Citat:
Ursprungligen postat av Heptan
Hade den värsta snedtrippen i mitt liv på dpt i somras.
Hade tagit lite etizolam samt råopium då jag hade svinont i ryggen.
Fick då iden att snorta okänd mängd dpt, var nice i ungefär 10min tills demoner framkallades och torterade mig i närmare en timme innan trippen släppte och jag lyckades skaka av mig dem.
Tillägas att jag aldrig snear i vanliga fall och är väldigt erfaren med diverse hallucinogena preparat inc dmt, aya mm.
Misstänker att det var blandningen av destruktiva skitdroger som framkallade demonerna, men man eju lite nojig o prova igen.
Nu är ju dethär vilt spekulerande då det rör sig om så konstiga ämnen i dubbel bemärkelse. Själv har jag stött på vad som skulle kunna kallas demoner när jag trippat på höga doser av diverse tryptaminer och ergotaminer. Är man bestämd och klartänkt får de inte något grepp och kan förklaras bort.
När man blandar in benso och i ditt fall även opium, är det som att tröskeln sänks för dessa negativa energivarelser så de har lättare att snurra runt dig. Förklara målmedvetet för dem nästa gång vad som är det goda och högsta och vad som är materiellt och idoldyrkan och att bara det goda och högsta har tillträde i din sfär. Det har hjälpt de gånger det hänt för mig. Viljestyrka och målmedvetenhet är nyckeln.
Det är rädsla de föder och njuter av, men du behöver inte vara rädd för du är människa och demonerna ligger på ett "lägre plan".
Lästre precis en bok, Breaking open the head
a psychedelic journey into the heart of contemporary shamanism där författaren grundligt beskriver sina och andras erfarenheter av väsen de mött på just DPT. Beskrivningarna på världarna han och de andra såg och väsena de mötte var i stort sett att de inte var några positiva erfarenheter utan mer att energivampyrer ur andra dimensioner uppenbarades. Han jämförde det han såg med gnostikernas archoner, alla föder på nånting. Det låter som en minst sagt extrem upplevelse, som DMTs mörka sida. Enligt författaren blev hans hus bland annat hemsökt efter en tripp.
Nu var dethär en bok så den har ju finats till i kanten för att vara lite spännande och inte uppmuntra till allt för mycket experimenterande, men jag fick intrycket att DPT ska man vara försiktig med. Denna författare har stor erfarenhet när det kommer till alla andra tryptaminer som han talade väl om.
Vet att det jag skriver är rätt bull då jag inte själv tagit just DPT, men det påminde så mycket om Pinchbecks beskrivningar.