändra sin religion i syfte att göra den mindre anstötlig för kristna
eller muslimer eller andra. Och judarna skulle i vilket fall som helst
aldrig drömma om att göra några förändringar. Tolkningen i Talmud är
ofelbar. Om Jahve sade åt Israels barn för 4.000 år sedan att det är
okej att köpa och sälja slavar, så är det fortfarande okej idag. Och i
staten Israel är till och med de ateistiska judarna i regeringen mycket
noga med att inte stöta sig med ortodoxa judar.
När romarna erövrade Gallien, Storbritannien och delar av Tyskland
åtföljdes varje romersk legion som marscherade norrut från Rom av
judiska slavhandlare, redo att köpa krigsfångar från de romerska
befälhavarna och civila invånare i besegrade städer och byar. Det var
inte på det sättet att en del av slavhandlarna bara råkade vara judar;
att köpa och sälja slavar var nästan ett judiskt monopol i samma
utsträckning som att vara i pälsbranschen eller att vara en
diamanthandlare i New York är ett judiskt monopol idag. Det finns ingen
lag mot att en icke-jude startar en affär på New Yorks 47:e gata och
köper och säljer diamanter, men ingen icke-jude vid sina sinnens fulla
bruk skulle överväga att göra det. Judarna skulle gadda ihop sig mot
honom och få honom ruinerad och bankrutt inom en vecka. Och så låg det
till med köpandet av fångar från den romerska armén. Judarna tycker i
själva verket om att skryta om att de har funnits i vissa delar av
Tyskland längre än tyskarna har varit där. Och det är sant i den
utsträckning att i de bosättningar som växte upp kring de permanenta
romerska lägren utmed Rhen och andra platser, hade de judiska
slavhandlarna sina egna handelsstationer i anknytning till lägren. När
tyskarna senare drev ut romarna, stannade en del av de judiska handlarna
kvar.
Tusen år senare köpte och sålde judarna fortfarande slavar i Europa i en
utsträckning som chockerade deras kristna grannar, vilket resulterade i
ett antal kungliga påbud under Medeltiden som förbjöd judarna att äga
kristna slavar. Efter upptäckten av den Nya världen och början av den
storskaliga handeln med svarta slavar mellan Afrika och Västindien, var
Nederländernas judar -- i synnerhet de som nyligen hade fördrivits ur
Spanien och Portugal -- snabba att själva lägga under sig en stor del av
handeln med svart kött och blod. De befann sig alla i en sutiation att
kunna göra det, för de var framstående bland skeppsägarna och dem som
redan höll på med internationell handel.
Mitt skäl för att göra dessa historiska och teologiska avvikelser är att
slå fast det faktum att slavhandel sanktioneras av både religion och
tradition bland judarna. De kan inte komma undan med det i Europa eller
Amerika nuförtiden, men i Israel, bland sig själva, finner de inget skäl
till varför de inte skulle följa sina naturliga böjelser. De måste
naturligtvis förklä dessa böjelser. Men förklädnad och bedrägeri är
något som också faller sig naturligt. Judarna har ett modus vivendi som
verkligen är unikt bland mänsklighetens raser. Under åtminstone de
senaste 2.600 åren -- det vill säga, ända sedan den så kallade
"babyloniska fångenskapen" -- och kanske till och med mycket tidigare,
har judarna strävat efter att upprätthålla sin egen separata identitet
och samtidigt leva som en minoritet i icke-judiska samhällen. Andra
raser har valt en eller annan riktning; antingen att vara sig själva,
bland sin egen sort, eller att förlora sin egen identitet och assimilera
sig i ett annat samhälle. Judarna har alltid velat ha det på båda
sätten, och deras förmåga att förklä sig och bedra har varit
livsnödvändig för den framgång de haft.
Och det leder oss fram till den fråga som jag vill diskutera med er
idag. Hurdana är judarna egentligen? Vem är den verklige juden: är det
den lömske och kroknäste slavhandlaren i Tel Aviv som våldför sig på
våra kvinnor för att hans religion och hans lagar tillåter honom att
göra det, eller den känslige, violinspelande filantropjuden som
presenteras för oss av Hollywood? Mer allmänt, är den verklige juden den
israeliske medborgaren som, då han själv inte är slavhandlare, är till
freds med sitt folks traditioner och med det faktum att hans judiska
fränder fortfarande är involverade i slavindustrin -- eller är det den
vänlige juden som äger klädesaffären i köpcentrat där man handlar och
inte verkar ondare än någon annan affärsinnehavare? Är det den till
utseendet främmande ortodoxa talmudjuden med sina långa hårtofsar och
sin kalott och svarta dräkt, den sort som man ser i New Yorks
"diamantdistrikt", eller är det den till utseendet normale
ekonomiprofessor man hade på college, som föreföll vara en trevlig
sälle?
