För två somrar sen tog jag det mogna beslutet att spendera en sommar i Madrid, där min äldsta vän då bosatt sig för att festa på heltid. Det var inte drogfritt många dagar i sträck, men en festkväll stack ut över de andra...
I Madrids 40-gradiga värme kombinerat med helt ledig tid och pengar avsatta till att bara festa inledde jag en fredag med en stadig frukost och några öl. Efter ölen började festsuget komma igång ordentligt och jag och min polare begav oss ganska snart tillbaks till lägenheten för att hämta lite kola och lite E. Killen vi bodde hos var, förutom en vän till oss, en av de största ecstasy exportörerna till Chile där det (tydligen) inte finns så mycket att få tag i. Hans farsa kom från chile med massa kola och tog med sig hem massa E. Detaljerna är inte viktiga egentligen, poängen är att vi kunde gå in i hans rum och ta vad vi ville av det breda sortimentet som alltid fanns där till inköpspris.
Just denna dag hade han en lite överaskning åt oss; MDMA. Jag hade tagit E ett gäng gånger innan och visste att man liksom blir väck på det, men inte som på syra eller något utan man brukar trots allt ha kontroll.
Ingenting kunde vara mer fel.
Hur som helst skulle vi på ett "rave" på kvällen uppe i bergen utanför Madrid så vi tänkte chilla med MDMA:t eftersom vi tänkte att det inte skulle räcka ( 2 g var) hela natten om vi tog det redan runt 10-11 på kvällen. Vi var därför så förståndiga att vi sparade MDMA och tog varsin vanlig tablett (upphottad rosa motorola om jag minns rätt) för att "komma igång". Givetvis blev vi ruggigt väcka på tabletten alldeles för tidigt och "stabiliserade" det hela med att dela på ett gram kola och en flaska whiskey var.
Efter en förfest som, uppenbarligen, var vanlig i Madrid men en våt dröm i Sverige med tabletter i ett tomt glas i mitten på bordet och kola på speglar och fritt fram att ta för sig så var vi ett rätt rejält slirigt gäng som satte oss i bilen för att åka den 40 min långa färden till festen. Föraren var kanske mest väck av alla och rökte en jolle genom fönstret med en handen och halsade en flaska whiskey med den andra och liksom puffade till ratten lite grann när vi var på väg av vägen.
När vi kommer fram till festen visar det sig att det förmodligen är en av landets rikaste människor som bor där och hans hem är rent ut sagt ett mansion. Med fet musik, massa tjejer och borta som fan på E, tycker vi det är dags att trycka i oss lite MDMA. Jag tar först ett finger (slickar på fingret sen ner i påsen) men kommer fram till att det ska festas ordentligt och tar en rejäl munsbit ur påsen.
Efter 15-20 minuter börjar det gunga ordentligt. Jag talar inte ett ord spanska men springer runt och "pratar" med alla på festen, klättrar runt i träd, trots att jag inte är någon stor klättrare direkt, börjar dj:a (ytterligare en sak jag inte kan) och kort sagt spårar ut fullkomligt.
Jag har hört, som de flesta verkar ha hört, att MDMA är som E fast lite starkare.
Nej, nej, nej. Inte LITE starkare utan som en helt annan drog. Med pulserande house i bakgunden i en ljummen Madrid-natt står jag bara och hoppar jämfota upp och ner, upp och ner i timmar bara för att jag inte på något annat sätt kan uttrycka hur fantastiskt lycklig jag är.
Alla människor står med sina påsar och tabletter och är MINST lika borta som jag är och livet kunde inte på något sätt bli bättre.
Vid 14-snåret har jag dragit i mig ett gram MDMA och har följdaktligen en gubbe kvar. Att spara den var ganska långt ifrån aktuellt, trots att festen redan börjat ta slut och vår skjuts sedan länge stuckigt. Vi bestämmer oss för att börja ta oss in mot stan igen och virrar runt bland bergen utan ett problem i världen i vår jakt på tåget som ska ta oss till stan. Efter någon timme sitter vi till sist på tåget, huuuur väcka som helst bland allt vanligt folk. Vi röker jolle i tåget, tar mer MDMA, rullar runt på marken, kramas och betedde oss väl allmänt mindre diskret. Väl framme vid Atocha (stationen i Madrid) ramlar vi ut på perongen. Klockan är runt 17 på lördagen och det var inte precis lite folk som tittade strängt på oss när vi la oss och myste i trappan och myste på golvet och kände på glaset till spärrvakten "för att det var så mysigt".
