Den starka kärnkraften

var man tvungen att föreställa sig eftersom man menade att gravitationen inte kunde hålla emot protonernas elektrostatiska repulsion. Men detta var ju för att man tänkte sig elementarpartiklarna kulformiga. Är de strängformade kan ju massan vara samlad i ena änden och laddningen i den andra och då kan ju gravitationen räcka som förklaring.

Känn dig inte blyg för att utveckla ditt resonemang en smula.

Då vet jag, Tack.

skulle då en proton likna medan neutronens masspunkt har en positiv och en negativ laddning åt motsatta håll. Atomkärnan liknar då en maskrosboll och de negativa laddningarna behövs för sammanhållningen.

Är det jag som är dum eller svamlar han bara?

Nej, det är inte du som är dum. Det är han som svamlar. Det är inte helot ovanligt att folk kommer med olika idéer om att relativitetsteorin/kvantmekaniken/kärnmodeller/kosmologin/evolutionen/vadsomhelst är helt fel och att de har upptäckt en superteori om hur det egentligen ligger till. Ofta motiverar de sig med något väldigt luddigt och vagt, gör inga som helst egna förutsägelser utan nöjer sig med att argumentera för att ett par (noga utvalda) fenomen skulle kunna förklaras även med deras idéer medan de bortser totalt från alla fall där deras idéer totalt bryter samman. Och även från de faktum att de teorier de förnekar förutspådde dessa effekter innan de observerades. Vissa läger ner mer tid (till exempel surfarsnubben) än andra (till exempel Ingvar) på att utveckla sina tankar. Den bästa lösnignen är oftast att köra en IRL version av att "inte mata trollen" och ignorera dem.

skall man ju inte leta efter en krånglig.

Det ena utesluter ju inte det andra

Hur skulle det hjälpa? När du stoppar in din "sträng" i kärnan blir den elektrostatiska repulsionen lika stor som förut och den gravitationella accelerationen lika liten som förut.

man får nog se det så att strängens svängning är det som avgör vad det är för typ av partikel eller kraft ,,sen är det väl så att den elektrostatiska repulsionen är en kraft i sig och altså en sträng med en vis svängning och om samma sträng skulle uppträda som gravitationella accelerationen så motsvarar det en annan svängningstyp i strängen ,,
sen är det väl ett eget kapitel hur dessa kraft ut bytena sker mellan olika strängar och dom enrgi nivåerna som representerar en vis typ av svängning

beror ju på avståndet och om man inte vet masspunktens diameter, har man ju inget motiv för att utesluta gravitationen som den kraft som håller samman atomens protoner och neutroner.