Allmän livscoaching önskas

Hej!

Får man be er på Flashback om lite coaching?

Så här är det. Jag är 21 år och i dagsläget i sluttampen att bli färdigutbildad tekniker, med kommande jobb troligtvis som maskinelektriker. Jag har haft ett vitt spektrum av yrkesdrömmar; läkare, ambulanssjuksköterska, lärare, psykolog och naprapat är de som ofta återkommer. Av en slump fann jag en KY-utbildning inom elektroteknik som jag valde att hoppa på. Och nu känns det som jag hittat något sånär rätt.

Min framtid ser dock ganska oviss ut. En sak vet jag: jag vill inte fastna i slentrianen vakna på morgonen, gå till arbetet, göra samma sysslor som igår, kanske bli befordrad om några år, byta ut de gamla sysslorna mot nya som till slut blir lika tråkigt repetitiva, gå hem, vakna på morgonen, gå till arbetet...och så vidare..... Högre ambitioner än så har jag. Så nu har jag kikat på en del högskoleutbildningar på skolor som KTH, LiTH och Chalmers. Det är nu jag skulle vilja ha lite coaching.

Att ha avlagt en, säg, högskoleingenjörsexamen på KTH skulle se fint ut på CV:t. Då skulle jag kunna nischa mig inom medicinsk teknik och på så sätt arbeta på ett sjukhus men som tekniker. Att få skruva isär och felsöka en EKG-apparat måste vara riktigt tufft! Annars finns en uppsjö möjligheter till olika varierande jobb och den tanken gillar jag.

Det som tar emot med att plugga på högskola är, hur konstigt det än må låta - studentlivet. Jag är uppvuxen i ett litet samhälle om 3000 invånare, jag har stadigt förhållande med min sambo och när hon är ute och festar föredrar jag att dra till en polare på en kaffe eller en whiskey och några öl; eller bara ta det lugnt hemma. Jag börjar bli gammal! Att festa var mitt liv förut, men inte längre, nu är det bara ett nödvändigt ont för att få behålla sina polare.

Min flickvän är några år yngre och har inga planer på att plugga vidare efter studenten i sommar. Hon är beredd på att flytta till Stockholm, Linköping, Göteborg eller vart jag nu vill plugga. Men jag är rädd för att hon inte kommer ha någonting att göra medan jag sitter och pluggar. Och återigen studentlivet.... om jag går på fest eller något annat studentrelaterat, får jag ta med mig henne då, hon som inte är student själv? Hur ska hon annars hitta nya kompisar att umgås med när jag pluggar?

Det känns som att jag borde börja runda av och komma något konkret som går att svara på....

Frågor om högskoleingenjör/civilingenjör finns det redan gott om på forumet. Frågor om vilket universitet man ska välja lider det heller ingen brist på. Något jag däremot inte har sett är:

Går det att ta vid sitt småstadspassiva vardagsmysiga liv tillsammans med sin flickvän, om man flyttar till en hektisk högpulserande stad som Stockholm, då den ene av oss pluggar en tidskrävande ingenjörsutbildning och den andre förmodligen går hemma och väntar på den förste; eller är detta något som helt enkelt inte kommer fungera?

Om man som jag vill nå långt - jag skulle kunna se mig själv som avdelningschef eller projektledare, alternativt konsult eller specialist inom något tekniskt område - men ändå inte vågar släppa den trygghet jag idag lever i, är högskolan något som bör förbli i listan över ouppnåeliga drömmar?

Ska jag slå mig själv med en hammare i skrevet och inse att jag måste dra ur tummen ur munnen och ta tag i mitt liv som den vuxna människa jag borde vara, eller tillhör jag en personlighetsgrupp som obönhörligen är gjuten till att vara en romantisk vardagsmänniska och således bör vara nöjd med ett jobb som maskinelektriker och iallafall tjäna ganska bra stålar medan jag får mycket tid över till min hona?

Nu står jag i valet och kvalet att antingen radera ovanstående, ta en kaffe och kolla porr och vänta tills bakfyllan efter gårdagens ålandskryssning ger sig och tillhörande ångest lägger sig.... eller trycka på "Skicka nytt ämne" och se om kanske någon av er där ute, har tråkigt en dag på jobbet och känner för att ge sina fem slantar på ett klokt råd. Tärningen får avgöra. 1-4 radera, 5-6 posta....... en femma. Vi kör hårt.

Tack och bock
...... Hermanito

bara en fundering på en av många reflektioner.
tror du inte har så mycket till val, finns det ett jobb där man inte behöver gå upp på morronen, och göra samma syssla i alllllllllla år, så får du gärna berätta.
har gjort exakt den sysslan i tamefan 1 år, fast istället gått upp sent som fan, sitta av tiden, surfa spela kolla porr om man så vill, och gått o väntat på fyllan på kvällen abra o de var fan inte kul de heller.
har nu vänt upponed på tillvaron fullständigt och går till jobbet istället för att göra as utav tiden hemma bara.
ta tag i livet förfan om omgående och börja jobba, och vet som sagt inte vilken värld du finns i , men i den verkliga måste man gå upp varje morgon och göra samma jevla saker, tyvärr, eller finns det någon annan lösning?
vet ingen annan väg än att börja på golvet och sluta stående.

och har tråkit som fan på jobbet, därför jag sitter på fb och kommer troligen göra i många år till, men som sagt, alternativ?

