Lättaste slaviska språket att lära sig?

Tvärtom. Det är då man ska jubla.

Jaså? Vad är det i aoristen som får dig at jubla?

polskan är även svår för polacker...man kan göra en massa skrivfel, det finns en massa regler och lika många undantag...folk får ont i magen när de ska skriva till myndigheter, eller andra personer, man vill inte göra bort sig...

även i det talade språket kan man lätt få in fel uttalsform, och det är stigmatiserande, eftersom om man kan anta att personen inte har utbildning, och är inte kultiverad, vilket alla polacker vill vara

Det bulgariska verbsystemet (och då även det makedonska) är verkligen överjävligt. Det finns 9 tempus inklusive det i början lite svårgripbara aoristen. Det som verkligen ställer till det är att alla verb (nästan) har två aspekter: ofullbordad och fullbordad. Aspekten används också för att uttrycka upprepande handling, handling som sker under en längre tid, handling som tar en viss tid innan något annat görs m.m.
På detta så finns det ytterligare ett modus jämfört med svenskan och andra slaviska språk (exklusive makedonska): narrativ. Den används för att uttrycka någonting som man själv inte sett eller är osäker på. Här är ett enkelt exempel på verbet "gå" ходя chodja
aorist той ходи toj chodi - han gick
imperfekt той ходеше toj chodesje - han brukade gå
imperfekt narrativ той ходил toj chodil - han brukade gå (sägs det)

Narrativ är inte bara svårt att få kläm på. Det är också det som översättare brukar gå bet på om det inte är specialister på bulgariska. Översättningsprogram klara det inte alls.
Det är som att inte göra skillnad på meningarna
Igår gick han på bio, sedan på krogen.
Igår har han gått på bio, sedan har han gått på bio.
Igår hade han gått på bio, sedan hade han gått på krogen

En infödd svensk förstår att det finns en skillnad mellan dessa meningar som inte handlar om skillnad i tid, utan en skillnad vad man vet om personen. I första fallet vet du att han har gått på bio och sen på krogen.
I det andra fallet antar du att han har gått på bio och sen på krogen.
I sista exemplet har du hört att han gått på bio och sen på krogen.

I bulgariska kan dessa tre exempel uttrycka genom att använda tre olika böjningar på verbet. Meningarna blir alltså kortare på bulgariska plus att man kan uttrycka mer grader av gissning.
Hur kul som helst

Det andra exemplet är väl iofs enbart ogrammatiskt då perfekt inte kan kombineras med ett tidsadverbial för förfluten tid.

*Igår har han gått på bio.

Fast nu finns det ju inte 9 tempus i makedonska (dock finns det aorist). Makedonska har "bara" fyra tempus.

Jag bumpar tråden då ämnet är mycket intressant. Jag har kommit fram till att kroatiska/bosniska är det lättste slaviska språket för en svensk att lära sig. Efter att ha studerat verbsystemet kan jag säga att det inte är särskillt formrikt, och många tempus och modus böjs med hjälpverb, precis som i svenska. Visst finns det fler verbformer än i svenska, men inte så många som i till exempel latin. Konjunktiv finns inte, precis som i svenska (finns det i något slaviskt språk?).

I och för sig finns det 7 kasus och 3 genus att brottas med, men det gör det i alla slaviska språk (utom ryska, bulgariska och makedonska). Det finns inte så många nya bokstäver att lära sig. Uttalet är stavningsenligt, betoningen varierar dock.

Kom gärna med synpunkter.

Ja, konjunktiv finns i bulgariska, fast inte som eget böjningsmönster utan man sätter in ett "da" istället för "che" (bägge betyder "att" på svenska), så man måste ändå lära sig skillnaden på indikativ och konjunktiv.

Jag har själv en någorlunda duglig kunskap inom det ryska språket. Men jag kan säga att det är allt annat än ett lätt språk. Dock är det bättre än polska, för det språket verkade som att djävulen konstruerat det mest överjävliga havet av sjukt uttal och CP-stavning.

Lär dig ryska först, och se till o lära dig kirylliska alfabetet sen blir resterande språk mkt enklare att begripa,

Tänkte radda upp en massa exempel för varför ryska är det lättaste slaviska språk att lära sig.
Jag kan inte mycket om de sydslaviska språken men förstår relativt mycket. Polska har jag haft väldigt lätt för tack vare min ryska och min höga studiemotivation. Tjeckiska har inte varit lika lätt.


Ingen andra palatalisering, undantagen är: zvezda, cvet, cena m.m. (gwiazda, kwiat).
Kasusändelserna har förenklats något otroligt jämfört med de västslaviska språkens, särskilt tjeckiskans.
"Att vara" saknas i presens och man slipper hålla på med det när man böjer verb i preteritum.

Bestämdhet markeras mer sällan, medan man i de västslaviska språken oftare markerar den med ett demonstrativt pronomen.

Det reflexiva pronomenet/affixet s´a/się/se sitter fast med verbet och man slipper hålla reda på det.
Inga kortformer av pronomina(jego-go, mne-mě, mně-mi).
Ryskan har utvecklats konsekvent och på ett för oss som läser det lättare sätt med färre variation och ljudförändringar. Där de västslaviska språken har ia, a, i, ie, e/ě, í, é, i, e(wiara, las, sieć, lekarz, dělat, vítr, léto) har ryskan je.

De västslaviska adverben är lite av ett helvete. Den typiska tjeckiska ändelsen är "e" som medför konsonantförändring eller palatalisering. Den typiskt polska ändelsen är "o" och "e" som bara mjukar upp föregående konsonant. Här har ryskan "o" i de flesta fall och "e" efter mjuk konsonant.

Ingen vokativ, som är knepig med ändelser som medför konsonantförändring.

De ryska pronomenen är något enklare med fler sammanfall och bara en form i plural (oni och inte oni/one)

Slaviska räkneord är ökända, men de polska räkneorden tar priset. Svåra(re) att stava, uttala och så är de över huvud taget mer komplicerade.

De västslaviska verben är betydligt rikare på böjningar. Det ser man snabbt om man kollar upp verbparadigmen som är gigantiska.

Ortografin är snäll mot ögonen.