Jag har ju läst en del om sömnparalys, och att man kan hallucinera under paralyseringen och få uppfattningen att någon t.ex. sitter på ens bröst. Nu är det inte detta jag har upplevt, utan jag verkar vara kvar i drömstadiet efter att jag vaknat men kroppen är lika rörlig som vanligt. Har åkt till min hemstad över helgen för att tillbringa några dagar hos mina föräldrar och min lillasyster. Jag sover i gästrummet som finns i källaren och har det rätt behagligt. Det är ett rum utan fönster så med släckta lampor blir det kolsvart och jag kan utan problem sova längre perioder utan att ha någon aning om vilken tid på dygnet det är.
Första natten väcktes jag klockan tolv på dagen av att dörren till rummet gled upp till en springa. Jag vände mig fort om för att se vem som öppnat och såg att någon tittade in genom dörrspringan. Jag hade släckt så det var mörkt och antog att det var min lillasyster. Så jag frågade vad hon ville, men fick inget svar. Istället gled dörren upp litet till och personen gick in i rummet. Jag satte mig upp i sängen, och förstod vid det laget att jag erfarade ett drömrelaterat fenomen. Jag tänkte att det var ett spöke jag såg framför mig, något jag givetvis inte tror på, och avvisade det därför som att min hjärna drömde medan kroppen var vaken. För jag satt upp i sängen och jag var fullt medveten. Personen började gå mot skrivbordet. Trött som jag var, och mörkt som det var, tänkte jag att det kanske var min syster ändå, så jag bad henne att sticka därifrån så jag kunde fortsätta sova. Hallucinationen av en flicka började då vända ansiktet mot mig och le ett retsamt leende som för att säga: "nej du, jag är här för att stanna." Drömspöket gick sakta längre in i rummet (inte mot mig utan parallellt in från dörren, men alltid med ansiktet vänt mot mig). Jag satt upp i sängen och stirrade på hallucinationen i kanske 10-15 sekunder innan den sakta tonades ut i luften genom att bli allt mer transparent tills den var osynlig. Jag satt 2-3 sekunder till och stirrade där drömspöket hade försvunnit och sonderade huruvida jag drömde eller var vaken. Antog att jag gjorde både och. Förvånades över att hallucinationen varade så pass länge (jag har aldrig haft en hallucination förut). Jag var inte rädd vilket man kan tänka sig att man skulle bli om man ser en flicka med svarta läppar och svarta ögon le mot en någon meter från ens säng.
Så jag tände sänglampan, memorerade tydligt att jag hela tiden suttit i sängen vänd mot dörren och att jag inte drömt detta och därefter satt mig upp i sängen. Så jag reste mig upp, drog på mig byxorna och började treva med händerna i luften där drömspöket tonats ut (för att försäkra mig om att inget var där). Trodde under ett ögonblick på spöken men när jag piggnat till gav jag mig själv förklaringen att det var ett drömrelaterat fenomen. Kallade det för en drömhallucination (jag vet inte vad det kan heta på riktigt).
Jag gick upp på övervåningen, berättade om det hela för min mor som trodde att jag drev med henne. Visserligen hade hon en anledning att betvivla mina ord för att hon känner till min passion för skräckfilmer. Jag förklarade för henne att man kunde få sådana hallucinationer av att man fortfarande drömmer när man har vaknat. Jag berättade för henne om drömparalyser dessutom, men hon trodde ännu att jag bara försökte skrämma henne. Sedan frågade jag på skämt om hon inte trodde det var ett riktigt spöke eftersom dörren trots allt öppnats av sig själv (antar att hallucinationen kan ha triggats av att dörren öppnades av sig själv?). Hon sade att den dörren brukade göra det. Jag gick ner och satte mig vid datorn. Var först då som en viss olust började fylla mig. Litet gåshud, en aning högre puls och ett visst beroende av att se mig över axeln när jag var i rummet. Ändå kändes det behagligt. Jag fick den adrenalinkick jag sökte i skräckfilmer genom ett drömrelaterat fenomen, tänkte jag för mig själv och kunde inte låta bli att le. Såg även litet fram emot att uppleva liknande hallucinationer i framtiden.
Nästa natt skedde nästa hallucination. Denna var kortare. Jag låg i sängen med näsan mot väggen, och hade endast slumrat till. Kände gåshuden och de kyliga vindarna som man ofta uppfattar av kallsvettighet eller under liknande adrenalinpumpande situationer. Den här gången kändes det som någon trummade på min rygg med sina fingrar och det lilla jag såg i mörkret var grönaktiga ljusstrålar som dansade i ögonvrån och en snabb reflektion av ett ansikte framför mig. Insåg den här gången att jag gärna upplevde dessa saker när jag var förberedd, men inte som överraskning. Tände lampan, avvänjde mig med synerna, släckte lampan och kunde äntligen sova i frid.
Så vad beror detta fenomen på? Hur kan dessa vakendrömmar uppfattas så verkliga att man nästan kan röra vid drömspökena med händerna? Kan det faktum att jag ena dagen önskade att jag skulle få uppleva det igen ha påverkat det som skedde under andra natten? Finns det metoder att kontrollera detta så att man kan få dessa nästan på beställning (litet som en självuppfyllande profetia, eller vad man ska kalla det)? Eller se till att inte få de alls de tillfällen man fylls med olust? Kicken är tillfälligt tillfredsställande, men jag vill inte uppleva detta varje natt.
