2008-02-12, 10:25
#1
Efter att ha lagt ner stor tid åt att försöka få mig en susning, däribland på wikipedia, google, samt en herrans massa bloggar, däribland av svenskar i Thailand har jag inte sått de svar jag söker. Är det någon som kan förklara mig vad som är vad i Thailands politiska landskap? Vad är myt och vad är verklighet? Vad har de olika partierna för ideologi?
Som jag har sett det, har Thailands partier de senaste åren sedan demokratins införande början av 90-talet sakta men säkert utkristalliserats till ett tvåpartisystem ackompanjerat av ett mindre antal diffusa småpartier. Alla partier vara dock mer eller mindre konservativa, baserade på klient-patron-förhållanden om inte bondfångeri samt med vag ideologisk framtoning. Landets äldsta parti, Demokratiska partiet, verkar vara vänsterliberalt men samtidigt protektionistiskt samt medel- och överklassens och den gamla elitens parti, trots sin vänsterkaraktär. Det andra stora blocket har den senaste rymts inom Nya Aspirationspartiet, Thai Rak Thai och nu senast Folkmaktspartiet. Dess karaktär kan närmast beskrivas som 50-50 liberalkonservatism-agrarpopulism. Thailands båda två stora partier verkar vara mer geografiska än ideologiska. Det fattiga bondesamhället och norddelen har Folkmaktspartiet, medan det relativt utvecklade söder med Bangkok röstar helst på Demokraterna.
Och den här evige spelevinken Thaksin. Svenska bloggare i Thailand driver den bestämda åsikten att Thaksin är djävulen själv. Det ryggmärgsinbyggda hat mot Thaksin som florerar har förvandlats till en surrealistisk cirkus i alla möjliga proportioner. Så som jag ser det har Thaksin utsatts för ett regelrätt karaktärsmord av landets besuttna elit, som minst av allt ankagat honom för att vara en korrupt bondfångare, dvs för samma saker som eliten själv gjort, likt den pakistanska elitens pajkastning på Benazir Bhutto när hon satt vid makten. En genomkorrupt, merkantilistisk, politisk bördsaristokrati anklagar en reformistisk, folklig, och liberal innovatör, om än ingen ängel, för exakt samma saker som eliten själv har gjort, även om det skett i mindre utsträckning.
Skillnden verkar bara att Thaksin har ordnat och liberaliserat ekonomin, bekämpat fattigdomen, samt slagit den organiserade brottsligheten i spillror. Förutom ett mikrolånsprogram till landets fattiga jordbrukarmassor har Thaksin även satsat på att göra dem företagsamma, och inte bara syssla med att plöja jorden. Så som det kan tolkas har han därmed pungslagit den vision om en självförsörjande nation som landets surrealistiskt dyrkade monark framställde för ett antal decennier sedan. Att han även har tecknat breda frihandelsavtal med ömvärlden har inte gett mindre stoff till motståndarna.
Av anklagelser man har fått höra mot Thaksin är de i bästa fall rent pelle jöns. Bland annat skulle Thaksins ultimata mål vara att införa en liberal demokrati av europeiskt snitt(öh...det är en anklagelse?..Okej?), liksom hemliga möten med det klandestina thailändska kommunistparties ledare i Finland om att grunda en kommuniststat, väldigt lösa om majestätsbrott, och ännu lösare anklagelser om att vara svartkonstnär och djävulsdyrkare.
En annan figur som av någon outgrundlig anledning utsatts för en diffus smutskastning är kronprins Vajiralongkorn. Propagandaindustrin kring kungahuset har inte verkat kunna tvätta bort hans negativa stämpel. Föutom anklagelsen att vara insyltad i den organiserade brottsligheten har någon tjomme här på Flashback påstått att även han vill grunda en kommuniststat, fastän han deltog aktivt i bekämpandet av kommunistisk insurgens på 70-talet. Det enda som inte varit mumbojumbo jag har kunnat hitta är att prinsen valde en soldatkarriär under en tid då Thailand styrdes av militären samt att har många skilsmässor bakom sig.
