Författare ljög om flykt med vargar
En bok om hur en sjuårig judisk flicka överlevde bland vargar under sin flykt från nazisterna har visat sig vara en bluff. Författaren, Misha Defonseca avslöjar i en intervju i den franska tidningen Le Figaro att boksuccén, som också har blivit film 2007, till stora delar bara var fria fantasier.
- Jag har blandat fakta och fantasi. Det har varit tider då det har varit svårt för mig att skilja mellan vad som är verklighet, vad som är fakta och vad som är fantasi, säger hon i intervjun som publicerades på fredagen.
- Jag vill be alla som känner sig lurade av mig om ursäkt.
I boken "Misha: A memoire of the holocaust years" ("Survivre avec les loups"), berättar Defonseca hur hennes mor och far togs ifrån henne av nazisterna då hon var fyra år gammal och hur hon själv togs om hand av sina farföräldrar i början av andra världskriget.
Men när hon hörde hur hennes beskyddare planerade att överlämna henne till nazisterna flydde hon för att söka efter sina föräldrar. Under fyra år levde hon sedan på flykt genom krigets Europa där han bland annat togs om hand av vargar innan hon återfanns 1945. Under flykten beskriver Misha Defonseca hur hon levde på bär och insekter, hur hon stal från gårdar men framför allt hur hon delade det byte som en flock vargar fångade. Vargar som blev hennes vänner och räddning.
Boken har hyllats av kritikerna. I en recension kallas den för "en av de mest häpnadsväckande historier som någonsin berättats om förintelsen".
Nu har den visat sig vara en fiktion. Historien hittade hon på för att kunna bearbeta sina egna, "äkta", minnen från kriget:
- Jag har alltid föreställt mig ett annat liv långt ifrån de personer som jag hatade, säger hon.
Flera kritiker har också påpekat att Defonseca, till skillnad mot vad hon själv har påstått, inte kommer från en judisk familj. "Men jag har alltid känt mig judisk", säger hon nu.
I maj 2005 vann Misha Defonseca en rättstvist mot sin förläggare som hon menade hade undanhållet henne royalties från boken på sammanlagt över 100 miljoner kronor.
Nu hävdar Misha Defonseca att det var hennes förläggare som tvingade henne att skriva den till stora delar påhittade boken. Trots det hävdar hon genom sin advokat att boken skrevs "i god tro": "Det betyder mindre om handlingen är verklig eller delvis fiktion.
Boken är skriven i god tro. Den är ett rop på hjälp och modigt skriven. Det förtjänar bara respekt", skriver advokaten Marc Uyttendaele i ett brev till den franska tidningen Le Soir.
Misha Defonseca, som egentligen heter Monique Dewael, flyttade till USA 1985 och bor nu tillsammans med sin man i ett hus i skogen utanför Boston.
"- Jag har blandat fakta och fantasi."
Vilka andra "överlevare" har erkännt att deras historia varit uppdiktad? Kommer vi få se fler "överlevare" göra liknande erkännanden, efterhand som det blir tydligt att deras historier inte håller?
__________________
Senast redigerad av the_dude82 2008-03-01 kl. 12:11.
Betyder detta att alla andra vittnesmål då skulle vara fantasier?
Nä, givetvis inte. Därför att det även om vissa vittnen har fantiserat eller helt enkelt ljugit avsiktligt eller oavsiktligt, så är de i en totalt obetydlig minoritet jämfört med den enorma mängd trovärdiga vittnesmål som kan och har kunnat styrkas helt eller delvis.
Författare ljög om flykt med vargar
En bok om hur en sjuårig judisk flicka överlevde bland vargar under sin flykt från nazisterna har visat sig vara en bluff. Författaren, Misha Defonseca avslöjar i en intervju i den franska tidningen Le Figaro att boksuccén, som också har blivit film 2007, till stora delar bara var fria fantasier.
- Jag har blandat fakta och fantasi. Det har varit tider då det har varit svårt för mig att skilja mellan vad som är verklighet, vad som är fakta och vad som är fantasi, säger hon i intervjun som publicerades på fredagen.
- Jag vill be alla som känner sig lurade av mig om ursäkt.
I boken "Misha: A memoire of the holocaust years" ("Survivre avec les loups"), berättar Defonseca hur hennes mor och far togs ifrån henne av nazisterna då hon var fyra år gammal och hur hon själv togs om hand av sina farföräldrar i början av andra världskriget.
Men när hon hörde hur hennes beskyddare planerade att överlämna henne till nazisterna flydde hon för att söka efter sina föräldrar. Under fyra år levde hon sedan på flykt genom krigets Europa där han bland annat togs om hand av vargar innan hon återfanns 1945. Under flykten beskriver Misha Defonseca hur hon levde på bär och insekter, hur hon stal från gårdar men framför allt hur hon delade det byte som en flock vargar fångade. Vargar som blev hennes vänner och räddning.