Nåväl, frågan är naturligtvis vilseledande. Alla dessa judar är
"verkliga judar", men ingen av dem har som individuell jude alla de
egenskaper som de har tillsammans. Faktum är att det finns en rejäl
variation bland judarna. En illustration av detta är att i dagens Israel
befinner sig de ortodoxa judarna -- det vill säga judar som tar
judendomen på allvar -- och resten av judarna praktiskt taget i krig med
varandra över politiska spörsmål. De ortodoxa judarna bränner faktiskt
ner synagogorna för de icke-ortodoxa judarna. De kallar varandra för
"nazister". De ateistiska och andra icke-ortodoxa judar överträffar de
ortodoxa judarna i antal i Israel, men de senare är hårdare
organiserade och mer fanatiska. Poängen är att judarna har delade
meningar om många saker.
Så är det överhuvudtaget meningsfullt att förknippa saker som den vita
slavhandeln i Israel eller befrämjandet av rasgränsöverskridande sex
mellan vita och icke-vita i Amerika med judarna som helhet?
Och svaret på den frågan är ja, det är meningsfullt att tillskriva
judarna som helhet vissa egenskaper -- som ett folk, en ras, en nation
-- och också att ställa hela det judiska folket till svars för vissa
politiska handlingsprogram och vissa handlingar: "Låt hans blod belasta
oss och våra barn". Det är något man har förstått sedan en lång tid
tillbaka, mycket längre än 2.000 år. Ändå har väldigt många amerikaner
idag blivit så förvirrade av de senaste årtiondenas
hjärntvättspropaganda att de inte längre förstår det. De tror att det är
en förnuftig policy hos tidningarna att till exempel inte nämna en
brottslings rastillhörighet, eftersom att göra sålunda skulle kunna ge
folk fördomar om svarta. Man skulle kunna argumentera att om en svart
våldtäktsman eller en svart rånare befinner sig på fri fot, så borde
vårt folk känna till det, så att de kan skydda sig själva. De borde
känna till hur han ser ut. Ändå kommer liberalerna att argumentera att
eftersom inte alla svarta är våldtäktsmän eller rånare, är det dumt att
nämna rastillhörigheten hos dem som är det, eftersom det kommer att få
vårt folk att bli på sin vakt mot svarta i allmänhet.
Och det är naturligtvis sant. Det är riktigt att människor
generaliserar. Människor bildar stereotyper. Det är därför som vi
fortfarande finns på jorden. Det är en överlevnadsegenskap. Våra
förfäder för en miljon år sedan såg vad som hände när en av deras folk
blev biten av en giftorm, och de började undvika ormar i allmänhet trots
att många ormar inte är giftiga. Det är bättre att vara på den säkra
sidan, tänkte de, trots att våra negativa åsikter om ormar kanske inte
kan rättfärdigas i allmänhet. De vita kvinnor som blev avklädda och
penetrerade av svarta och puertoricaner i Central Park för lite mindre
än en månad sedan hade inte lyckats generalisera. De hade inte kommit
fram till slutsatsen att det inte var någon bra idé att hålla sig borta
från ett område med hög koncentration icke-vita bara för att en del
icke-vita är som de som de mötte i Central Park.
Rhodesias vita lyckades heller inte generalisera när de lämnade över
sitt land till svart styre för mer än 20 år sedan. Deras politiker och
deras mediafolk och deras predikanter sa till dem: "Alla svarta är inte
terrorister. Det finns många hårt arbetandes laglydiga svarta.
Terroristerna är bara en minoritet. Det kommer att gå utmärkt att låta
den svarta majoriteten styra över vårt land, eftersom den kommer att
hålla terroristerna under kontroll. Det vore fel att generalisera
beträffande svarta och länder styrda av svarta. Det vore rasistiskt."
