Komma in på Harvard, Oxford m.m.

Mycket riktigt, jag läste det men kände att det fortfarande inte var klart att man ska ge fan i att hoppas eller försöka över huvud taget. Jante!

Sverige suger fan gammal gubbjuice. Jävla jante you know the drill, show tits or GTFO.

Ska man söka till en tier-1 skola i världen krävs det att man är ett jävla mongo med så sjuk asperberger att man blir nästa steven hawking, eller att man akn snacka för sig och salta sina EC som satan säljer horor på löpande band i helvetet.

Det finns ett tredje alternativ som nog är rätt så svenskt, att jobba röven av sig och bara sikta och satsa. Lika svenskt som LKAB och kanoner från bofors.

Att soka financial aid gor inte att du har svarare att komma in pa Harvard, Princeton, Yale och Dartmouth. Pa resterande Ivy League-skolor sa ar det stor skillnad pa chansen att komma in om du soker financial aid eller inte.

Om du ar en potentiell stordonator till skolan sa hamnar ju saken givetvis i ett annat ljus - om du ger nagra miljoner dollar till skolan sa kommer du i princip garanterat in.

Ett stalltips fran insidan ar att gora lumpen som nagon form av varnpliktig officer - det ar en typ av erfarenhet som fa andra sokande har innan de kommer till skolan.

Kungapa: HAr du erfarenhet från att skriva personligt brev och annat crap för att sedan bli successful på en amerikansk skola? Tell us.

Det var ratt lange sen, sa jag minns inte exakt vad jag skrev. Men jag anvande ledarskapserfarenheten fran lumpen ratt rejalt.

Tror du att det går att översätta till brittiska förhållanden? För även ifall anglosaxer är i stort sett samma skit är jag tveksam.

Oxbridge med svenska betyg är inte omöjligt.
Är man duktig på riktigt bör man satsa på Cambridge - har man fläskiga EC Oxford.
Cambridge kallar alla som inte har uppenbara brister till intervju - Oxford har ett selektionssteg innan. Väl på Cambridge-intervjun manglar dom dig i ämnet du har sökt i huvudsak. Dvs, kan du visa dig duktig på det och har över 19 i betyg, kan skriva ett bra PS på engelska och en lärare som tycker om dig och också kan uttrycka sig på engelska så är det fixat.

Påståendet att man inte ska söka direkt efter gymnasiet är BS.
Du ska söka under gymnasiet, alternativt ha ett riktigt vettigt gap year som du söker under. Att börja plugga ämnet du söker till på ett svenskt universitet är INTE ett vettigt gap year.

Får man komma till alla intervjuer(relaterade till utbildningen) med en examen från harvard trots mediokra betyg eller är harvard så pass heligt?

Om man t.ex. har genomfört lumpen eller något av liknande av kaliber och söker in till någon av nämnda skolor, då behöver man inte något rekomendationsbrev, va? Det är väl för de som ännu inte har slutfört gymnasiepluggandet?

Referensen är en stor del av din ansökan även om du slutfört gymnasiet.

Att göra lumpen borde väl inte vara så meriterande om det inte är en jävligt krävande tjänst, typ tolk, fallskärmsjägare, kustjägare? Fast i annat fall kanske X kan glamourisera sin plutonbefälsutbildning (som inte är så svårt att komma in på).

Men en hög officerare som skriver rekommendationsbrevet kanske kan vara passande! (Bara en idé)

Varför är det inte vettigt? Kan du ge exempel på vettiga gap years?