Borde jag gå till läkaren? :p

Är sjuk, halsfluss, huvudvärk, mår lite illa, snurrig, feber..
hade sovit väldigt dåligt..

Jag låg vaken från kl 3 på natten till kl 7 imorses, kl 9 vaknade jag i soffan utan täcke, fast jag hade lagt mig i sängen .. jag vaknade upp och gick upp till min sambo och berättade att vi måste ut, hon fick upp med mig, (det kändes som om hela mitt liv var borta, som om jag ville ta självmord, kan jämföra känslan att tänka sig att blir fastspänd på en stol i ett mörkt rum i 50 år,(kändes som att jag var vaken och sov samtidigt, jag pratade med min sambo, att jag mådde dåligt och att vi måste ut, vi gick ut och gick, jag kände mig lite bättre och vi gick och la oss, i övrigt mår jag bra psykiskt.. har varit med om detta 1 gång innan, då jag låg vaken och blunda och kände mig liten (2-3 cm) och rummet var normal storlek.. vad kan detta bero på ni som kan lite mer om detta?

är tacksam för alla sorters svar..

/ den psykiskt sjuka? :s

bubump

Grattis du har precis som jag influensa och feber yrar. Låg å frossade med 40 graders feber inatt och ville typ också bara dö. Var lugn de går över om några dagar ^^

*Edit* Om du ligger i risksonen (typ 65+) så borde du gå till läkaren annars borde det vara rätt lugnt

Ta dig i tasken karl! Du hade som ovanstående sade feber. Man mår dåligt och vill bara gråta och "orkar inte mer". Det är normalt.

ok, går inte förklara med ord den känslan jag hade, var förmodlingen inne i någon skum sömnpsykos.. 40 graders feber och influensa är en helt annan femma.. har haft denna känslan innan, då jag känner att rummet är stort som fan, och jag jätteliten..

Jag har också ett skumt feber-yreri.

Jag är precis som du jätteliten men rummet är i normal storlek.
Allting är jättetungt, "räddar" jag inte det som är tungt så kommer jag dö.
Varje gång jag tittar så är allt så stort och fladdrar framåt tillbaka fast det är ändå i normal storlek. Man vill verkligen bara dö, tyna bort.

Som sagt, välkommen till feber-yrandets värld!

Jag har haft ordentlig jävla dödsångest när jag hade körtelfeber. Jag var borta, helt knockad med 42-gradig feber, i över en vecka och de få fragment jag kommer ihåg är ifrån stadsakuten de två ggr jag var där, resten är bara ett dimmigt töcken. Men jag minns känslan av hjälplöshet, kallsvett, orolighet och ren rädsla (var 15 när jag sjukna in).
Även när jag har vanlig feber kan feberdrömmar slå in men inte på något sätt som denna. Kanske du råkat ut för något liknande?