Boken har hyllats av kritikerna. I en recension kallas den för "en av de mest häpnadsväckande historier som någonsin berättats om förintelsen".
Nu har den visat sig vara en fiktion. Historien hittade hon på för att kunna bearbeta sina egna, "äkta", minnen från kriget:
- Jag har alltid föreställt mig ett annat liv långt ifrån de personer som jag hatade, säger hon.
Flera kritiker har också påpekat att Defonseca, till skillnad mot vad hon själv har påstått, inte kommer från en judisk familj. "Men jag har alltid känt mig judisk", säger hon nu.
I maj 2005 vann Misha Defonseca en rättstvist mot sin förläggare som hon menade hade undanhållet henne royalties från boken på sammanlagt över 100 miljoner kronor.
Nu hävdar Misha Defonseca att det var hennes förläggare som tvingade henne att skriva den till stora delar påhittade boken. Trots det hävdar hon genom sin advokat att boken skrevs "i god tro": "Det betyder mindre om handlingen är verklig eller delvis fiktion.
Boken är skriven i god tro. Den är ett rop på hjälp och modigt skriven. Det förtjänar bara respekt", skriver advokaten Marc Uyttendaele i ett brev till den franska tidningen Le Soir.
Misha Defonseca, som egentligen heter Monique Dewael, flyttade till USA 1985 och bor nu tillsammans med sin man i ett hus i skogen utanför Boston.
"- Jag har blandat fakta och fantasi."
Vilka andra "överlevare" har erkännt att deras historia varit uppdiktad? Kommer vi få se fler "överlevare" göra liknande erkännanden, efterhand som det blir tydligt att deras historier inte håller?
Jag behöver inte muntras upp, jag har i grunden ett ljust sinnelag.
Vi har diskuterat "Misha Defonsecas" absurda svammel bl.a. i nedanstående tråd förut:
Det finns ett par fall som är mycket snarlika denna kärings, "Wilkomirskis" och "Holsteins". Det var också gojim som fantiserade ihop en judisk martyrbarndom och fick sina böcker publicerade och hyllade av gaskammartroende forskare (åtminstone han som kallade sig Wilkomirski, australiensaren "Holstein" stoppades just efter att et universitetsförlag givit ut hans tjollerprat).
Judiska Holocaustlögnare ber nog aldrig om ursäkt...och media vägrar konsekvent att avslöja deras uppenbara lögner. Att kritisera en jude är väl...ett antisemitiskt brott?
Betyder detta att alla andra vittnesmål då skulle vara fantasier?
Värt att tänka på är att folk ändå tror på tjafset. Människan har berättat historier i massvis av generationer. Började vid lägerelden och idag finns det i litteratur och TV, radio och annan media.
Tyvärr har folk alltid svalt skiten med.
Jag behöver inte muntras upp, jag har i grunden ett ljust sinnelag.
Vi har diskuterat "Misha Defonsecas" absurda svammel bl.a. i nedanstående tråd förut:
Det finns ett par fall som är mycket snarlika denna kärings, "Wilkomirskis" och "Holsteins". Det var också gojim som fantiserade ihop en judisk martyrbarndom och fick sina böcker publicerade och hyllade av gaskammartroende forskare (åtminstone han som kallade sig Wilkomirski, australiensaren "Holstein" stoppades just efter att et universitetsförlag givit ut hans tjollerprat).
Judiska Holocaustlögnare ber nog aldrig om ursäkt...och media vägrar konsekvent att avslöja deras uppenbara lögner. Att kritisera en jude är väl...ett antisemitiskt brott?
Muntra upp var kanske val av fel ord. Jag är väl medveten om din positiva inställning .
Författare ljög om flykt med vargar
En bok om hur en sjuårig judisk flicka överlevde bland vargar under sin flykt från nazisterna har visat sig vara en bluff. Författaren, Misha Defonseca avslöjar i en intervju i den franska tidningen Le Figaro att boksuccén, som också har blivit film 2007, till stora delar bara var fria fantasier.
- Jag har blandat fakta och fantasi. Det har varit tider då det har varit svårt för mig att skilja mellan vad som är verklighet, vad som är fakta och vad som är fantasi, säger hon i intervjun som publicerades på fredagen.
- Jag vill be alla som känner sig lurade av mig om ursäkt.
I boken "Misha: A memoire of the holocaust years" ("Survivre avec les loups"), berättar Defonseca hur hennes mor och far togs ifrån henne av nazisterna då hon var fyra år gammal och hur hon själv togs om hand av sina farföräldrar i början av andra världskriget.
Men när hon hörde hur hennes beskyddare planerade att överlämna henne till nazisterna flydde hon för att söka efter sina föräldrar. Under fyra år levde hon sedan på flykt genom krigets Europa där han bland annat togs om hand av vargar innan hon återfanns 1945. Under flykten beskriver Misha Defonseca hur hon levde på bär och insekter, hur hon stal från gårdar men framför allt hur hon delade det byte som en flock vargar fångade. Vargar som blev hennes vänner och räddning.
