Vad finns det att leva för nu?

Vad som är nytt för vår generation är att vi är stora nostalgiker ofta även obotliga romantiker som drar för många paralleller från gammalt till vårat egna NU. Vi testar allt för lite och går istället på minnen. Och i allt det här känner vi att det är vårat ansvar att som människor ta kontakt med rymden inte för framtida generationer, utan mest för våran egna äventyrslusta att verkligen hitta något nytt. Vilket i sig inte är det egentliga kallet. Det är det individbaserade upptäckandet. Att slopa tala om den stora helheten för att istället lyfta fram varje unika individs personliga känslor och tankar kring sin vardag och vad man kan uppnå. Det kan potentiellt sätt vara farligt, men också något som ger en hel del för oss vid dagens slut.

Sedan talar vi ofta om att jorden är helt upptäckt från topp till tå, vilket ju egentligen inte är sådär värst jättesant. Vi lever på en tunn yta runt en stor stor och organisk glob, minns det!

Vi lever för att leva för det mesta. Inget särskild mening, men onödigt att slänga bort. Som en halvtjusig glasstaty på fönsterbrädan.

ni har perverterat pengarna

nja , jag lever för att annars skulle jag nog vara uttråkad ! livet går ut på att knulla, skita ,äta och sova

Vi lever egentligen i en väldigt intressant tid skulle jag vilja påstå. Däremot finns det inte någon uttalad mening och livet kan känns rätt meningslöst. Det känns absolut som att vi skulle behöva någon form av gemensam väckelse eller uttalad riktining med vårt samhälle. Något uttalat att kämpa för eller emot.

Det finns väll ett par möjliga framtida problem som skulle kunna ena människor.