Första natten väcktes jag klockan tolv på dagen av att dörren till rummet gled upp till en springa. Jag vände mig fort om för att se vem som öppnat och såg att någon tittade in genom dörrspringan. Jag hade släckt så det var mörkt och antog att det var min lillasyster. Så jag frågade vad hon ville, men fick inget svar. Istället gled dörren upp litet till och personen gick in i rummet. Jag satte mig upp i sängen, och förstod vid det laget att jag erfarade ett drömrelaterat fenomen. Jag tänkte att det var ett spöke jag såg framför mig, något jag givetvis inte tror på, och avvisade det därför som att min hjärna drömde medan kroppen var vaken. För jag satt upp i sängen och jag var fullt medveten. Personen började gå mot skrivbordet. Trött som jag var, och mörkt som det var, tänkte jag att det kanske var min syster ändå, så jag bad henne att sticka därifrån så jag kunde fortsätta sova. Hallucinationen av en flicka började då vända ansiktet mot mig och le ett retsamt leende som för att säga: "nej du, jag är här för att stanna." Drömspöket gick sakta längre in i rummet (inte mot mig utan parallellt in från dörren, men alltid med ansiktet vänt mot mig). Jag satt upp i sängen och stirrade på hallucinationen i kanske 10-15 sekunder innan den sakta tonades ut i luften genom att bli allt mer transparent tills den var osynlig. Jag satt 2-3 sekunder till och stirrade där drömspöket hade försvunnit och sonderade huruvida jag drömde eller var vaken. Antog att jag gjorde både och. Förvånades över att hallucinationen varade så pass länge (jag har aldrig haft en hallucination förut). Jag var inte rädd vilket man kan tänka sig att man skulle bli om man ser en flicka med svarta läppar och svarta ögon le mot en någon meter från ens säng.
Så jag tände sänglampan, memorerade tydligt att jag hela tiden suttit i sängen vänd mot dörren och att jag inte drömt detta och därefter satt mig upp i sängen. Så jag reste mig upp, drog på mig byxorna och började treva med händerna i luften där drömspöket tonats ut (för att försäkra mig om att inget var där). Trodde under ett ögonblick på spöken men när jag piggnat till gav jag mig själv förklaringen att det var ett drömrelaterat fenomen. Kallade det för en drömhallucination (jag vet inte vad det kan heta på riktigt).
Jag gick upp på övervåningen, berättade om det hela för min mor som trodde att jag drev med henne. Visserligen hade hon en anledning att betvivla mina ord för att hon känner till min passion för skräckfilmer. Jag förklarade för henne att man kunde få sådana hallucinationer av att man fortfarande drömmer när man har vaknat. Jag berättade för henne om drömparalyser dessutom, men hon trodde ännu att jag bara försökte skrämma henne. Sedan frågade jag på skämt om hon inte trodde det var ett riktigt spöke eftersom dörren trots allt öppnats av sig själv (antar att hallucinationen kan ha triggats av att dörren öppnades av sig själv?). Hon sade att den dörren brukade göra det. Jag gick ner och satte mig vid datorn. Var först då som en viss olust började fylla mig. Litet gåshud, en aning högre puls och ett visst beroende av att se mig över axeln när jag var i rummet. Ändå kändes det behagligt. Jag fick den adrenalinkick jag sökte i skräckfilmer genom ett drömrelaterat fenomen, tänkte jag för mig själv och kunde inte låta bli att le. Såg även litet fram emot att uppleva liknande hallucinationer i framtiden.
Nästa natt skedde nästa hallucination. Denna var kortare. Jag låg i sängen med näsan mot väggen, och hade endast slumrat till. Kände gåshuden och de kyliga vindarna som man ofta uppfattar av kallsvettighet eller under liknande adrenalinpumpande situationer. Den här gången kändes det som någon trummade på min rygg med sina fingrar och det lilla jag såg i mörkret var grönaktiga ljusstrålar som dansade i ögonvrån och en snabb reflektion av ett ansikte framför mig. Insåg den här gången att jag gärna upplevde dessa saker när jag var förberedd, men inte som överraskning. Tände lampan, avvänjde mig med synerna, släckte lampan och kunde äntligen sova i frid.
Så vad beror detta fenomen på? Hur kan dessa vakendrömmar uppfattas så verkliga att man nästan kan röra vid drömspökena med händerna? Kan det faktum att jag ena dagen önskade att jag skulle få uppleva det igen ha påverkat det som skedde under andra natten? Finns det metoder att kontrollera detta så att man kan få dessa nästan på beställning (litet som en självuppfyllande profetia, eller vad man ska kalla det)? Eller se till att inte få de alls de tillfällen man fylls med olust? Kicken är tillfälligt tillfredsställande, men jag vill inte uppleva detta varje natt.
__________________
Senast redigerad av Ryoga 2008-02-09 kl. 12:50.
Senast redigerad av Ryoga 2008-02-09 kl. 12:50.
