Ger rasblandning friskare barn?

Nej, forskningen är inte oenig om detta vad jag vet.
Det finns överhuvudtaget ingen gen/gener som styr underarter/raser.

Jag refererar till seriös forskning i ämnet, det finns inga raser på arten homo sapiens ur ett biologiskt perspektiv.
Inte ens kanske, alla samtida raser för manniskan har dött ut sedan länge.

Ja, det är ingen specifik gen eller gener (alleler?) som styr utvecklingen till art eller underart. Klassiferingen av underarter är också ganska diffus, där så tvistar de lärde ofta om en underart ska klassificeras som en egen art eller underart. Speciellt olika trutar tvistas det mycket om olika fåglars status som art eller underart.



Att människan inte har några raser tycker jag endå är ett ganska djärvt påstående. Inte för jag tror skillnaderna är så stora att rasindelning är möjlig. Men att påstå varken till eller från kan man nog inte göra, efter det nationalsocialistiska Tyskland så blev forskning på olika folkslag tabu. Jag har då inte sett någon seriös forskning och den forskningen som pågick då är väl(?) full med vetenskapliga brister och godtyckliga antaganden.

Man har börjar att titta mer på forskningen runt de här ämnena iom att man har sett hur olika etniska grupper har reagerat olika på mediciner, så ju längre man kommer i de genetiska studier som finns, desto fler studier av det här slaget kommer vi att se.

Annars finns det en hel del läsbart på Vetenskap och folkbildning. Där forskare diskuterar runt ämnet utan att lägga in en massa moraliska aspekter.

För att citera Pelle Palm biolog och fil.lic. (källa till uttalandet Molnar, S., Human Variation, 3:e uppl. 1992.)

/mvh ikh

/mvh ikh

Jag skulle säga att parter som kommer långt ifrån varandra är säkrare generellt. T ex finns det i vissa områden ärftliga sjukdomar och alla i området är släkt med varann. Den risken slipper man med nån långt ifrån.

Ifall det finns sjukdomar som är speciellt vanliga hos svenskar/européer och andra som är speciellt vanliga hos kineser, så blir det mindre risk att de slår igenom. Vet två stycken från ett asiatiskt land som träffades i Sverige och fick ett barn tillsammans. Tyvärr hade de bägge anlag för en dödlig sjukdom och barnet dog.

Om man är svart och har anlag för sicklecellanemi, så är det alltså genetiskt bättre att skaffa barn med en vit, eskimå, indian el asiat än med en annan svart. Sicklecellanemi är en rasbunden sjukdom.

När det gäller hundar så kan en rasblandning vara friskare för att de renrasiga är för renavlade och har rasbundna sjukdomar. Har raserna olika rasbundna sjukdomar så blir avkomman friskare, iaf i första generationen.

Men viktigast för att få ett friskt barn är ju att ni två själva är friska.

Blandbarnet kommer ju att känna att det hör hemma hos sina föräldrar. De flesta "svarta" i USA är faktiskt blandbarn, varför skulle de känna sig rotlösa, de är alla amerikaner. Och det är väl inte alla adoptivbarn som känner sig identitetslösa, jag skulle tro att de flesta känner sig som svenskar, de har ju växt upp i den svenska kulturen och med det svenska språket.

Antagligen kommer kineser tycka att barnet har ovanligt stora och vackra ögon. Och många svenskar kommer att tycka att blandbarnet ser lite exotiskt ut. Troligen kommer det att lättare bli solbrun på sommaren, och det vill ju alla vara. H*n kommer att få bruna ögon och håret kommer att bli svart el mörkbrunt.

Har ni funderat på ett namn som låter bra på både kinesiska och svenska?

Här förstår jag inte riktigt ditt resonemang. Vi har klarat av att identifera arter och underarter bland övriga organismer med hyfsad framgång ända sedan Linnés dagar utan att ha tillgång till hela genomet hos dessa organismer. Att det är blir mera tjafs när det gäller människor beror dels på observer bias, och dels på att vi har selekterats för en del genetiska skillnader specifikt på utsidan, som inte alltid återspeglar insidan.

