Citat:
Ursprungligen postat av
Magictrix
Det var inte alls lika stor grej på 70 och 80-talet. Geijeraffären till exempel påvisade ju att flera politiker köpte alldeles för unga tjejer. Säkert pojkar också. Skandalen var väl att de köpte sex och inte hur gamla hororna var. Och förutom horor så var det kutym på nattklubbarna att han skulle vara minst 33 och hon sexton för att komma in. Tror det var på 90-talet som porren började lite generat att hosta och säga att "visst kollar vi leg på våra skådisar. Nu gör vi det i alla fall."
Sedan var väl bögeri ingen grej på den tiden. Det var ju inget man hörde talas om, ifall någon var gay eller inte. Bögarna skötte sitt bakom lyckta dörrar och ingen ville väl egentligen veta vad de sysslade med. Syntes de inte fanns de inte. Och i Humlegården var det väl ingen som frågade efter leg?
Ja, man kan t.ex. notera en passage i litteraturprofessorn Victor Svanbergs memoarbok
Leva för att leva från 1970. Han berättar där hur han som ung pojke blev inlagd på sjukhus för tyfus (eller kanske bara misstänkt sådan, minns inte) och då fick dela sal med en nittonårig homosexuell sjöman, som på nätterna kom över till hans säng och tilltvingade sig sexuella tjänster. Först när en annan homosexuell man i samma ålder som sjömannen blev inlagd på sjukhuset fick Svanberg vara ifred då dessa två i stället fann varandra.
Dessa övergrepp fick till följd att Svanberg själv sedermera blev "homosexuell, eller trodde sig vara det", och senare själv antastade andra unga män i sin skola – ibland blev han avvisad, ibland inte, tror jag att det står. (Och i den svenska litteraturforskningens historia fick detta sedermera till följd att Svanberg lanserade tesen att Viktor Rydberg skulle ha varit homosexuell; ett rykte han har fått dras med sedan dess.)
Nå, det fantastiska är förstås hur dessa erfarenheter och berättelser, som väl idag skulle ha skapat mediestormar typ Patrik Sjöbergs, berättas närmast
en passant i memoarerna, på kanske en halv sida eller två.

Det var bara någonting som
hände, tydligen, och inte mycket att bråka om. – Det var väl denna attityd som kunde göra det möjligt för sexualliberalismens profeter på 1960- och 1970-talen att förespråka formellt legaliserade förbindelser mellan barn och vuxna, och för Hildebrand & co göra unga gossar till lovligt byte för kameraögon, blickar, händer och andra lemmar.