Du är bara 21, varför inte jobba ett år eller två inom det som ky-utbildningen leder till och ger din flickvän lite tid?

Jag tror att vad han menar är att han vill ha ett jobb som inte enbart går ut på att man går dit och sitter av tiden. Utan vill jobba med något som han tycker är intressant, utmanande och stimulerande där ingen dag är den andra lik. Som då tex sitta och pilla med avancerad sjukhusutrustning. Är det rätt uppfattat?

Sen ang att byta lantlivet mot storstadslivet så är det ju ingeting som säger att du måste bo mitt i smeten. T ex Stockholm har goda kommunikationer och du kan bo en ganska bra bit utanför stan och fortfarande snabbt ta dig till skolan. Sen hur lätt det är att få bostad där är ju en annan fråga. Har du dock minsta tanke på att plugga i Sthlm eller Gbg så bör du ställa dig i bostadskö så fort som du läst klart den här meningen. Det kostar inget så det finns inge anledning till att inte göra det.

Väldigt många människor är mer eller mindre trygghetsnarkomaner. Det är den som vågar lite som har störst chanser att vinna. Inget av det du pratar om är på något sätt omöjligt, det enda som förstör dina chanser är om du tvekar för länge eller 'fegar ur'.

Skulle det bli fel (blir det inte) så finns alltid alternativet att backa 'hem' kvar. Klart ni kan klara studierna, du och flickvännen. Gör ni inte det så är det för att ni inte hör ihop i längden ändå - oavsett var ni är. Högskolestudier är inte så knäckande som du kanske tror innan du provat.

Det är roligt och spännande att göra nya saker. Du vet ändå inte hur morgondagen ser ut, ens om du stannar kvar och 'nöjer' dig.

Tack för synpunkterna!

harryviktor: Läs mitt svar till Bud Flud nedan.



"Du är bara 21", det där en kommentar som känns väldigt bra att höra (jag är inte ironisk). Det känns som att jag måste hinna med allting nu. Men låt säga att jag väntar med att plugga tills jag är 24-25. Låt även säga att jag bestämmer mig för att jag vill bli civilingenjör. Då är jag 29-30 när jag är utexad, medan andra kanske är 23. Å andra sidan är jag då både mognar plus har arbetslivserfarenhet sedan innan och det borde väl väga tungt?


Det första är korrekt uppfattat. Intressant, utmanande och stimulerande - det är tre viktiga nyckelord.

Att bo en bit utanför Stockholm låter definitivt som en möjlighet. Jag ställde mig i bostadskö efter jag läst klart ditt inlägg. Tack.


Det har säkert helt rätt i det du säger. Men något som får mig att vara lite extra trygghetsknarkande är det faktum att jag lider av panikångest. Och då är det inte lika lätt att bara satsa.

Kul att höra! Var det hos SSSB du ställde dig? Väntar du med att plugga i två år som du skriver så kommer du inte att ha några problem att få bostad. Kom bara ihåg att logga in var tredje månad för att behålla ködagarna.

I vilket fall så tycker jag att du ska göra det. Bestämer du dig för att hoppa på en högskoleingenjörsutbildning så är det ju trotts allt "bara" tre år. Gillar du det så finns det inte heller något som hindrar dig att läsa två år till till en mer avancerad examen. Hatar du det eller att det inte funkar med resten av ditt liv så är det ju bara att hoppa av. Då har du ju iaf försökt, eller hur? Då har du också en KY-utbildning att falla tillbaka på.

Edit: Sen det där med studentlivet så är det ju långt ifrån obligatoriskt att vara ute och supa fem dagar i veckan. Du kan välja att stå helt utanför studentaktiviteterna men det finns ju också givetvis medelvägar.

Ja det blir lite annorlunda då, och förklarar säkert en hel del av dina tvivel. Du kanske ska satsa på att bli av med den (panikångesten) först, och ta resten sen?

Ställ dig i svenska bostäders studentkö medans du ändå håller på, överväg kommunala kön också, kostar typ 350 kronor per år eller ngt likande (www.bostad.stockholm.se) kan man tänka sig att bo långt från stan är det rätt lätt att få bostad där.

jag är lite mer orolig för din flickvän, att hon bara ska dra hemma då du pluggar låter inte bra i längden, kommer slita som fan tror jag. Se till att aktivera henne lite... ngn enstaka kurs på universitet kanske eller ngt likande.

Lycka till!

Precis. Du kan ta det lugnt. Jobba något år först och låt beslutet mogna. Det är ingen fara om du väntar tills du är runt 24-26. Du kommer dessutom ha en teknisk utbildning och jobberfarenhet på pappret. Inte helt fel att ha.

dubbelt

Klart du kan leva småstadslivet, ifall du orkar pendla in till skolan varje dag. Bosätt dig längst ut på pendeln? Bosätt dig på 10 minuter med pendeln in till stan utan att vara i solna eller något? bosätt dig 20 - 30 minuter från pendeln(dvs centralstationen)?

Tja, har du tillräckligt med matematik/fysik etc skills som gör att du kan börja nu? läs kandidaten i medicinsk teknik på KTH? Även ifall det kanske är att låsa in sig själv litet väl, elektroteknik med inriktning på de intressantaste medicintekniska prylarna kan nog vara nice.

Jag tyckte ditt inlägg var såpass roligt så vill du ha personlig coaching är det bara att skicka ett PM så kan jag väl änna fixa det