Pungbråck/ljumskbråck

Jaha inget händer.. Så jävla less. 14 månader har det strulat nu. Inte ens fått tid till röntgen än.

Tjatat till mig en röntgen.. Fick tiden idag. Som säger att det ser för bra ut för att operera. Ruta ett igen. De vill alltså inte operera en barnlös man, med daglig smärta, med bråck i pungen. Jag förstår det inte....

Opererade mig för fyra dagar sen, med titthål. Fick välja teknik och tycker det är skönt att slippa ett stort operationssår och en massa avskurna muskler och nerver. Operationen gick bra, tog en halvtimme, och sjukt yrvaken när de väckte mig från en extremt djup sömn. En annorlunda erfarenhet var att det inte gick att kissa så länge morfinet verkade, jag hade noll kontroll från hjärnan att kunna öppna kranen om man så säger. Jag kissade hela kvällen när det väl släppte. Var sjukt orolig för överfull blåsa, men lugnade mig efter att ha läst på om morfin här på FB, att det var morfinet det beror på och att det släpper när morfinet släpper efter maximalt 8 timmar.
Dagen efter var okej, knaprade maxdos Alvedon och satt i soffan eller låg helst på rygg, allt annat gjorde ont.
Andra dagen efter operationen så svullnar ljumsken upp, pungen likaså. Halva snasen och pungen är blå.
Smärtan avtar för varje dag, men det spänner i pungen om jag är upprätt länge, så ligger helst ner. Undrar när den svullnaden ska avta...?

Hej, känner mig skyldig att dela vidare av mina erfarenheter av denna sjukdom/händelse då det inte talas om. Hittade en knöl i pungen, tänkte att de var cancer och skämdes över det. Berättade inte för någon, hoppades det skulle gå över liksom. Men det gjorde det inte så jag fick ta mig modet att berätta.

Fick tid, allt löste sig. Det handlar om att hitta modet och vi måste bli bättre på att prata om sånthär. Jag har inte haft någon pappa som kunnat berätta, därför måste vi hjälpa varandra.
Var rädda om er.