Och rhodesierna trodde på sina politiker och mediamänniskor och
predikanter. De lyckades inte se sig omkring på de länder i Afrika som
styrdes av svarta, av vilka samtliga är pesthärdar och fullständigt
invalidiserade. De lyckades inte beakta historiens lärdom, att se på det
svarta beteendet i allmänhet under århundradenas lopp. De trodde att det
skulle vara ondskefullt av dem att komma fram till en generell slutsats
om svarta som helhet, som ras, eftersom alla svarta inte är likadana; en
del svarta är inte dåliga, och det vore orättvist att bunta ihop dem med
de övriga genom att generalisera. Så nu håller historien på att avveckla
de vita rhodesierna. De har visat sig själva livsodugliga. Sedan Mugabe
återvaldes för några dagar sedan har attackerna mot vita gårdar och vita
farmarfamiljer trappats upp. Fler och fler av dem tvingas bort från de
gårdar de ägt i generationer. Snart kommer alla av dem att vara borta.
Så varför är det nu rättvist att bunta ihop den trevlige judiske
ekonomiprofessorn som man hade på college, den trevlige judiska
affärsinnehavaren som man känner, tillsammans med Ehud Barak och Ariel
Sharon och Israels vita slavhandlare? Det är rättvist eftersom vi, om vi
inte lyckas göra det -- om vi inte lyckas dra rätt slutsatser om judarna
som helhet, som ett folk -- själva inte kommer att överleva som folk.
Den judiske affärsinnehavaren och den judiske professorn existerar inte
i ett vacuum; de existerar i ett etniskt kontext. De är inte helt enkelt
bara individer; de är medlemmar av ett rasligt samvälde, ett nationellt
samvälde. De är judar, och det ordet har en verklig innebörd för dem. De
är judar vare sig de är religiösa eller inte, vare sig de någonsin
beträtt en synagoga eller inte. De är judar antingen de befinner sig
inom den vita slavhandelsindustrin i Israel eller i TV-industrin i
Amerika eller helt enkelt bara är affärsinnehavare eller professorer.
I Israel finns det judar som tycker att det här med att låta Israel bli
världens centrum för handeln med vita slavar var ett taktiskt misstag
som kan sluta med att kosta judarna som helhet mer än det är värt,
precis som det fanns en del judar i Tyskland före andra världskriget som
tyckte att befrämjandet av kommunismen var ett taktiskt misstag av
judarna som helhet och skulle kunna sluta med att kosta judarna som
helhet mer än de kunde vinna på kommunismen. Men när det handlar om att
göra ett val, kommer den judiske affärsinnehavaren och den judiske
professorn inte att vända sig emot sitt eget folk bara för att de tror
att judarnas handel med vita slavar är ett taktiskt misstag. Judarna i
Amerika visade överväldigande stöd för Madeleine Albrights bombning av
Belgrad i fjol i syfte att tvinga serberna att vara vänligare mot de
KLA-terrorister som försökte ta över Serbiens kosovoprovins. Men de
skulle inte ge sitt stöd åt bombningen av Tel Aviv för att tvinga den
israeliska regeringen att stoppa den judiska handeln med vita slavar.
Den vänlige judiske affärsinnehavaren och den trevlige judiske
professorn gav sitt överväldigande stöd åt att sända trupper in i Kosovo
för att tvinga serberna att rätta sig i den Nya världsordningens led,
men jag kan försäkra er att de inte skulle stödja sändandet av trupper
in i Israel för att tvinga de israeliska judarna att sluta med en del av
sina otäcka vanor -- som att tvinga ryska och ukrainska och lettiska och
ungerska flickor in i prostitution -- eller att tortera palestinska
fångar eller skicka Mossads avrättningsgrupper in i andra länder för att
mörda personer som judarna inte tycker om genom att spruta in gift i
deras öron eller montera radiostyrda bomber i deras telefoner. Ingen
uppriktig person som verkligen känner judarna kommer att säga emot mig
beträffande detta.
Jag ska repetera: trots sin mångfald är judarna en enhet, och om vi ska
överleva måste vi förstå och handla därefter. När vi fattar våra egna
beslut måste vi överväga judarnas verkan som helhet på vårt samhälle och
vårt folk. Det framträdande faktumet är inte att den judiske
ekonomiprofessor som vi hade på college föreföll vara en trevlig sälle;
det framträdande faktumet är att judar äger Hollywood och Madison Avenue
och använder det ägarskapet för att övertyga vita flickor att det är på
modet att ha sex med svarta. Det framträdande faktumet är inte att den
judiske affärsinnehavaren som vi känner är en vänlig och hjälpsam prick;
det framträdande faktumet är att vi har en policy av öppna gränser som
får Amerika att svämma över av undermänskligt avskräde från Mexiko och
resten av tredje världen, och den policyn stöds av den stora majoriteten
judar i Amerika, men bara av en liten minoritet av icke-judiska vita
människor.
