Citat:
Ursprungligen postat av bonte
swedishsteel: Dina två första antaganden stämmer bra in i bilden. Jag tror inte han är oskyldig. Faktum är att jag sätter min heder i pant på att han är skyldig. Vidare så är definitivt inte all mark på Öland uppodlad utan ligger mer som "kulturlandskap" vilket innebär att den inte får förändras särskilt drastiskt utan tillstånd. Med god lokalkännedom kan man lätt undanskaffa ett lik utan att det upptäcks. Man skall tänka på att Öland är ett stort landskap och en kropp väldigt liten. Det finns många ställen folk aldrig besöker eller går på. Hittas hon är det nog mer av en slump, att någon naturgalen tysk snubblar över en fot eller liknande.
Men ditt antagen nr 1 stämmer bra in med antagande nr 2 som i kombination ger bilden av en samvetslös förövare. Tro mig, jag har sett många galningar i mitt yrkesverksamma liv. Steget mellan fullt frisk och galen mördare är oerhört litet.
/bonte
Mitt resonemang handlade ju egentligen mest om huruvida man möjligen kunde dra några slutsatser av det faktum att han tycks känna sig relativt trygg och harmonisk i sitt liv då han uppenbarligen bygger för framtiden genom att starta en ny familj, och sedan applicera dessa slutsatser på frågan om hur han eventuellt gjort sig av med liket.
Jag vet att jag har uppgifter i mitt allmänna referensbibliotek som behandlar just detta fenomen men jag hittar dem tyvärr inte just nu, så ni får bara ta det för vad det är, ett högst lekmannamässigt försök till lite psykoanalys på distans. Det är i mitt tycke förbannat djärvt att bo kvar så nära brottsplatsen, skaffa sig flickvän och barn och t.o.m. figurera på bild i lokaltidningen. Han vet givetvis hur det sticker i ögonen på folk och hur snacket går i trakten. Jag tycker att vi alltför ofta lite slentrianmässigt svänger oss med begreppen psykopati/sociopati när vi diskuterar svårlösta brott, en försvinnande liten del av befolkningen har faktiskt dessa personlighetsdrag och majoriteten av mord/dråp på nära anhöriga utförs garanterat av människor som INTE uppfyller kriterierna för att klassificeras som psykopater/sociopater. De allra flesta mördare har ett samvete, känner ånger och har svårt att komma över sitt dåd.
Frågan är då varför den eventuelle gärningsmannen mentalt känner sig så bekväm med sin situation att han leende kan stå och posera med sin nyfödda dotter i tidningen, till den indignerade allmänhetens beskådan? Antingen är han faktiskt oskyldig, en möjlighet vi absolut måste beakta, eller så är han just en av dessa få procent av befolkningen som helt saknar samvete och förmåga att förstå omvärldens känslor. Vore han en beteendestörd psykopat skulle det kunna förklara hans nonchalanta beteende, men samtidigt finns det ett par detaljer i hans personlighet som talar emot den teorin. Det tredje alternativet är ju att han egentligen är en någorlunda "normal" kille som begått ett vidrigt brott under speciella omständigheter, har känt en hel del ånger och sorg, men som lyckats hålla sig lugn under alla polisförhör och rationaliserat bort känslorna med att intala sig att Annelie förtjänade vad som hände och är smart nog att inse att han är juridiskt onåbar sålänge kroppen inte återfinns.
Personligen så skulle iaf aldrig jag kunna känna mig så lugn och trygg om jag förlitade mig på den slumpen bonte. Risken/chansen för att någon, vara det månde en tysk fågelskådare eller en okopplad hund någon gång under gärningsmannens levnad hittar kroppen om den inte är djupt begraven eller sänkt i havet, är alltför stor för att en "normal" människa skall kunna ha överseende med den. Min gissning är att kroppen är gömd på ett sådant sätt att den aldrig kommer återfinnas, sålunda är det väl som Azrael säger, den enda möjligheten att lösa fallet torde vara hårda förhör och ett framtvingat erkännande.