2008-02-04, 23:19
#1
Snön föll utanför fönstret och jag satt i min ensamhet framför datorn med huvudbry. Idag skulle det trippas på LSD men problemet var att vi var tre personer som skulle trippa men jag hade endast kunnat få fram två lappar. Det var jag, fröken Fatale och herr Pseudonym som stog på gästlistan till vår kosmiska resa men endast två biljetter fanns. Efter mycket letande hittar jag dock en kille som har en lapp som ska säljas men när jag hör med fröken Fatale så visar det sig att hon ligger sjuk i feber. Surt, surt. Herr Pseudonym och jag går ganska långt bak men mer vill jag inte avslöja då han specifikt sa att han ville vara helt anonym i min rapport så tyvärr kommer beskrivningen av interaktionen mellan herr Pseudonym och jag bli ganska detaljlös.
Tillbaks till mitt rum: Som planerna såg ut så var det bara jag och herr Pseudonym som skulle trippa denna vintriga februarinatt. Lite synd på fröken Fatale men jag insåg att jag nog skulle bli mer lekfull i sällskap med herr Pseudonym än vad jag skulle bli mer fröken Fatale och det kan ju vara både bra och dåligt beroende på syftet med trippen. Jag fick ta det som det kom. Jag möter upp herr Pseudonym vid en tunnelbanestation i södra Stockholm och vi beger oss till en livsmedelsbutik för att inhandla det som behövdes för trippen. Vår lista såg ut såhär:
Inte mycket att skryta med men vi kände att det var allt som behövdes. Vi hade också en helt underbar lägenhet att leka ostört i hela natten utan att någon skulle komma med några invändningar. Lägenheten som tillhörde herr Pseudonym var fint dekorerad med fluffiga kuddar, mjuka soffor, saccosäckar och häftiga tavlor. Vi stapplade in i lägenheten runt 19:30, började sätta upp laptopen och annat som behövdes innan vi på ett nästan religiöst sätt placerade de små lapparna av märket Shiva på tungan. Vi har satt oss i vagnen till berg- och dalbanan och nu börjar tåget långsamt rulla..
En liten våg av ångest sköljer över min kropp som alltid med narkotika i dess olika former men jag vet att jag har full kontroll över hjärnkontoret så jag lutar mig tillbaka i saccosäcken och känner den lilla lappen ligga och vila under tungan. Vi hade hyrt Mel Brooks odödliga film "Spaceballs" och tänkte titta på den tills lappen började göra sig påmind. Jag känner pirr i hela kroppen och är sjukt peppad inför vad som kommer hända. Jag vet att det är omöjligt att snea ur med herr Pseudonym i närheten då han är en otroligt lättsinnig människa. På ett bra sätt dock! Vi lägger oss mot varandra och skrattar oss fördärvade åt de fullständigt klockrena karaktärerna i filmen. Klockan är 20:30 och lappan sväljs. Jag känner ett litet illamående komma men påminner mig själv om att det bara är temporärt. Härifrån har jag ingen koll på tiden, inte på grund av att jag inte hade något tidsperspektiv utan för att jag inte brydde mig nämnvärt bara så ni får ta det som det kommer.
Jag går ut i köket för att hälla upp lite läsk åt mig och herr Pseudonym men väl i köket glömmer jag bort mitt uppdrag. Jag går förvirrad tillbaks till soffan och och sätter mig bredvid herr Pseudonym.
- Var är läsken? frågar han med ett flin.
- Ursäkta?
- Du skulle hämta läsk, va?
- Skulle jag?
- Skulle du?
- Frågar du mig?
- Ja.. eller?
Vi utstöter några 'HEHE':n och fattar att det är LSD:n som börjar slå. Jag går ut i köket, häller upp två glas läsk men skapar samtidigt ett nytt problem för plötsligt har herr Pseudonym ett glas. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Glasen jag håller i är såna där ölglas med lock på men jag lyckas övertyga honom om att det är MYCKET roligare att dricka ur ett sånt glas än en larvig japansk tekanna. Han tackar och tar emot och vi sörplar på den extremt söta läsken samtidigt som vi återigen skrattar ihjäl oss åt Spaceballs. Efter ett tag går filmen mot sitt slut och vi sitter och stirrar på skärmen. Now what? Vi surfar runt lite slött samtidigt som vi åtnjuter de första visuella effekterna. Allting glänser och gungar sådär speciellt och jag ryser av välbehag.