Det framträdande faktumet är att om vi inte ser på judarna som en helhet
och gör något åt dem som helhet, kommer historien att avveckla oss
precis lika säkert som den avvecklar de vita rhodesierna.
=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=
Texten ovan är baserad på en sändning av radioprogrammet American
Dissident Voices, som sponsras av National Alliance. Svenska ADV
distribueras via e-post en till två gånger i veckan till prenumeranter.
I den svenska sektionen
(http://www.natvan.com/american-dissident-voices/swedish/) av vår
hemsida hittar Du samtliga texter som översatts till svenska.
av doktor William Pierce
Förra veckan talade vi om den ökande handeln med vita sexslavar i Israel
och reaktionen -- eller avsaknaden av reaktion -- på den handeln i
Amerika. Jag läste för er ur den 16 juninumret av en av Israels största
tidningar, Jerusalem Post, i vilken två israeliska feminister
rapporterade om hur icke-judiska flickor från Ryssland, Ukraina,
Lettland, Ungern och andra östeuropeiska länder lockas till Israel med
det falska löftet om välbetalda arbeten som sekreterare eller lärare,
och hur de sedan fångas av judiska slavhandlare så snart som de landat i
Israel. Flickorna våldtas, misshandlas och terroriseras av de judiska
slavhandlarna som gör dem fogliga, och därefter auktioneras de ut till
innehavare av bordeller och sexklubbar där de hålls inlåsta i lägenheter
och tvingas att arbeta som prostituerade. Artikeln i Jerusalem Post
rapporterade också att skälet till att Israel är centrum för den
internationella handeln med vita kvinnliga slavar är att i Israel är det
fullkomligt lagligt att köpa och sälja människor och att äga slavar,
förutsatt att de inte är judar.
Och vi talade om det faktum att amerikaner fortfarande stödjer staten
Israel med miljarder dollar i militärt och ekonomiskt bistånd varje år,
och vi beter oss fortfarande som om tyskarnas försök för 60 år sedan att
befria sitt land från judiskt inflytande -- den så kallade "Förintelsen"
-- var det mest fruktansvärda brottet i världshistorien. Vår nyhetsmedia
här hänvisar fortfarande till slavstaten Israel som en "frihets- och
demokratibastion" i Mellanöstern. Vår president välkomnar Israels
premiärminister i Vita huset med öppna armar istället för att skicka vår
flotta till östra Medelhavet för att bomba Tel Aviv med
kryssningsrobotar och smarta bomber till dess att judarna befriar alla
sina vita sexslavar och tillåter en arme av FN:s "fredsbevarare" att
ockupera Isreal så att det landet kan lära sig att slaveri är "aja
baja".
Varför är det så? Varför behöver inte judarna rätta sig efter samma
normer som andra folk? Jag fick faktiskt en del reaktioner från lyssnare
på förra veckans sändning vilka sa åt mig att man inte kan kräva att
judarna rättar sig efter normala beteendenormer eftersom de är "Guds
folk" -- hängde ni med där?: "Guds folk" -- och det är ondsint att
kritisera dem: det står precis så i Bibeln, sade dessa lyssnare till
mig.
Vår första tendens skulle kunna vara att avfärda sådana lyssnare som
hopplöst primitiva bokstavstroende. Varför ska vi ta en vit person som
tror på Bibelns varje bokstav och låter sig själv styras av judarnas
egen samling vidskepelser, myter och pseudohistoria på allvar? Nåväl,
ett skäl till att ta de bokstavstroende på allavar är att det
fortfarande olyckligtvis finns en hel del av dem där ute -- och många av
dem är egentligen inga dåliga människor bortsett från deras bokstavstro.
De har vilseletts av predikanter och kyrkor; de har fått en hel del
strunt bankade in i sina huvuden när de var unga. Men är egentligen de
människor som tror att universum skapades på sex dagar och att den
judiske siaren Jesaja kunde få solen att vända sin bana över himlen --
är de okunnigare eller godtrognare än människor som håller fast vid att
den enda skillnaden mellan vita och svarta är hudfärgen? Är Bibelns
religion värre än jämlikhetsiverns religion, TV-religionen?