Vi sticker direkt till Retiro (en fet park mitt i stan) och upptäcker till vår enorma glädje (naturligtvis) att det är någon flummig samba-trum-festival mitt i parken. Glädjen blir total när vi springer på en god vän med två tjejer som picknickar och dricker vin på lite sofistikerat manér. Givetvis är hela vårt omdöme fullkomligt raserat för ett gram och 15 timmar sedan och vi slår oss ned och "pratar" med sällskapet. Efter att ha hängt med dem i några timmar och delat med oss av det sista MDMA:t och druckit ungefär en flaska whiskey till var ska det, givetvis, ut och festas igen. Klubben, OHM, är visserligen en bögklubb men inte kunde vi i vårt tillstånd brytt oss mindre.
Festen där fortsätter som innan med att hoppa runt jämfota på dansgolvet och "prata spanska" med alla man såg följt av att vi vid 06 tiden gick till en after, där några gram kola inhandlas. På aftern ska det sägas var det inte mycket livsgnista kvar och istället för fest blev det 2 timmars sittande i en trappa och dra lina på lina på lina i fåfänga försök att balansera upp den högst svårdefinerade tillvaron. Gänget vi träffat upp i retiro är fortfarande festsugna eftersom de tagit det lugnt på fredagen och vid 12 på söndagen sätter vi oss på en bar som heter arreyes, som är inrett med bara soffor och madrasser över hela golvet.
Någon köper en drink till mig och jag sitter bakom mina solglasögen,som ajg inte har en aning om var de kommer ifrån, och har ingen aning om vem jag är, var jag är eller vart jag ska. Till sist somnar jag stillsamt in och vaknar klockan 05 på måndagmorgon sittandes själv i soffan med samma drink framför mig som jag beställt 17 timmar tidigare på baren.
Jag skjuter undan drinken, reser mig på svajjiga ben och tar en taxi hem för att sedan ligga utan att röra mig och utan att prata i 36 timmar till. Så om man räknar min återhämtningstid så tog alltså en festkväll med bakfylla 6 dagar.
Efter den vändan har för alltid MDMA en speciell plats i mitt liv!
I Madrids 40-gradiga värme kombinerat med helt ledig tid och pengar avsatta till att bara festa inledde jag en fredag med en stadig frukost och några öl. Efter ölen började festsuget komma igång ordentligt och jag och min polare begav oss ganska snart tillbaks till lägenheten för att hämta lite kola och lite E. Killen vi bodde hos var, förutom en vän till oss, en av de största ecstasy exportörerna till Chile där det (tydligen) inte finns så mycket att få tag i. Hans farsa kom från chile med massa kola och tog med sig hem massa E. Detaljerna är inte viktiga egentligen, poängen är att vi kunde gå in i hans rum och ta vad vi ville av det breda sortimentet som alltid fanns där till inköpspris.
Just denna dag hade han en lite överaskning åt oss; MDMA. Jag hade tagit E ett gäng gånger innan och visste att man liksom blir väck på det, men inte som på syra eller något utan man brukar trots allt ha kontroll.
Ingenting kunde vara mer fel.
Hur som helst skulle vi på ett "rave" på kvällen uppe i bergen utanför Madrid så vi tänkte chilla med MDMA:t eftersom vi tänkte att det inte skulle räcka ( 2 g var) hela natten om vi tog det redan runt 10-11 på kvällen. Vi var därför så förståndiga att vi sparade MDMA och tog varsin vanlig tablett (upphottad rosa motorola om jag minns rätt) för att "komma igång". Givetvis blev vi ruggigt väcka på tabletten alldeles för tidigt och "stabiliserade" det hela med att dela på ett gram kola och en flaska whiskey var.
Efter en förfest som, uppenbarligen, var vanlig i Madrid men en våt dröm i Sverige med tabletter i ett tomt glas i mitten på bordet och kola på speglar och fritt fram att ta för sig så var vi ett rätt rejält slirigt gäng som satte oss i bilen för att åka den 40 min långa färden till festen. Föraren var kanske mest väck av alla och rökte en jolle genom fönstret med en handen och halsade en flaska whiskey med den andra och liksom puffade till ratten lite grann när vi var på väg av vägen.