Rätta mig gärna, jag efterlyser det.
Som jag har sett det, har Thailands partier de senaste åren sedan demokratins införande början av 90-talet sakta men säkert utkristalliserats till ett tvåpartisystem ackompanjerat av ett mindre antal diffusa småpartier. Alla partier vara dock mer eller mindre konservativa, baserade på klient-patron-förhållanden om inte bondfångeri samt med vag ideologisk framtoning. Landets äldsta parti, Demokratiska partiet, verkar vara vänsterliberalt men samtidigt protektionistiskt samt medel- och överklassens och den gamla elitens parti, trots sin vänsterkaraktär. Det andra stora blocket har den senaste rymts inom Nya Aspirationspartiet, Thai Rak Thai och nu senast Folkmaktspartiet. Dess karaktär kan närmast beskrivas som 50-50 liberalkonservatism-agrarpopulism. Thailands båda två stora partier verkar vara mer geografiska än ideologiska. Det fattiga bondesamhället och norddelen har Folkmaktspartiet, medan det relativt utvecklade söder med Bangkok röstar helst på Demokraterna.
Och den här evige spelevinken Thaksin. Svenska bloggare i Thailand driver den bestämda åsikten att Thaksin är djävulen själv. Det ryggmärgsinbyggda hat mot Thaksin som florerar har förvandlats till en surrealistisk cirkus i alla möjliga proportioner. Så som jag ser det har Thaksin utsatts för ett regelrätt karaktärsmord av landets besuttna elit, som minst av allt ankagat honom för att vara en korrupt bondfångare, dvs för samma saker som eliten själv gjort, likt den pakistanska elitens pajkastning på Benazir Bhutto när hon satt vid makten. En genomkorrupt, merkantilistisk, politisk bördsaristokrati anklagar en reformistisk, folklig, och liberal innovatör, om än ingen ängel, för exakt samma saker som eliten själv har gjort, även om det skett i mindre utsträckning.
Skillnden verkar bara att Thaksin har ordnat och liberaliserat ekonomin, bekämpat fattigdomen, samt slagit den organiserade brottsligheten i spillror. Förutom ett mikrolånsprogram till landets fattiga jordbrukarmassor har Thaksin även satsat på att göra dem företagsamma, och inte bara syssla med att plöja jorden. Så som det kan tolkas har han därmed pungslagit den vision om en självförsörjande nation som landets surrealistiskt dyrkade monark framställde för ett antal decennier sedan. Att han även har tecknat breda frihandelsavtal med ömvärlden har inte gett mindre stoff till motståndarna.
Av anklagelser man har fått höra mot Thaksin är de i bästa fall rent pelle jöns. Bland annat skulle Thaksins ultimata mål vara att införa en liberal demokrati av europeiskt snitt(öh...det är en anklagelse?..Okej?), liksom hemliga möten med det klandestina thailändska kommunistparties ledare i Finland om att grunda en kommuniststat, väldigt lösa om majestätsbrott, och ännu lösare anklagelser om att vara svartkonstnär och djävulsdyrkare.
En annan figur som av någon outgrundlig anledning utsatts för en diffus smutskastning är kronprins Vajiralongkorn. Propagandaindustrin kring kungahuset har inte verkat kunna tvätta bort hans negativa stämpel. Föutom anklagelsen att vara insyltad i den organiserade brottsligheten har någon tjomme här på Flashback påstått att även han vill grunda en kommuniststat, fastän han deltog aktivt i bekämpandet av kommunistisk insurgens på 70-talet. Det enda som inte varit mumbojumbo jag har kunnat hitta är att prinsen valde en soldatkarriär under en tid då Thailand styrdes av militären samt att har många skilsmässor bakom sig.
Rätta mig gärna, jag efterlyser det.
