Dubbelbestämd? T ex "denna båten"

Jag brukar uttala det som "denna här". Och jag skriver "den här".

Ah, ja dubbelbestämt är precis vad det är. Hade varit ett bra keyword att söka med uppenbarligen..

Ingen orskak. Det finns lite bra grejer att läsa där. Jag tror dessutom att Hamilkar är hygglig och infogar den här också.

Att följa grammatiska regler till fullo i tal kan ofta låta stelt och tråkigt, därför har jag inget emot att kommentatorer blandar in dialekt. Det låter å andra sidan fel när reportrar gör på detta vis.

Är nog mest en vana i sådant fall. Vi kan ju bara hoppas att det blir vanligare med fler dialekter i riksmedia.

Säger man denna i vardagligt tal, säger man troligen också denna matchen. Denna match är endast skriftspråk eller formellare talspråk som vi nog inte kan förvänta oss av en sportkommentator. Varför det finns en skillnad mellan tal och skrift här vet jag inte, men så är det.

En sak jag inte förstår är den grammatiska skillnaden mellan denna och den här i skrift. Varför inte både denna match och den här match alternativt både denna matchen och den här matchen?

Wikipedia:

Det vanligaste citatet från en rumpnisse är "Voffor gör di på detta viset?"

Nu förstår man varför Astrid aldrig fick Nobelpriset. Voffor är grammatiskt fel.

Precis denna skillnad mellan talspråk och skriftspråk gjorde också Lars-Gunnar Andersson i Språket i P1 i tisdags: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=411 (runt 12:00).

Diskussionen kom apropå en lyssnarfråga om en tonårsdotter och dennas kamrater som plötsligt börjat säga dessa skor och liknande. (De bodde i trakter där de här skorna är standard.) Har läsuttalet börjat sprida sig till grammatik och ordval?

Vill du utveckla vad du menar med den frågan?! I detta fallet är det fråga om grammatiska variationer via just ordvalet.

Kanske menar du: Har läsuttalet på enskilda ord breddats så att talat språk får skriftgrammatik?

Och just så kan det vara. Troligen konsumerar ungdomar förhållandevis mycket skriven svensk text, i förhållande till dialog på det man kan kalla vårdat svenskt talspråk. När ungdomen talar till föräldrarna skruvas stilnivån upp i förhållande till ba-snacket. Då kommer ett och annat lån från skriftspråket med på köpet. Gamle Ockham, helt enkelt.

På bussen kanske ungdomen NN läser en svensk morgontidnings e-upplaga, med engelskspråkigt skval i lurarna. (Svenska låtskrivare med självaktning producerar på engelska.) Vid TV-apparaten läser man översättningar som bokstavligen(!) ligger skriftspråket nära. På textremsan spar »dessa skor« några tecken i förhållande till »de här skorna«. Så Posh Spice kanske säger »dessa skor« i den svenska texten. (Mossigt exempel, jovisst.)

Dock krävs väl obestämd form även i vardagligt tal om det handlar om utrop eller uttryck med emfas?

Denna människa! Jag är så trött på honom.
Men Gud! Detta [ständiga] tjat!

Här tycker till och med jag att det låtit konstigt med människan eller tjatet.

Jo, det har du rätt i. Sådana uttryck får vi klassa som specialfall.

Jag vet inte om jag tänkte så värst mycket. Det brukar väl antas och klagas på här på språkforumet att läsuttalet ökar. Jag satte detta i samband med den utvecklingen men tyckte inte att det var samma sak som t.ex. att uttala ladugård som det stavas istället för laggård, utan drog till med både "ordval" och "grammatik". Det kanske hade räckt med "ordval" eftersom de här skorna gått direkt till dessa skor utan att passera dessa skorna.


Fast konstruktionen den/det/de här + bestämd form är ju så oerhört vanlig i den delen av landet där den används att de inte kan ha undgått att höra föräldrar, lärare och andra vuxna använda den dagligen. Min spontana reaktion är att det rör sig om något slags omvänt tonårsuppror, där man försöker distansera sig inte genom slang och annat "lägre" språk, utan genom att bli ännu "finare" än de man distanserar sig från. Det skulle vara intressant att veta om den där kompiskretsens språkomläggning sammanfallit med en övergång till tantigare kläder eller något annat "konservativt".