Ord för ting man inte kan ta på

Ursäkta om det låter lite luddigt, sitter och skriver en essä och har helt tappat ett viktigt ord för texten.

Det jag söker är ett samlingsord för "saker man inte kan ta på", tex luft, dröm, tanke et cetera

Är ganska säker på att det finns en grammatisk term för dess ord, och de är termen jag söker i första hand.

Hoppas det inte låter helt konstigt, och tack på förhand.

Mvh // den_gule

Abstrakta ting?

Kallas de inte bara för abstrakta substantiv? Brukar väl främst appliceras på känslor o dyl.

Abstrakta ting funkar ju utmärkt, men är nästan säker på att det finns något annat ord... Bah vad jobbigt det är när man vet att det finns någonstans inne i skallen men vägrar komma ut . Fan, det är så nära nu. Lovar att skriva så fort jag kommer på det, om du inte använder abstrakta, vilket du lika väl kan göra .

Abstrakta substantiv är sådana som inte har någon massa, och med tanke på lufttrycket kan det vara svårt att betrakta luft som abstrakt, i alla fall utifrån den definitionen. Dröm och tanke fungerar möjligen bättre, men det beror väl till största delen på okunskap om den typen av kemi.

Företeelsen »abstrakta substantiv« kan synas vara en paradox, en oxymoron.
Antaget att substantiv skulle ha substans. Går man ett steg djupare så syftar
substans på väsen (karaktär) och väsentligen(!) unika [underliggande]
egenskaper.

Kravet på att konkreta substantiv skall ha massa är inte absolut. Elementar-
partikeln neutrino saknar möjligen massa men är klart konktet. Luft väger
ca 1,3 kg per kubikmeter vid markytans tryck. Luft är högst konkret.

Idag får vi direkt generalisera massa till effekter i sinnevärlden. En mp3-fil är
konkret, eftersom den kan bringa trumhinnor i svängning. Rosendoft är
konkret, även om dess massa är närmast omöjlig att mäta.

Termen »abstraktion« används ibland synonymt med »abstrakt substantiv«.
Frihet anses vara en abstraktion, ändå det bästa ting som sökas kan all världen
kring (Biskop Brask).

Begreppen »ryggradsdjur« och »vertebrater« är abstraktioner. Därför är det en
filosofisk/ontologisk fråga om ryggradsdjur är konkreta substantiv. Ingen har
sett ett ryggradsdjur som inte är specificerat som däggdjur, fågel, reptil, fisk ...
Men begreppet »däggdjur« är en abstraktion... En individ och en flock är
konkreta, även om flock är en abstraktion för ett antal individer.

Våra tankar är numera konkreta färgade fläckar på en scanners bildskärm.
Det är bara en tidsfråga innan magnetkameran kan visa på hjärnaktiviteten
när jag tänker på frihet. Då har friheten blivit konkret.

Vad är konkret och vad är abstrakt: befattning, Big Bang, reservdel, vikarie?
Konceptet är konkret om jag har tappat det, men en metaforisk glimt i pappas
öga före konceptionen. Vikaren är en abstraktion tills hon har blivit städslad.
Reservdelen är ett koncept tills jag har köpt ett oljefilter. När jag har placerat
detta på plats så upphör reservdelen sitt varande men oljefiltret finns kvar...

Det kan synas så om man inte antar att abstrakta substantiv är en elliptisk form av substantiv med abstrakta referenter.

Och ska man gräva ännu mer i ordet består ju sub-stantia av de semantiska komponenterna ’under’ och ’stå’, men jag understår mig inte att abstrahera fram eventuella implikationer ur det faktumet.

1. I sin mest abstrakta tolkning är substantiv abstrakta om de har en eller flera
referenter, det/de mer specifika. Reservdel har bland annat startmotorer som
referenter. Startmotor har ett antal typer av startmotorer som referenter.
Bara individen startmotorn med serienummer 12V0954324 är konkret (levereras).

Till och med frihet kan till sist ha en konkret referent. Nelson Mandela fick
sin (konkreta) frihet i februari 1990. Konkret därför den är individuell och
identifierbar till klockslag och person.

2. Jag tillät mig att efterredigera inlägget 11:25 med »unika [underliggande]
egenskaper« som det som karaktiserar en substans och ett substantiv.
Med antagandet sub-stantia = [det] inneboende, underliggande etc.

Ja, vill man kan man naturligtvis fokusera på den betydelsen av abstrakt, även om det nog är ovanligare i sammanhanget. I min värld är i alla fall reservdel lika konkret som startmotorn 12V0954324, trots att det ena är en hyponym till det andra och därmed befinner sig på en annan abstraktionsnivå.

För övrigt förstår jag inte varför man envisas med att tradera den här distinktionen när den inte bara är problematisk från gränsdragningssynpunkt utan dessutom fullständigt meningslös från grammatisk synpunkt till skillnad från exempelvis distinktionen mellan individuativa och dividuativa substantiv. Någon som har något bättre förslag än att man gör så helt enkelt därför att det är tradition?

Om vi kunde utpeka den flummige Cartesius som skyldig till skiljelinjen mellan
konkret och andligt, så skulle det kännas som en senkommen revansch. Oändligt
mycket lidande har åstadkommits av Cartesius horribla inställning till djur som
själlösa och därmed oförmöga att känna lidande av konkreta skador.

Än i denna dag har samma tankegång vidarebefordrats i attityden att meniga
soldater skulle vara ägnade som kanonmat och inte lida av sina skador och
umbäranden så som civilbefolkning lider. Abstraktionen Nationen är ytterst
central i den pågående presidentvalskampanjen. Folk som befinner sig på fel
sida om makten betraktas som tämligen själlösa. »We don’t do body count!«

Ett massivt ifrågasättande av abstraktionerna är ett första steg mot saklig
analys av propaganda. Den "ekonomiska vetenskapens" abstraktioner är
värda en rejäl och konkret avhyvling.

Den svenske statsministern säger att frågan om flera kärnkraftverk bör avgöras
av »marknaden och styrmedel«. Det tolkar jag som att de marknadsliberala
tankesmedjorna skall fylla de nästan själlösa väljarnas skallar med opinion som
går eliterna till mötes i jakten på kortsiktiga vinster.

Eliternas maktstruktuer bygger alltså i mångt och mycket på en tillskansad makt
över abstraktionerna, ett terminologiföreträde. Värdet av terminologiföreträde
är idag mera oumbärligt än någonsin för eliterna, när propagandan når rakt in
i vardagsrummen och når ungdomar i »formbar« ålder samtidigt som den reala
verkligheten blir mer och mer absurd. Ändå är det en tradition som fullföljes.

Under kyrkans högsäsong skapades en hel pseudovärld av abstraktioner för att
hålla allmogen och andra lägre stående i schack. Prästerna undervisade folket
om det Gudi behagliga att låta sina söner gå ut i kriget och kämpa för Nationen.
Abstraktionen Den Helige Ande fick de fåkunniga att hamna helt i underläge.

Idag är det Nationens rätt att förvalta den globala biosfären ock skita i Kyoto,
som ständigt trummas in i de unga skallarna. Då kommer de att välja en Mammon
behaglig president som kan hävda Nationens rätt till terminologiföreträde...

Tänkvärda ord, Egon3. Och apropå kyrkan: Visst är det ett närmast genialt drag, det namnet Gud – som nedgör var kollega till blott gud bland andra!