Ett bättre skäl till att lyssna på de bokstavstroende är att de har en
god poäng: en poäng som är relevant för våra egna bekymmer beträffande
judarna. Judarna är det "utvalda folket", det så kallade "Bibelns folk"..
Det är inte bara de primitivare kristna sekterna som kommer med detta
påstående; det är judarna själva. Det anspråket är i själva verket det
fundament på vilket all deras religion, hela judendomen, vilar, och det
kvalificerar det för vårt allvarliga beaktande. Vi har inte tid med en
omfattande bibelstudie i detta program, men jag rekommenderar starkt en
sådan studiekurs för alla som är verkligt intresserade av den judiska
frågan.
Vi kan emellertid snabbt notera ett par saker om judarnas bibel: om
Gamla testamentet. Det tolererar faktiskt slaveri; det tolererar
köpandet och försäljningen av människor. Den judiske guden Jahve, eller
Jehova, fäller också sitt godkännande över slaveriet i judarnas bibel;
han ger specifika instruktioner åt judarna för hur man köper och säljer
slavar. Slaveriet var naturligtvis en institution som utövades av andra
såväl som judarna under Gamla testamentets tid. Vad som gör det relevant
för ämnet under diskussion här är att judendomen är den mest
konservativa religion som utövas i världen idag. Judarna har alltid
betraktat varje ord i sin Bibel som ofelbart. Under århundraden har
deras rabbiner käbblat i juridiska termer om de futtigaste detaljer, och
deras käbbel finns nedtecknat i Talmud för att tjäna som en guide åt
alla trogna judar idag. Varje kommentar i Gamla testamentet om kost
eller klädsel eller dylikt uppfattas som en gudomlig befallning som
måste åtlydas av ortodoxa judar idag.
Judarna har insisterat på att de kristna ska förändra sin religion för
att passa judarna, och de kristna har varit vämjeligt tillmötesgående..
Till exempel har Nya testamentets redogörelser för korsfästelsen blivit
drastiskt omtolkade för befria judarna från all skuld. Nya testamentet
beskriver den judiska pöbel som överlämnade Jesus för att korsfästas och
sedan krävde att korsfästelsen skulle genomföras, samt hotade med
upplopp och skrek att de och deras avkomma skulle ta på sig skulden. När
den romerske befälhavaren ville frikänna Jesus från judarnas anklagelser
mot honom, insisterade judarna på att han skulle korsfästas och sade:
"Låt hans blod belasta oss och våra barn". Men i modern tidsålder har
judarna klagat över att denna redogörelse i Nya testamentet lett till
att kristna kommit att hysa agg emot dem. Och således har de kristna
teologerna och kyrkoämbetsmännen fått mycket att stå i och sedan
tillkännagivit att det egentligen inte var Jerusalems judiska befolkning
som Nya testamentet talade om i sina redogörelser för korsfästelsen --
det är inte judarna som måste bära skulden för utgjutandet av Jesus blod
-- det är hela mänskligheten. Det är den nya tolkningen.
Och omskrivningen av redogörelsen för korsfästelsen är bara ett exempel
på de sätt på vilka de kristna har förändrat sin religion i ett
fruktlöst försök att tillfredsställa judarna. Som en allmän regel gäller
att närhelst judarna skriker "hoppa!" svarar varje kristen ledare, från
påven ner till den mest primitiva radioevangelisten, omedelbart: "Hur
högt, min herre?"
Men med judarna är det tämligen annorlunda. Ingen ber dem ens att
förändra sin religion i syfte att göra den mindre anstötlig för kristna
eller muslimer eller andra. Och judarna skulle i vilket fall som helst
aldrig drömma om att göra några förändringar. Tolkningen i Talmud är
ofelbar. Om Jahve sade åt Israels barn för 4.000 år sedan att det är
okej att köpa och sälja slavar, så är det fortfarande okej idag. Och i
staten Israel är till och med de ateistiska judarna i regeringen mycket
noga med att inte stöta sig med ortodoxa judar.
