Hade vikingarna någonsin hela England?

Hej, jag undrar om vikingarna hade hela England under någon period?

I övrigt så undrar jag om det fanns svenska vikingar med till England.

Mvh.

Knut den store.

Det fanns svenskar med honom, han regerade över delar av Sverige, men de stred under en dansk kung.

Nej dom hade inte hela England, men en bra stor bit. Ungefär hälften som gick under namnet Danelagen.

Knut den store, kung av England m.m., härskade över ett område som var långt större än gamla Danelagen. De delar av England av idag som inte ingick i Knuts rike var såvitt jag förstår Cornwall och Cumbria.

För kartor över Danelagen, Knut den stores rike och nutida counties i England, se

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/3/37/England-878ad.jpg
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/f/fb/Cnut_1014_1035.jpg
http://www.picturesofengland.com/images/mapofengland/england-counties.gif

Tackar

Någon som har bättre koll än jag på detta..
När var vikingarnas som gångbarast?
Var det under denna Knut?
Var det någon egentlig skillnad på nordiska vikingar? Var det bara åt vilket håll de begav sig åt som skiljde dem?

På vikingatiden brydde man väl sig inte så mycket om att härska över länder och riken, det var väl mer att man plundrade område efter område. Skatter och sånt var det väl inte tal om?
Detta kom väl inte senare när vi hade blivit kristna och hade kungar, eller har jag fel?

Läser man historiska texter berättas det om otaliga slagfält i Skandinavien (främst i Götaland). Alltså var intresset stort över att kontrollera Skandinavien. Dessutom erövrade vikingarna de ryska stäpperna (Ryssland är namngett efter ruserna, som antas komma från roslagen, Sverige). Otaliga expansioner västerut England, Skottland och Irland. Island och Grönland. Ännu längre västerut i New Foundland. Och Längst den Nordamerikanska östkusten. Alltså var intresset stort av att expandera utanför Skandinavien. Före "vikingatiden" emigrerade otaliga stammar från Skandinavien till Centraleuropa och senare ner mot Medelhavet och svarta havet. Alltså så har det alltid funnits ett intresse att expandera utanför Skandinavien. Men visst utpressning, vapenhandel osv var ju också lönsamt. Men framförallt danska kungar var väldigt intresserade över att kontrollera hela Skandinavien och krigade ofta mot svear, götar, norrmän osv.

Vikingakungarna hade givetvis ett behov av att avlöna sina krigare och underhövdingar, och om ett område erövrades och pacificerades ersattes det man annars fick genom plundring och brandskattning med mer eller mindre stående skatter. I England brukade man muta bort vikingahärar med s.k danagäld, men när danskarna erövrade delar av landet övergick danagälden till skatter.

Kan bara tillägga att ryssarna själva inte brukar köpa vår svenska förklaring till namnet Ryssland. Huruvida det är sant eller inte låter jag vara osagt.

F.ö. kan "intresset" av att expandera förklaras med det faktum att äldste sonen ärvde gården när fadern gick bort. Övriga söners alternativ var att

1:Jobba för storbrorsan resten av livet
2: Om de fick chansen; eller följa med på en handelsresa neråt kontinenten

Det är ju ingen "svensk" förklaring utan är snarare byggd på gamla ryska krönikor.

Nja, det stämmer väl inte helt, även om det kanske har gjort det för länge sen. Att ordet ruser är besläktat med ruotsi, roddare (rodsmän), Roslagen, etc. är egentligen den enda accepterade teorin även i Ryssland, även om man historiskt sett har varit mer öppen för "alternativa" teorier. Ingen kan förneka att Rurik och de tidiga varjagerna (väringarna) var skandinaver, och väntas bli tagen på allvar.

Däremot komplicerar man begreppet mer i Ryssland, än vad jag upplever man gör i Sverige. Man tar verkligen inte för givet att alla som kallades "ruser" var "svenskar", utan betonar att det var en heterogen grupp med varierande bakgrund. Man poängterar gärna att de skandinaviska elementen 'förryskades' relativt snabbt, och att den unika 'rusiska' civilisationen inte var en produkt utifrån, utan något som tillkom som en smältdegel av kulturer: östslavisk (rysk, ukrainsk, vitrysk, etc.), grekisk (ortodox kristen), skandinavisk, och turkisk (khazarisk).