Det står fullständigt klart att de traditionella mänskliga rasbegreppen inte är taxonomiskt korrekta, grundade som de är uteslutande på yttre karaktärer. Om man gör en uppdelning av den totala mänskliga populationer grundat på modern kladistisk analys - dvs efter vad vi vet om hurpass mycket olika grupper är släkt rent geneaolgiskt - och indelar mänskligheten i fyra undergrupper, så omfattar två av dessa mindre populationer i Afrika söder om Sahara, en tredje om fattar den allra största delen av de svarta afrikanerna, och den fjärde omfattar afrikaner från Afrikas horn (Somalier, etioper, eritreaner) plus alla som inte kommer från Afrika söder om Sahara.

Det står också ganska klart att de skillnaderna inte rimligen kan vara tillräckliga för att motivera klassificering som underart. Människan är en förhållandevis ny art, som dessutom har expanderat kraftigt under sin existens. Sådana arter är generellt genetiskt homogena, och saknar tydliga underarter.

Vad gäller de tydliga yttre skillnaderna hos olika mänskliga populationer, har orntitologin faktiskt ett tillämpligt begrepp, nämligen fas. En hel del fåglar, i synnerhet rovfåglar, förekommer i olika fjäderdräktsutssenden, som kallas för faser. Ibland är det en fråga om skillnad i ålder - mellan juvenil och adult fas. Men ibland är det fråga om skillnader som håller i sig hela livet, som den ljusa och mörka fasen hos ormvråken.

En marsiansk zoolog som hade jobbat utifrån ett ornitoplogiskt perspektiv hemma på Mars skulle nog klassificera H. sapiens på så sätt att det förekom tre faser i arten, en normalfas med ljusbrun hud, mörkbrunt/svart hår och bruna ögon, en mörk fas med mörkbrun till svart hud, svart hår och mörka ögon, och en ljus fas med blek hud och varierande förg på ögon och hår.

I rent taxonomisk mening är det ganska klart att det inte finns några mänskliga raser i betydelsen underarter. (se min andra postning i tråden.) Däremot har "ras" en annan betydelse hos människor. (Liksom den har hos husdjur, där "ras" inte betyder "underart" utan "artificiellt framavlad varietet".) Denna betydelse är dock problematisk, eftersom den beror av i vilken kulturell kontext den används. I synnerhet rasbegreppet i USA är kontaminerat med etniska och kulturella aspekter, utan att man i USA i allmänhet har vidden av detta fullt klart för sig.

Det gör man. Men den risken slipper man de facto så länge man nog inte gifter sig i hembyn, för det allra mesta. Någon specifik "hybrid vigour" ska man inte räkna med när det gäller ett par med svensk respektive kinesisk bakgrund. Men avkomman ligger ju i vart fall inte sämre till...

Men det finns faktiskt ett specifikt läge då det nufötiden är en hälsomässig nackdel att ha föräldrar från populationer som vanligen inte gifter sig med varandra. Det beror dock inte på någon genetisk effekt, utan på den moderna medicinens utveckling. Vid vissa former av leukemier är benmärgstransplantation den sista terapiutposten. Och vid benmärgstransplantation måste man ha en donator vars DNA stämmer perfekt med mottagarens - annars stöter den donerade benmärgen bort mottagaren. Det finns 25% chans att ett helsyskon har samma HLA som man själv. För alla dem som inte har något HLA-identiskt syskon, har man nuförtiden benmärgsdonatorregister - i Sverige det så kallade Tobiasregistret - som täcker upp alla de varianter som förekommer i landet. Men om ens föräldrar är, låt oss säga en eskimå och en australisk aborigin, och man har fått HLA-varianter som är typiska för respektive population, då är riskerar man att vara ensam om sin kombination - i vart fall så ensam, så att den inte återfinns i några donatorregister.