När romarna erövrade Gallien, Storbritannien och delar av Tyskland
åtföljdes varje romersk legion som marscherade norrut från Rom av
judiska slavhandlare, redo att köpa krigsfångar från de romerska
befälhavarna och civila invånare i besegrade städer och byar. Det var
inte på det sättet att en del av slavhandlarna bara råkade vara judar;
att köpa och sälja slavar var nästan ett judiskt monopol i samma
utsträckning som att vara i pälsbranschen eller att vara en
diamanthandlare i New York är ett judiskt monopol idag. Det finns ingen
lag mot att en icke-jude startar en affär på New Yorks 47:e gata och
köper och säljer diamanter, men ingen icke-jude vid sina sinnens fulla
bruk skulle överväga att göra det. Judarna skulle gadda ihop sig mot
honom och få honom ruinerad och bankrutt inom en vecka. Och så låg det
till med köpandet av fångar från den romerska armén. Judarna tycker i
själva verket om att skryta om att de har funnits i vissa delar av
Tyskland längre än tyskarna har varit där. Och det är sant i den
utsträckning att i de bosättningar som växte upp kring de permanenta
romerska lägren utmed Rhen och andra platser, hade de judiska
slavhandlarna sina egna handelsstationer i anknytning till lägren. När
tyskarna senare drev ut romarna, stannade en del av de judiska handlarna
kvar.
Tusen år senare köpte och sålde judarna fortfarande slavar i Europa i en
utsträckning som chockerade deras kristna grannar, vilket resulterade i
ett antal kungliga påbud under Medeltiden som förbjöd judarna att äga
kristna slavar. Efter upptäckten av den Nya världen och början av den
storskaliga handeln med svarta slavar mellan Afrika och Västindien, var
Nederländernas judar -- i synnerhet de som nyligen hade fördrivits ur
Spanien och Portugal -- snabba att själva lägga under sig en stor del av
handeln med svart kött och blod. De befann sig alla i en sutiation att
kunna göra det, för de var framstående bland skeppsägarna och dem som
redan höll på med internationell handel.
Mitt skäl för att göra dessa historiska och teologiska avvikelser är att
slå fast det faktum att slavhandel sanktioneras av både religion och
tradition bland judarna. De kan inte komma undan med det i Europa eller
Amerika nuförtiden, men i Israel, bland sig själva, finner de inget skäl
till varför de inte skulle följa sina naturliga böjelser. De måste
naturligtvis förklä dessa böjelser. Men förklädnad och bedrägeri är
något som också faller sig naturligt. Judarna har ett modus vivendi som
verkligen är unikt bland mänsklighetens raser. Under åtminstone de
senaste 2.600 åren -- det vill säga, ända sedan den så kallade
"babyloniska fångenskapen" -- och kanske till och med mycket tidigare,
har judarna strävat efter att upprätthålla sin egen separata identitet
och samtidigt leva som en minoritet i icke-judiska samhällen. Andra
raser har valt en eller annan riktning; antingen att vara sig själva,
bland sin egen sort, eller att förlora sin egen identitet och assimilera
sig i ett annat samhälle. Judarna har alltid velat ha det på båda
sätten, och deras förmåga att förklä sig och bedra har varit
livsnödvändig för den framgång de haft.
Och det leder oss fram till den fråga som jag vill diskutera med er
idag. Hurdana är judarna egentligen? Vem är den verklige juden: är det
den lömske och kroknäste slavhandlaren i Tel Aviv som våldför sig på
våra kvinnor för att hans religion och hans lagar tillåter honom att
göra det, eller den känslige, violinspelande filantropjuden som
presenteras för oss av Hollywood? Mer allmänt, är den verklige juden den
israeliske medborgaren som, då han själv inte är slavhandlare, är till
freds med sitt folks traditioner och med det faktum att hans judiska
fränder fortfarande är involverade i slavindustrin -- eller är det den
vänlige juden som äger klädesaffären i köpcentrat där man handlar och
inte verkar ondare än någon annan affärsinnehavare? Är det den till
utseendet främmande ortodoxa talmudjuden med sina långa hårtofsar och
sin kalott och svarta dräkt, den sort som man ser i New Yorks
"diamantdistrikt", eller är det den till utseendet normale
ekonomiprofessor man hade på college, som föreföll vara en trevlig
sälle?
Nåväl, frågan är naturligtvis vilseledande. Alla dessa judar är
"verkliga judar", men ingen av dem har som individuell jude alla de
egenskaper som de har tillsammans. Faktum är att det finns en rejäl
variation bland judarna. En illustration av detta är att i dagens Israel
befinner sig de ortodoxa judarna -- det vill säga judar som tar
judendomen på allvar -- och resten av judarna praktiskt taget i krig med
varandra över politiska spörsmål. De ortodoxa judarna bränner faktiskt
ner synagogorna för de icke-ortodoxa judarna. De kallar varandra för
"nazister". De ateistiska och andra icke-ortodoxa judar överträffar de
ortodoxa judarna i antal i Israel, men de senare är hårdare
organiserade och mer fanatiska. Poängen är att judarna har delade
meningar om många saker.