Jag ringer en kille från internet ganska random för att höra hur det är med honom. Jag pratar fort och osammanhängande om vad jag upplever och han verkar totalt ointresserad och utstöter ett 'typiskt dig..'. Jag skrattar och säger åt honom att han ska hälsa resten av internet en massa saker som ni läsare inte skulle förstå riktigt. Jag hoppar runt i lägenheten och beundrar tavlorna som vacker vajar i vinden. Någonstans i ett hörn av internetet så hittar vi en tråd som handlar om att man ska posta söta bilder på katter. Vi bler helt till oss och spenderar hela två timmar av vår dyrbara tripp med att bara titta på dessa söta katter och skratta. Helt jäkla efterblivet tycker jag såhär i efterhand men katterna gjorde mig så underbart lycklig! När jag blundade såg jag gosiga katter som gosade ner sig i kuddar och jag log så att jag trodde att skulle få kramp i kindmusklerna.
Men två timmar förflyter och medan herr Pseudonym besöker toaletten får jag paus i skrattattackerna. Jag lutar mig bakåt och tänder en cigarett. "Det måste ju vara olagligt att må såhär bra!" tänker jag och inser vidden av mitt statement. Det ÄR ju olagligt. Om nu kemisk lycka finns (jag vet att LSD har två sidor av myntet men än har jag inte sett den andra sidan) så hur kan någon säga sig ha rätt att förbjuda befolkningen att använda den? Vidare börjar jag fundera på om det är FEL att må så här bra på grund av en kemisk substans. Betyder det att jag på något sätt misslyckats i det nyktra livet? Måste jag ha LSD för att uppnå total lycka och om inte, vad har jag missat? Vad gör andra människor lyckliga? Folk brukar mena att lycka är sann kärlek, betyder det att jag är oförmögen att älska eller har jag bara inte kommit till det stadiet i mitt liv än? Äkta vänskap är lycka, betyder det att jag inte äger några äkta vänner? Vad är en äkta vän?
Herr Pseudonym återvänder och trots att jag han är en av mina bästa kamrater så känner jag mig totalt oförmögen att diskutera mina tankar med honom. Jag blir arg på mig själv. Varför kan jag inte det? Varför kan jag inte vara helt ärlig mot någon? Jag måste hela tiden ta hänsyn till deras jävla känslor vilket jag känner begränsar mig något enormt! Jag fimpar cigaretten och då försvinner dessa tankar helt från mitt huvud. Jag känner mig plötsligt lekfull och vill göra något aktivt. Jag hoppar upp och börjar med ett barns äventyrslystnad söka igenom de mest avlägsna regionerna av lägenheten. Herr Pseudonym hoppar på och tillsammans hittar vi .. ingenting. Ingenting kul alls förutom möjligtvis en papperslapp som såg ut som en katt men inte mer.
Jag slänger mig på soffan där saccosäcken står (Ja, ni läste rätt) och kramar om den. Herr Pseudonym välter den över mig och plötsligt är jag under den. Jag viftar med armarna men kan inte hitta en väg ut. Jag försöker föreställa mig rummet utanför säcken och i något drömaktigt stadie försöker jag fjärrstyra mina armar, leta upp herr Pseudonyms ansikte och börja dra i det. Vi fnissar hysteriskt och efter mycket ansträngning är jag fri. Efter någon minut börjar jag sakna mitt liv under saccosäcken och lägger mig återigen, fast denna gång självvållat, under den. Jag låtsas att jag är i ett fort där jag är säker. Jag ser en vallgrav, en port och höga murar. Här är jag kung och ingen annan kan ifrågasätta mig! Jag myser av tanken. Jag tittar ut i mörkret under säcken och ser de mest fantastiska mönster virvla runt i vackra färger. Jag tipsar herr Pseudonym om mörkrets krafter och han tänder en cigarett och går in på toaletten och släcker. Jag följer efter ett tag efter och tillsammans står vi och tittar ut i mörkret. Då ser jag något fantastiskt! Cigarettglöden lämnar efter sig helt otroliga trails! Herr Pseudonym viftar på sin cigarett och fantastiska saker händer! Trailsen ligger kvar flera sekunder och jag kan knappt fatta det jag ser, en helt UNDERBAR upplevelse! Jag springer ut och hämtar en egen cigarett för att sen återvända till mörkret där vi båda står och skapar underbara mönster med våra cigaretter. Jag råkar komma åt ljusknappen och ljuset tänds. Synen jag ser i spegeln är helt absurd: Två syrade killar står och viftar med cigaretter inne på en toalett med ansiktsuttryck som kan få vem som helst att tro att vi just har sett Gud. Vi brister ut i apgarv och märker hur svettigt och rökigt det var inte på den lilla toaletten. Vi går ut och slår oss ner i soffan.
