Citat:
Ursprungligen postat av
skogstokigturk
Nu är ju dethär vilt spekulerande då det rör sig om så konstiga ämnen i dubbel bemärkelse. Själv har jag stött på vad som skulle kunna kallas demoner när jag trippat på höga doser av diverse tryptaminer och ergotaminer. Är man bestämd och klartänkt får de inte något grepp och kan förklaras bort.
När man blandar in benso och i ditt fall även opium, är det som att tröskeln sänks för dessa negativa energivarelser så de har lättare att snurra runt dig. Förklara målmedvetet för dem nästa gång vad som är det goda och högsta och vad som är materiellt och idoldyrkan och att bara det goda och högsta har tillträde i din sfär. Det har hjälpt de gånger det hänt för mig. Viljestyrka och målmedvetenhet är nyckeln.
Det är rädsla de föder och njuter av, men du behöver inte vara rädd för du är människa och demonerna ligger på ett "lägre plan".
Lästre precis en bok, Breaking open the head a psychedelic journey into the heart of contemporary shamanism där författaren grundligt beskriver sina och andras erfarenheter av väsen de mött på just DPT. Beskrivningarna på världarna han och de andra såg och väsena de mötte var i stort sett att de inte var några positiva erfarenheter utan mer att energivampyrer ur andra dimensioner uppenbarades. Han jämförde det han såg med gnostikernas archoner, alla föder på nånting. Det låter som en minst sagt extrem upplevelse, som DMTs mörka sida. Enligt författaren blev hans hus bland annat hemsökt efter en tripp.
Nu var dethär en bok så den har ju finats till i kanten för att vara lite spännande och inte uppmuntra till allt för mycket experimenterande, men jag fick intrycket att DPT ska man vara försiktig med. Denna författare har stor erfarenhet när det kommer till alla andra tryptaminer som han talade väl om.
Vet att det jag skriver är rätt bull då jag inte själv tagit just DPT, men det påminde så mycket om Pinchbecks beskrivningar.
Intressant det där, vet att jag hört talas om den där boken tidigare.
Får se om jag kan ladda ner den o lära mig mer om dessa skuggväsen.
Det som skiljde dpt trippen mot nånting annat jag vart med om är att det inte var nån regelrätt tripp.
Hade inga hallisar som färger eller fraktaler, inget var förvrängt och mitt ego var intakt.
Det enda som skedde var att ett tiotal golum liknande varelser dök upp och våldtog min hjärna på dem hemskaste sätten man kan tänka sig.
Kände att deras mål var att få mig att göra nåt riktigt dumt som att springa ut i porten i panik o skrika efter hjälp men nånstans inom mig visste jag att det kommer gå över om jag bara biter ihop.
Försökte ett tag att kommunicera med dom men det fanns ingen nåd eller vilja att förhandla, dom var ren ondska och så länge dom hade kraft nog så skulle dom göra mitt liv till ett helvete.
Jag satt vid datorn när det började släppa och hade en psy chat uppe, tittade på skärmen och såg massa hakkors och orden kill, death mm.
Fick lite kraft o lyckades skriva help ett flertal ggr.
Så fort nån responderade kände jag demonernas kraft släppa och jag började skratta frenetiskt.
Som sagt så var det helt sjukt men nånting lärde jag mig och efter denna upplevelse blir jag sällan rädd för nånting längre.