Så är det överhuvudtaget meningsfullt att förknippa saker som den vita
slavhandeln i Israel eller befrämjandet av rasgränsöverskridande sex
mellan vita och icke-vita i Amerika med judarna som helhet?
Och svaret på den frågan är ja, det är meningsfullt att tillskriva
judarna som helhet vissa egenskaper -- som ett folk, en ras, en nation
-- och också att ställa hela det judiska folket till svars för vissa
politiska handlingsprogram och vissa handlingar: "Låt hans blod belasta
oss och våra barn". Det är något man har förstått sedan en lång tid
tillbaka, mycket längre än 2.000 år. Ändå har väldigt många amerikaner
idag blivit så förvirrade av de senaste årtiondenas
hjärntvättspropaganda att de inte längre förstår det. De tror att det är
en förnuftig policy hos tidningarna att till exempel inte nämna en
brottslings rastillhörighet, eftersom att göra sålunda skulle kunna ge
folk fördomar om svarta. Man skulle kunna argumentera att om en svart
våldtäktsman eller en svart rånare befinner sig på fri fot, så borde
vårt folk känna till det, så att de kan skydda sig själva. De borde
känna till hur han ser ut. Ändå kommer liberalerna att argumentera att
eftersom inte alla svarta är våldtäktsmän eller rånare, är det dumt att
nämna rastillhörigheten hos dem som är det, eftersom det kommer att få
vårt folk att bli på sin vakt mot svarta i allmänhet.
Och det är naturligtvis sant. Det är riktigt att människor
generaliserar. Människor bildar stereotyper. Det är därför som vi
fortfarande finns på jorden. Det är en överlevnadsegenskap. Våra
förfäder för en miljon år sedan såg vad som hände när en av deras folk
blev biten av en giftorm, och de började undvika ormar i allmänhet trots
att många ormar inte är giftiga. Det är bättre att vara på den säkra
sidan, tänkte de, trots att våra negativa åsikter om ormar kanske inte
kan rättfärdigas i allmänhet. De vita kvinnor som blev avklädda och
penetrerade av svarta och puertoricaner i Central Park för lite mindre
än en månad sedan hade inte lyckats generalisera. De hade inte kommit
fram till slutsatsen att det inte var någon bra idé att hålla sig borta
från ett område med hög koncentration icke-vita bara för att en del
icke-vita är som de som de mötte i Central Park.
Rhodesias vita lyckades heller inte generalisera när de lämnade över
sitt land till svart styre för mer än 20 år sedan. Deras politiker och
deras mediafolk och deras predikanter sa till dem: "Alla svarta är inte
terrorister. Det finns många hårt arbetandes laglydiga svarta.
Terroristerna är bara en minoritet. Det kommer att gå utmärkt att låta
den svarta majoriteten styra över vårt land, eftersom den kommer att
hålla terroristerna under kontroll. Det vore fel att generalisera
beträffande svarta och länder styrda av svarta. Det vore rasistiskt."
Och rhodesierna trodde på sina politiker och mediamänniskor och
predikanter. De lyckades inte se sig omkring på de länder i Afrika som
styrdes av svarta, av vilka samtliga är pesthärdar och fullständigt
invalidiserade. De lyckades inte beakta historiens lärdom, att se på det
svarta beteendet i allmänhet under århundradenas lopp. De trodde att det
skulle vara ondskefullt av dem att komma fram till en generell slutsats
om svarta som helhet, som ras, eftersom alla svarta inte är likadana; en
del svarta är inte dåliga, och det vore orättvist att bunta ihop dem med
de övriga genom att generalisera. Så nu håller historien på att avveckla
de vita rhodesierna. De har visat sig själva livsodugliga. Sedan Mugabe
återvaldes för några dagar sedan har attackerna mot vita gårdar och vita
farmarfamiljer trappats upp. Fler och fler av dem tvingas bort från de
gårdar de ägt i generationer. Snart kommer alla av dem att vara borta.