Tillbaks till mitt rum: Som planerna såg ut så var det bara jag och herr Pseudonym som skulle trippa denna vintriga februarinatt. Lite synd på fröken Fatale men jag insåg att jag nog skulle bli mer lekfull i sällskap med herr Pseudonym än vad jag skulle bli mer fröken Fatale och det kan ju vara både bra och dåligt beroende på syftet med trippen. Jag fick ta det som det kom. Jag möter upp herr Pseudonym vid en tunnelbanestation i södra Stockholm och vi beger oss till en livsmedelsbutik för att inhandla det som behövdes för trippen. Vår lista såg ut såhär:
- [li]3x paket cigaretter á 20 cigaretter styck[/li]
[li]2x liter läsk[/li]
[li]2x lappar lysergsyredietylamid[/li]
[li]2x påsar chips av olika sorter[/li]
[li]1x laptop + laddare och internetanslutning[/li]
[li]1x bärbar hårddisk med all den hjärndöda underhållningen vi någonsin kan behöva[/li]
[li]2x gott humör[/li]
[li]1x hjärndöd komedifilm[/li]
Inte mycket att skryta med men vi kände att det var allt som behövdes. Vi hade också en helt underbar lägenhet att leka ostört i hela natten utan att någon skulle komma med några invändningar. Lägenheten som tillhörde herr Pseudonym var fint dekorerad med fluffiga kuddar, mjuka soffor, saccosäckar och häftiga tavlor. Vi stapplade in i lägenheten runt 19:30, började sätta upp laptopen och annat som behövdes innan vi på ett nästan religiöst sätt placerade de små lapparna av märket Shiva på tungan. Vi har satt oss i vagnen till berg- och dalbanan och nu börjar tåget långsamt rulla..
En liten våg av ångest sköljer över min kropp som alltid med narkotika i dess olika former men jag vet att jag har full kontroll över hjärnkontoret så jag lutar mig tillbaka i saccosäcken och känner den lilla lappen ligga och vila under tungan. Vi hade hyrt Mel Brooks odödliga film "Spaceballs" och tänkte titta på den tills lappen började göra sig påmind. Jag känner pirr i hela kroppen och är sjukt peppad inför vad som kommer hända. Jag vet att det är omöjligt att snea ur med herr Pseudonym i närheten då han är en otroligt lättsinnig människa. På ett bra sätt dock! Vi lägger oss mot varandra och skrattar oss fördärvade åt de fullständigt klockrena karaktärerna i filmen. Klockan är 20:30 och lappan sväljs. Jag känner ett litet illamående komma men påminner mig själv om att det bara är temporärt. Härifrån har jag ingen koll på tiden, inte på grund av att jag inte hade något tidsperspektiv utan för att jag inte brydde mig nämnvärt bara så ni får ta det som det kommer.
Jag går ut i köket för att hälla upp lite läsk åt mig och herr Pseudonym men väl i köket glömmer jag bort mitt uppdrag. Jag går förvirrad tillbaks till soffan och och sätter mig bredvid herr Pseudonym.
- Var är läsken? frågar han med ett flin.
- Ursäkta?
- Du skulle hämta läsk, va?
- Skulle jag?
- Skulle du?
- Frågar du mig?
- Ja.. eller?
Vi utstöter några 'HEHE':n och fattar att det är LSD:n som börjar slå. Jag går ut i köket, häller upp två glas läsk men skapar samtidigt ett nytt problem för plötsligt har herr Pseudonym ett glas. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Glasen jag håller i är såna där ölglas med lock på men jag lyckas övertyga honom om att det är MYCKET roligare att dricka ur ett sånt glas än en larvig japansk tekanna. Han tackar och tar emot och vi sörplar på den extremt söta läsken samtidigt som vi återigen skrattar ihjäl oss åt Spaceballs. Efter ett tag går filmen mot sitt slut och vi sitter och stirrar på skärmen. Now what? Vi surfar runt lite slött samtidigt som vi åtnjuter de första visuella effekterna. Allting glänser och gungar sådär speciellt och jag ryser av välbehag.
