Eels

Fastnade för Eels första gången jag hörde denna:

http://www.youtube.com/watch?v=0sHj6V1lfek

(som för övrigt fortfarande är favoriten)

Samma här!

Kommer fan inte ihåg vad låten jag hörde första gången hette. :O

Hörde nyligen It's a Motherfucker och den berörde mig.

Ytterligare en av mina personliga favoriter:

http://www.youtube.com/watch?v=7ENgTEXdx2o

Grymt härlig. Har några låtar av dom som jag brukar lyssna på.

jag upptäckte dem av en slump (då jag sökte efter Hootenanny Singers )

jag gillar 'love of the loveless', det är riktigt skön slapparmusik:
http://www.youtube.com/watch?v=O9ne16MGBlM (live)
http://www.youtube.com/watch?v=HsmzDZKtCjQ

Det här är ett band som givit upphov till många sköna minnen. Första gången jag hörde Eels var när de uppträdde på Sen kväll med Luuk någon gång innan släppet av första plattan Beautiful Freak. Jag tror att anledningen att de fastnade, förutom att låten de körde ("Novocaine For The Soul") var sjukt bra, var för att de alla var sminkade som Kiss, då dessa tydligen skulle spela i Sverige eller något liknande. När jag sedan fyllde år fick jag plattan av en kompis, och jag minns att i princip varje spår föll i god jord hos mig; dysterheten och den där amerikanska "outsider/tonåring/freak"-mentaliteten tilltalade mig. Det här var på den tiden då jag fortfarande lyssande på ungefär lika mycket pop och rock som hårdrock. Med åren har jag mer eller mindre uteslutande gått över till hårdare musik, men Eels har alltid hängt med.

Platta nummer två, Electro-Shock Blues var om möjligt ännu dystrare än föregångaren, men där fanns ändå glimtar av hopp. Låtar som "3 Speed", "Last Stop: This Town" och "PS: You Rock My World" är i mina öron odödliga poppärlor.

Den tredje skivan, Daisies Of The Galaxy, innebar praktiskt taget en helomvändning. Plattan följde med mig och en kompis när vi sommaren efter att ha tagit studenten drog till Hamburg på semester.

Skiva nummer fyra, Souljacker, gick väl förbi mer eller mindre obemärkt, även om jag tycker om den också. Shootenanny! (nummer fem) är för mig starkt förknippad med en viss galen sommar i Paris, då jag förlorade oskulden. Sen har vi då dubbeln, Blinking Lights & Other Revelations. Där finns så mycket godis att jag inte vet var jag ska börja. En låt som är så sjukt catchy och som i princip alltid får mig glad är "Hey Man (Now You're Really Living)", vilken jag även rekommenderar folk som är nyfikna på bandet att lyssna på. Den representerar på ett mycket bra sätt bandets (om man nu kan kalla det för ett band numera) styrka, även om det finns mer än bara positiva och glada takter. Men kontrasten mellan de deppiga och de glada låtarna blir så mycket större just därför att det de representerar, nämligen den mänskliga själen, aldrig kan bli riktigt hel och fattbar.

Shit, blev ett långt inlägg. Ville bara dela med mig av lite tankar och känslor jag har för Eels. Såg dessutom nyss att de har en ny platta på gång. Hombre Lobo heter den och kommer den andra juni.

En av mina fetaste bumpar kommer ... NU!

Så här 16 år senare och med ytterligare åtta (typ) plattor i bagaget är det dags igen. Den 16 oktober 2026 släpps Eels sextonde studioalbum Cookie Happened. I år är det också 30 år sedan bandet albumdebuterade med Beautiful Freak (1996).

Låtlista:

01. Clobbered
02. Cap in Hand
03. All Forgotten
04. Bamboozled Again
05. Lost and Barking
06. Taking Pictures
07. New Story
08. Congratulations to Me
09. One Razzle, One Dazzle
10. I'm On Standby
11. Dum Dums
12. The Way I Was Made

Mark Oliver Everett sa följande om albumtiteln:


https://stereogum.com/2502436/eels-announce-new-album-cookie-happened-hear-cap-in-hand

Cookie Monster syftar alltså på figuren Kakmonstret från Sesam. Jag tycker det är en fin tanke. Det gör inget om allt tar slut, för vi fick ändå vara med om det. Typ.