Så varför är det nu rättvist att bunta ihop den trevlige judiske
ekonomiprofessorn som man hade på college, den trevlige judiska
affärsinnehavaren som man känner, tillsammans med Ehud Barak och Ariel
Sharon och Israels vita slavhandlare? Det är rättvist eftersom vi, om vi
inte lyckas göra det -- om vi inte lyckas dra rätt slutsatser om judarna
som helhet, som ett folk -- själva inte kommer att överleva som folk.
Den judiske affärsinnehavaren och den judiske professorn existerar inte
i ett vacuum; de existerar i ett etniskt kontext. De är inte helt enkelt
bara individer; de är medlemmar av ett rasligt samvälde, ett nationellt
samvälde. De är judar, och det ordet har en verklig innebörd för dem. De
är judar vare sig de är religiösa eller inte, vare sig de någonsin
beträtt en synagoga eller inte. De är judar antingen de befinner sig
inom den vita slavhandelsindustrin i Israel eller i TV-industrin i
Amerika eller helt enkelt bara är affärsinnehavare eller professorer.
I Israel finns det judar som tycker att det här med att låta Israel bli
världens centrum för handeln med vita slavar var ett taktiskt misstag
som kan sluta med att kosta judarna som helhet mer än det är värt,
precis som det fanns en del judar i Tyskland före andra världskriget som
tyckte att befrämjandet av kommunismen var ett taktiskt misstag av
judarna som helhet och skulle kunna sluta med att kosta judarna som
helhet mer än de kunde vinna på kommunismen. Men när det handlar om att
göra ett val, kommer den judiske affärsinnehavaren och den judiske
professorn inte att vända sig emot sitt eget folk bara för att de tror
att judarnas handel med vita slavar är ett taktiskt misstag. Judarna i
Amerika visade överväldigande stöd för Madeleine Albrights bombning av
Belgrad i fjol i syfte att tvinga serberna att vara vänligare mot de
KLA-terrorister som försökte ta över Serbiens kosovoprovins. Men de
skulle inte ge sitt stöd åt bombningen av Tel Aviv för att tvinga den
israeliska regeringen att stoppa den judiska handeln med vita slavar.
Den vänlige judiske affärsinnehavaren och den trevlige judiske
professorn gav sitt överväldigande stöd åt att sända trupper in i Kosovo
för att tvinga serberna att rätta sig i den Nya världsordningens led,
men jag kan försäkra er att de inte skulle stödja sändandet av trupper
in i Israel för att tvinga de israeliska judarna att sluta med en del av
sina otäcka vanor -- som att tvinga ryska och ukrainska och lettiska och
ungerska flickor in i prostitution -- eller att tortera palestinska
fångar eller skicka Mossads avrättningsgrupper in i andra länder för att
mörda personer som judarna inte tycker om genom att spruta in gift i
deras öron eller montera radiostyrda bomber i deras telefoner. Ingen
uppriktig person som verkligen känner judarna kommer att säga emot mig
beträffande detta.
Jag ska repetera: trots sin mångfald är judarna en enhet, och om vi ska
överleva måste vi förstå och handla därefter. När vi fattar våra egna
beslut måste vi överväga judarnas verkan som helhet på vårt samhälle och
vårt folk. Det framträdande faktumet är inte att den judiske
ekonomiprofessor som vi hade på college föreföll vara en trevlig sälle;
det framträdande faktumet är att judar äger Hollywood och Madison Avenue
och använder det ägarskapet för att övertyga vita flickor att det är på
modet att ha sex med svarta. Det framträdande faktumet är inte att den
judiske affärsinnehavaren som vi känner är en vänlig och hjälpsam prick;
det framträdande faktumet är att vi har en policy av öppna gränser som
får Amerika att svämma över av undermänskligt avskräde från Mexiko och
resten av tredje världen, och den policyn stöds av den stora majoriteten
judar i Amerika, men bara av en liten minoritet av icke-judiska vita
människor.
Det framträdande faktumet är att om vi inte ser på judarna som en helhet
och gör något åt dem som helhet, kommer historien att avveckla oss
precis lika säkert som den avvecklar de vita rhodesierna.
=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=-=
Texten ovan är baserad på en sändning av radioprogrammet American
Dissident Voices, som sponsras av National Alliance. Svenska ADV
distribueras via e-post en till två gånger i veckan till prenumeranter.
I den svenska sektionen
(http://www.natvan.com/american-dissident-voices/swedish/) av vår
hemsida hittar Du samtliga texter som översatts till svenska.