När vi kommer fram till festen visar det sig att det förmodligen är en av landets rikaste människor som bor där och hans hem är rent ut sagt ett mansion. Med fet musik, massa tjejer och borta som fan på E, tycker vi det är dags att trycka i oss lite MDMA. Jag tar först ett finger (slickar på fingret sen ner i påsen) men kommer fram till att det ska festas ordentligt och tar en rejäl munsbit ur påsen.
Efter 15-20 minuter börjar det gunga ordentligt. Jag talar inte ett ord spanska men springer runt och "pratar" med alla på festen, klättrar runt i träd, trots att jag inte är någon stor klättrare direkt, börjar dj:a (ytterligare en sak jag inte kan) och kort sagt spårar ut fullkomligt.
Jag har hört, som de flesta verkar ha hört, att MDMA är som E fast lite starkare.
Nej, nej, nej. Inte LITE starkare utan som en helt annan drog. Med pulserande house i bakgunden i en ljummen Madrid-natt står jag bara och hoppar jämfota upp och ner, upp och ner i timmar bara för att jag inte på något annat sätt kan uttrycka hur fantastiskt lycklig jag är.
Alla människor står med sina påsar och tabletter och är MINST lika borta som jag är och livet kunde inte på något sätt bli bättre.
Vid 14-snåret har jag dragit i mig ett gram MDMA och har följdaktligen en gubbe kvar. Att spara den var ganska långt ifrån aktuellt, trots att festen redan börjat ta slut och vår skjuts sedan länge stuckigt. Vi bestämmer oss för att börja ta oss in mot stan igen och virrar runt bland bergen utan ett problem i världen i vår jakt på tåget som ska ta oss till stan. Efter någon timme sitter vi till sist på tåget, huuuur väcka som helst bland allt vanligt folk. Vi röker jolle i tåget, tar mer MDMA, rullar runt på marken, kramas och betedde oss väl allmänt mindre diskret. Väl framme vid Atocha (stationen i Madrid) ramlar vi ut på perongen. Klockan är runt 17 på lördagen och det var inte precis lite folk som tittade strängt på oss när vi la oss och myste i trappan och myste på golvet och kände på glaset till spärrvakten "för att det var så mysigt".
Vi sticker direkt till Retiro (en fet park mitt i stan) och upptäcker till vår enorma glädje (naturligtvis) att det är någon flummig samba-trum-festival mitt i parken. Glädjen blir total när vi springer på en god vän med två tjejer som picknickar och dricker vin på lite sofistikerat manér. Givetvis är hela vårt omdöme fullkomligt raserat för ett gram och 15 timmar sedan och vi slår oss ned och "pratar" med sällskapet. Efter att ha hängt med dem i några timmar och delat med oss av det sista MDMA:t och druckit ungefär en flaska whiskey till var ska det, givetvis, ut och festas igen. Klubben, OHM, är visserligen en bögklubb men inte kunde vi i vårt tillstånd brytt oss mindre.
Festen där fortsätter som innan med att hoppa runt jämfota på dansgolvet och "prata spanska" med alla man såg följt av att vi vid 06 tiden gick till en after, där några gram kola inhandlas. På aftern ska det sägas var det inte mycket livsgnista kvar och istället för fest blev det 2 timmars sittande i en trappa och dra lina på lina på lina i fåfänga försök att balansera upp den högst svårdefinerade tillvaron. Gänget vi träffat upp i retiro är fortfarande festsugna eftersom de tagit det lugnt på fredagen och vid 12 på söndagen sätter vi oss på en bar som heter arreyes, som är inrett med bara soffor och madrasser över hela golvet.
Någon köper en drink till mig och jag sitter bakom mina solglasögen,som ajg inte har en aning om var de kommer ifrån, och har ingen aning om vem jag är, var jag är eller vart jag ska. Till sist somnar jag stillsamt in och vaknar klockan 05 på måndagmorgon sittandes själv i soffan med samma drink framför mig som jag beställt 17 timmar tidigare på baren.
Jag skjuter undan drinken, reser mig på svajjiga ben och tar en taxi hem för att sedan ligga utan att röra mig och utan att prata i 36 timmar till. Så om man räknar min återhämtningstid så tog alltså en festkväll med bakfylla 6 dagar.
Efter den vändan har för alltid MDMA en speciell plats i mitt liv!
__________________
Senast redigerad av nickorut 2008-02-16 kl. 09:50.
Senast redigerad av nickorut 2008-02-16 kl. 09:50.