Boken har hyllats av kritikerna. I en recension kallas den för "en av de mest häpnadsväckande historier som någonsin berättats om förintelsen".
Nu har den visat sig vara en fiktion. Historien hittade hon på för att kunna bearbeta sina egna, "äkta", minnen från kriget:
- Jag har alltid föreställt mig ett annat liv långt ifrån de personer som jag hatade, säger hon.
Flera kritiker har också påpekat att Defonseca, till skillnad mot vad hon själv har påstått, inte kommer från en judisk familj. "Men jag har alltid känt mig judisk", säger hon nu.
I maj 2005 vann Misha Defonseca en rättstvist mot sin förläggare som hon menade hade undanhållet henne royalties från boken på sammanlagt över 100 miljoner kronor.
Nu hävdar Misha Defonseca att det var hennes förläggare som tvingade henne att skriva den till stora delar påhittade boken. Trots det hävdar hon genom sin advokat att boken skrevs "i god tro": "Det betyder mindre om handlingen är verklig eller delvis fiktion.
Boken är skriven i god tro. Den är ett rop på hjälp och modigt skriven. Det förtjänar bara respekt", skriver advokaten Marc Uyttendaele i ett brev till den franska tidningen Le Soir.
Misha Defonseca, som egentligen heter Monique Dewael, flyttade till USA 1985 och bor nu tillsammans med sin man i ett hus i skogen utanför Boston.
"- Jag har blandat fakta och fantasi."
Vilka andra "överlevare" har erkännt att deras historia varit uppdiktad? Kommer vi få se fler "överlevare" göra liknande erkännanden, efterhand som det blir tydligt att deras historier inte håller?
I'll be damned! Så Defonseca ljög alltså? Vad ovanligt. Hon kan därmed inte tillhöra hälften av den trovärdiga skaran som vissa hävdar?
När ska nobelpristagaren Elie Wiesel erkänna att han aldrig såg "lastbilsflak med bäbisar kastas i bränngropar"?
Saltade historier är inget nytt men det förändrar ändå inte huvudintrycket av historierna och dess sanningsgrad...
OT
varför blir engelska uttryck så platta då de direktöversätts?
"den stora bilden" känns väldigt krystat medans "the big picture" känns helt naturligt. Tycker ofta det saknas bra ersättningsord/fraser på svenska om man är vad vid att läsa/skriva engelska
"Det Wiesel skildrat och som också återfinnes i minst tre (jag har ännu inte läst alla!) av de berättelser som jag redogjort för under inlägg 894 är ju att likbränningen i Auschwitz även skedde i gropar. Observera då att dessa "svenska" vittnesmål (alltså från de som räddades till Sverige våren 1945) bara är liten del av de väldigt många som finns från andra överlevande och att det alltså finns många berättelser om bränngroparna där också. -----
Om en människa som befunnit sig under enorm fysisk och psykisk press under en lång period börjar hallucinera, och efteråt kan svära på att hallucinacionerna var verkliga, är det ett säkert bevis på att situationen när personen såg dom oförklariga sakerna är uppdiktad.
Alltså har förintelsen aldrig hänt, då en överlevare påstår sig ha levt med en vargflock, och en annan påstått att tyskarna dumpade vagnslaster med spädbarn i brinnande gropar.
Och första världskriget inträffade heller aldrig, då tusentals soldater kunde gå ed på att dom sett änglar flyga över skyttegravarna.
Om en människa som befunnit sig under enorm fysisk och psykisk press under en lång period börjar hallucinera, och efteråt kan svära på att hallucinacionerna var verkliga, är det ett säkert bevis på att situationen när personen såg dom oförklariga sakerna är uppdiktad.
Alltså har förintelsen aldrig hänt, då en överlevare påstår sig ha levt med en vargflock, och en annan påstått att tyskarna dumpade vagnslaster med spädbarn i brinnande gropar.
Och första världskriget inträffade heller aldrig, då tusentals soldater kunde gå ed på att dom sett änglar flyga över skyttegravarna.
Elie Wiesels berättelse om barn och bränngropar i Auschwitz anses ju också av förintelseförnekarna som fantasier, men som jag hänvisat till i inlägg 9 ovan, finns det mycket som talar för att den är sann!
Vilka andra "överlevare" har erkännt att deras historia varit uppdiktad? Kommer vi få se fler "överlevare" göra liknande erkännanden, efterhand som det blir tydligt att deras historier inte håller?
Ja, nu när en börjat anser nog de andra att det blir lättare att erkänna att det hela var ett stort jippo och att det aldrig var mening att bli så seriöst eller allvarligt.
. 