Jag ringer en kille från internet ganska random för att höra hur det är med honom. Jag pratar fort och osammanhängande om vad jag upplever och han verkar totalt ointresserad och utstöter ett 'typiskt dig..'. Jag skrattar och säger åt honom att han ska hälsa resten av internet en massa saker som ni läsare inte skulle förstå riktigt. Jag hoppar runt i lägenheten och beundrar tavlorna som vacker vajar i vinden. Någonstans i ett hörn av internetet så hittar vi en tråd som handlar om att man ska posta söta bilder på katter. Vi bler helt till oss och spenderar hela två timmar av vår dyrbara tripp med att bara titta på dessa söta katter och skratta. Helt jäkla efterblivet tycker jag såhär i efterhand men katterna gjorde mig så underbart lycklig! När jag blundade såg jag gosiga katter som gosade ner sig i kuddar och jag log så att jag trodde att skulle få kramp i kindmusklerna.
Men två timmar förflyter och medan herr Pseudonym besöker toaletten får jag paus i skrattattackerna. Jag lutar mig bakåt och tänder en cigarett. "Det måste ju vara olagligt att må såhär bra!" tänker jag och inser vidden av mitt statement. Det ÄR ju olagligt. Om nu kemisk lycka finns (jag vet att LSD har två sidor av myntet men än har jag inte sett den andra sidan) så hur kan någon säga sig ha rätt att förbjuda befolkningen att använda den? Vidare börjar jag fundera på om det är FEL att må så här bra på grund av en kemisk substans. Betyder det att jag på något sätt misslyckats i det nyktra livet? Måste jag ha LSD för att uppnå total lycka och om inte, vad har jag missat? Vad gör andra människor lyckliga? Folk brukar mena att lycka är sann kärlek, betyder det att jag är oförmögen att älska eller har jag bara inte kommit till det stadiet i mitt liv än? Äkta vänskap är lycka, betyder det att jag inte äger några äkta vänner? Vad är en äkta vän?
Herr Pseudonym återvänder och trots att jag han är en av mina bästa kamrater så känner jag mig totalt oförmögen att diskutera mina tankar med honom. Jag blir arg på mig själv. Varför kan jag inte det? Varför kan jag inte vara helt ärlig mot någon? Jag måste hela tiden ta hänsyn till deras jävla känslor vilket jag känner begränsar mig något enormt! Jag fimpar cigaretten och då försvinner dessa tankar helt från mitt huvud. Jag känner mig plötsligt lekfull och vill göra något aktivt. Jag hoppar upp och börjar med ett barns äventyrslystnad söka igenom de mest avlägsna regionerna av lägenheten. Herr Pseudonym hoppar på och tillsammans hittar vi .. ingenting. Ingenting kul alls förutom möjligtvis en papperslapp som såg ut som en katt men inte mer.
Jag slänger mig på soffan där saccosäcken står (Ja, ni läste rätt) och kramar om den. Herr Pseudonym välter den över mig och plötsligt är jag under den. Jag viftar med armarna men kan inte hitta en väg ut. Jag försöker föreställa mig rummet utanför säcken och i något drömaktigt stadie försöker jag fjärrstyra mina armar, leta upp herr Pseudonyms ansikte och börja dra i det. Vi fnissar hysteriskt och efter mycket ansträngning är jag fri. Efter någon minut börjar jag sakna mitt liv under saccosäcken och lägger mig återigen, fast denna gång självvållat, under den. Jag låtsas att jag är i ett fort där jag är säker. Jag ser en vallgrav, en port och höga murar. Här är jag kung och ingen annan kan ifrågasätta mig! Jag myser av tanken. Jag tittar ut i mörkret under säcken och ser de mest fantastiska mönster virvla runt i vackra färger. Jag tipsar herr Pseudonym om mörkrets krafter och han tänder en cigarett och går in på toaletten och släcker. Jag följer efter ett tag efter och tillsammans står vi och tittar ut i mörkret. Då ser jag något fantastiskt! Cigarettglöden lämnar efter sig helt otroliga trails! Herr Pseudonym viftar på sin cigarett och fantastiska saker händer! Trailsen ligger kvar flera sekunder och jag kan knappt fatta det jag ser, en helt UNDERBAR upplevelse! Jag springer ut och hämtar en egen cigarett för att sen återvända till mörkret där vi båda står och skapar underbara mönster med våra cigaretter. Jag råkar komma åt ljusknappen och ljuset tänds. Synen jag ser i spegeln är helt absurd: Två syrade killar står och viftar med cigaretter inne på en toalett med ansiktsuttryck som kan få vem som helst att tro att vi just har sett Gud. Vi brister ut i apgarv och märker hur svettigt och rökigt det var inte på den lilla toaletten. Vi går ut och slår oss ner i soffan.
) och lägger alla kub-bitarna, en glödlampa, en geléråtta och en strumpa i en ziplock-påse och slänger den i kylen. Vi återgår till att beundra vårt vackra torn. 