Så om ens föräldrar utgör en riktigt ovanlig kombination, så finns det risk för att man inte kan få hjälp om man skulle behöva en benmärgstransplantation.

Nej, det där håller inte, även om det är bra argumenterat. Anledningen till att man inte indelat människan i underarter utifrån det vanliga sättet då det kommer till djur är att människan är betydligt mer komplex och skiljer sig på så många olika sätt gentimot djur inom samma art, men det är även en moralisk aspekt av det hela. En sak som talar för underarter inom arten homo sapiens är alla hybrider vi har, dvs "halvblod".

/mvh ikh

Att det finns genetiska skillnader är inget jag motsätter mig.



Jag håller med dig, i taxanomin så har inte begreppet ras inget att göra. jag formulerade mig dåligt. Det jag opponerar mig emot är att det inte görs några forskningar iaf inte som sprids till allmänheten om folk folkgruppers inneborende egenskaper.

Östarfikaner har väl högra testosteronhalt, än övriga folkslag. En folkstam i Kenya har högra syreupptagning och mindre mjölksyreproduktion som gör de utomordentliga l medel-långdistandlöpare. Vissa indianer har anlag för att bli feta. Skandinavernas mjölktolerans. Européers HIV-resistens(?). Så fysiologiska skillnader finns ju, så varför skulle det inte finnas folkgrupper som har anlag att ha bättre specifika hjärnfunktioner, koncentraionsförmåga, sexualdrift, aggressivitet, empati, kommunikation och fingerfärdighet osv? Att förutsätta att några sådana skillnader inte finns är väl mest en ideologisk värdering än ett vetenskapligt faktum, eller? En idag forskare som säger att han vill undersöka olika folkgruppers skillnader får väl knappast några forskningsanslag.

Det kan han nog få, till exempel när det gäller farmagogenetik - alltså genetiska skillnader bakom olika sätt att reagera på läkemedel - till exempel. Problemet med de exempel du ger är att de allihop möjligen karakteriserar en viss grupp, men inte är obligatoriska i den. Laktosintolerans förekommer ju till exempel visst också bland nordbor. Och den HIV-resistens som man kan hävda är karakteriserande för européer - eftersom den knappt finns alls hos andra populationer - finns hos bara runt 1% av befolkningen.

Man kan alltså inte dra så himla mycket säkra slutsatser om någons genotyp bara av att konstatera vilken mänsklig population han eller hon kommer ifrån. Att sannolikheten är högre för den ena eller andra genotypen än hos andra populationer säger ingenting med säkerhet om den inskilda individen.

Och detta är ju också problemet med den typ av grova farmakogenetik som tar sikte på populationsmässigt ursprung. Det kanske i snitt blir lite bättre då än om man kör med "one size fits all", visst. Men om man verkligen ska veta vad man håller på med, då måste man identifiera samtliga gener vars variabilitet påverkar svaret på ett givet läkemedel, och testa patienten för dessa gener innan man inleder terapin.

Det där stämmer inte alls, tex så har sydamerikaner en högre resistans mot HIV än Europeer. Om du bara studerar det här fenomenet så kan du se klara skillnader mellan olika folkgrupper.

/mvh ikh

Det var inte i första hand en argumentation, utan en redogörelse för faktaförhållanden - t ex om den kladistiska släktskapen mellan olika mänskliga populationer. Ifrågasätter du sanningshalten i min redogörelse för denna, och isåfall på vilka grunder?

Om jag förstår dig rätt, hävdar du att det finns mer, snarare än mindre, genetisk variation mellan olika populationer av H. sapiens jämfört med förhållandena hos andra arter. Detta är inte den allmänt accepterade vetenskapliga uppfattningen. Vilka auktoriteter stöder du dig på för att förfäkta den åsikten?

Hur förekomsten av hybrider skulle kunna tänkas belägga underarter begriper jag inte heller. Det är väl ingen som har hävdat att olika mänskliga populationer skulle utgöra olika arter?