Ord för ting man inte kan ta på

Och för att fortsätta min egen monolog: Är det någon som känner till något språk där distinktionen mellan abstrakta och konkreta substantiv är relevant? Inte för att det skulle göra det mer meningsfullt i svenskan, men det skulle åtminstone finnas typologiskt stöd för det. Annars kanske det vore mer meningsfullt att dela in substantiven utifrån om referenterna är avlånga eller inte, vilket ju förekommer. Och vem vet, så småningom kanske det till stockar, gubbar, pinnar och penisar bildas analogiska pluralformer som trombonar och pennar, varvid boll kan föras till -er-klassen: apelsiner, glober, boller …

Tyska språket skulle med ett enkelt grepp kunna ta chansen. Konkreta substantiv
med versal och abstrakta substantiv med gemen första bokstav.

Det har inte skett: (die) Abstraktion. Ordet abstraktion får väl anses uppfylla
kraven på ett abstrakt substantiv.

För att göra detta något mer on-topic, och åtminstone handla om argumentationslära, som har i vart fall lite grann med språk att göra, ägnar du dig i hela inlägget, men extra tydligt här, åt den så kallade halmgubbetekniken, där man uppfinner så bisarra och obegåvade motståndaråsikter som möjligt. Denna teknik har två retoriska fördelar. Den första är att det naturligtvis är betydligt lättare att argumentera ner åsikter ju mer bisarra och obegåvade de är - i all synnerhet om man själv har skapat dem. Den andra är att det är mycket lättare att själv framstå som klok, vis, balanserad och förståndig, om man kontrasterar sig mot åsikter som uttryckligen är skapade för att vara ovisa, oförståndiga och obalanserade.

Hur är det med bantuspråk och en del indianspråk? Ligger inte de åtminstone nära med sina olika substantivklasser baserade på substantivets egenskaper? En snabb koll ger vid handen att Swahili har en egen klass för verbalsubstantiv. Även om denna klass inte omfattar alla abstrakta substantiv, så bör den ju i alla fall utgöra en klass som uteslutande består av abstrakta substantiv?

Annars har jag alltid inbillat mig att anledningen till att vi har ett begrepp "abstrakta substantiv" huvudsakligen är en konsekvens av att de mest primitiva definitionerna av substantiv bara omfattar de konkreta.

Men abstrakta substantiv torde ju ha funnits så länge vi har haft språk som fungerar någotsånär som våra nuvarande. Visst har andelen abstrakta substantiv ökat med samhällets ökande komplexitet, ch de akademiska disciplinernas utveckling. Men begrepp som "mod", "dumhet", "lojalitet", "elakhet" etc måste rimligen ha varit centrala för varje mänsklig gemenskap alltsedan vår art bildades.

Som bland andra kognitionsforskaren Peter Gärdenfors sagt, så har både däggdjur
och andra medvetna djur (som fåglar) förmågan till generaliseringar/abstraktioner.
Åtminstone däggdjuren har REM-sömn, varvid kanske de konkreta upplevelserna
under dagen sorteras in i abstrakta fack. Erfarenheter är nämligen så mycket
mera värda om de omsätts till lagom abstraherade scenarier.

Vissa apor i djungeln har tre olika varningsljud för (1) markburen fara,
(2) trädburen fara, (3) luftburen fara. Ett husdjur som har lärt sig vägen genom
skogen en vinterdag, har inga problem att hitta vägen ett halvår senare, även
om lövträden ser helt annorlunda ut med blad och marken är brun/grön i stället
för vit. Näthinnans bilder har absorberats och abstraherats.

Det var därför jag klankade på Cartesius dikotomi mellan djur och människor ,
mellan kropp/maskin och ande/själ. Gradskillnader gäller, inte principskillnader.

Språket har framför allt på ett oerhört drastiskt sätt ökat människans förmåga
att samordna sina kategoringssystem med andra individer. Förmågan att i
tankevärlden laborera med många scenarier och projekt, även framtida, har
utvecklats parallellt med uppfinningen av tempus för verb. Till det kommer
kulturella påbyggnader som kalender och klocka, samt IT-modeller i datorer.

Antag att ett möte anordnas den 20 februari 2008 med tolv edsvurna kallade.
I vilka skedet är detta mötet abstrakt och i vilket skede är det konkret? Är
det konkret enbart under de kanske 90 minuter då deltagarna sitter på plats?
Nja, det protokollförda mötet är att betrakta som konkret för all framtid...

Det har du iofs rätt i. Fast ska man släppa efter på premisserna kanske man inte behöver ge sig iväg till bantuspråk. Mina kunskaper om swahili är visserligen närmast obefintliga, men det tycks mig som om dessa verbalnomina (ku-klassen) i stor utsträckning fungerar som de indoeuropeiska infinitiverna, vilka ju också är verbalnomina till ursprunget.